Växtkombinationer - möjliga och nästan omöjliga

Precis som Orup sjunger så har jag bara regn hos mig. Egentligen hade jag tänkt gräva ur för en ny häck. Jorden är ganska lerhaltig så jag borde göra det nu på hösten. Låta vinterns kyla spränga sönder leran, så att den förhoppningsvis blir finfördelad och lättblandad, med den nya matjorden som ligger i en stor hög och väntar. Regnet förtar dock arbetslusten och jordhögen får vänta ett tag till. 

För att lätta upp mitt sinne plockade jag istället upp mina sommarbilder. Vad glad jag blev och vilken härlig känsla det var att se hur fint växterna gör sig tillsammans. I flera möjliga, men också i några nästan omöjliga kombinationer. Vissa växter har så olika krav att de inte borde kunna växa och trivas på samma plats. Ibland överraskar naturen och ibland får man hjälpa den lite på traven. Ibland får man inse fakta och ge upp. Vissa växter kan bara inte växa sida vid sida.

Rabattrosen Clodagh McGredy tillsammans med
silverarv(Cerastium biebersteinii).

Min vackra rabattros Clodagh McGredy tillsammans med silverarv. En enkel och underbart vacker kombination under hela växtsäsongen. Rosen börjar blomma redan i början av juni. Då uppstår det en romantisk känsla, när de riktigt stora gyllene rosorna tecknar sig mot silverarvens hundratals små vita blommor. 

Rosen remonterar och blommar oavbrutet. Bilden ovan är tagen i slutet av augusti och nu fungerar silverarven som en fin grå bakgrundsmatta. En riktig sagoros. En äldre dam stannade och frågade om hon fick ta ett kort. Hon skulle måla av den. Klart hon fick.

Rabattros Nina Weibull (tror jag) tillsammans
med kungsmynta (Origanum vulgare)

Som marktäckare har jag valt kungsmynta som brukar trivas bra ihop med rosor. Det är dessutom en av de bästa humle- och fjärilsväxterna vilket gör den till en av mina favoriter. Den vackra rosen är en gåva från farmor och farfar för över tio år sedan. Den har berett mig mycket glädje och alltid varit frisk och blommat rikligt. Jag är osäker, men tror det är en Nina Weibull. Någon som vet? Det skulle vara underbart att veta säkert.

Vintergröna (Vinca minor) och silverarv (Cerastium  biebersteinii )
 tillsammans i vår garageslänt.

Vidjehortensia (Hydrangea arborescens Annabelle)
och lavendel (Lavandula angustifolia ) är vackra
tillsammans men trivs inte ihop.

Vår garageinfart omges av slänter. Där växer vintergröna och silverarv tätt tillsammans. En ganska osannolik kombination eftersom silverarven vill ha det soligt och torrt medan vintergrönan trivs med lite fuktigare jord i skuggan. Garageinfarten ligger på husets södersida i full sol och på något vis har dessa båda växter hittat en balans mellan sig där. De växer tillsammans utan att konkurrera ut varandra. 

Först blommar vintergrönan och slänten täcks av blå blommor och sen blommar silverarven och slänten blir vit. Det ser lite "fel" ut, eftersom man bara ser vintergrönans blad och silverarvens blommor och så finns det ju ingen växt som ser ut. Efter blomningen, när man bara ser bladverket, bildas en skön mosaik av mörkgröna och silverfärgade blad. Så ock på vintern, eftersom vintergrönan är just vintergrön. En utsökt vacker kombination som naturen ordnat själv.                                                                               

Kombinationen av lavendel och vidjehortensia (Annabelle) är inte naturens verk. Det är mitt, och jag är inte precis stolt över det, även om det blev vackert. Jag ville ha något lila till hortensians vackra limegröna bladverk. Dessutom ville jag att de skulle blomma samtidigt. Samplanteringen blev förstås helt omöjlig. Lavendeln trivs där det är ganska torrt, magert och kalkrikt medan hortensian definitivt inte tål torka, behöver mycket näring och föredrar lätt sur jord. Lavendeln fick flytta till örtagården där den kunde komma till sin rätt. Jag letar dock fortfarande efter ett lika vackert, men mer passande sällskap, till mina vackra "Annabellor". Jorden är nu bar och ful så jag är jättetacksam för tips och idéer.

Röd rudbeckia (Echinacea purpurea) mot en fond av
vit malört (Artemisia ludoviciana Silver Queen)

Jag är väldigt förtjust i ståtliga växter som ger karaktär. Den röda solhatten med sina majestätiska blommor är en av mina favoriter. Den är dessutom vacker även på vintern om man låter fröställningarna stå kvar. Här är den planterad tillsammans med vit malört som får utgöra fond i bakgrunden. De trivs tillsammans, men man får hålla efter malörten lite så att den inte tar överhanden. 

En annan av mina favoritväxter är den röda temyntan. Den är precis som solhatten, en karaktärsfull växt, som ger rabatten form och struktur, såväl sommar som vinter. Att båda växterna älskas av humlor, bin och fjärilar är ett extra plus.

Temyntan vill ha näringsrik och fuktig jord. Står den för torrt angrips den lätt av mjöldagg. Att plantera den tillsammans med vit malört var alltså ingen bra ide, egentligen. Jag ville dock så gärna försöka. En lite torrare och mer väldränerad plats, där malörten kunde trivas, åstadkom jag genom att göra en del av rabatten upphöjd. Med hjälp av snygga stenar runtomkring blev det som en liten platå. Nedanför i den fuktiga och näringsrika jorden fick temyntan växa. Det blev en fin kombo.

Temyntan (Monarda Cambridge Scarlet) ger struktur och karaktär.
Den vita malörten (Artemisia ludoviciana Silver Queen)i bakgrunden är planterad i
en upphöjd del av rabatten för att få en torrare och mer väldränerad växtplats.

På en del platser i trädgården får växterna sköta sig lite mer själva. Jag lägger mig inte i utan väntar och ser vad som händer. Det är lite spännande. Där hittade jag denna underbara duo. Bergklinten med sina spektakulära, och praktnävan med sina docksöta blommor, stod där, sida vid sida. De har exakt samma färger. Lite rödlila i mitten och blåare ut mot kanterna. Så snyggt!

Bergklinten (Centaurea montana) och praktnävan (Geranium himalayense Gravetye)
har funnit varandra och bildat ett stiligt par.

Det finns så mycket fint och tiden försvinner så snabbt iväg. Det har slutat regna och solen börjar titta fram. Man kanske skulle ut och gräva........eller iallafall gå ut och låta solens strålar värma kropp och själ. Önskar alla lite sol och värme nu under den mörka hösten.