Farväl kära sommar

När man läser rubriken skulle man kunna tro att jag missat de senaste dagarnas bitande kyla, men nej då, jag har varit ute och känt på den och insett att det redan är vinter. Just nu yr snön utanför fönstret och nästan alla växter utom de vinter- och städsegröna har tappat sina blad. Avenboken har sina kvar och uppvisar fortfarande vackra höstfärger, något som annars har varit lite si och så med i trädgården detta torkans år. Bigarråträdet som brukar vara så vackert på hösten gick från grönt till trist brungrönt för att sen tappa bladen utan att glöda som det brukar. Likadant med de andra fruktträden, och också med en del av prydnadsträden och buskarna. Lite trist, men växterna har definitivt haft det tufft trots att jag vattnat och vattnat och vattnat ....... Allt ser dock ut att ha överlevt och jag ser nya knoppanlag. Det är förtröstansfullt inför kommande vår.

Eftersom jag tycker om att vara ute och inte riktigt har förlikat mig med att det är vinter tog jag en sväng i snön och kylan för att se om det fanns några blommor kvar. Det gjorde det.

Skojade bara ........  ska förstås inte visa svartvita bilder på
de stackars blommorna som fortfarande härdar ut i den här
mörka och färglösa månaden november.
Clodagh McGredy

Rosen Clodagh McGredy i blom och .......

...... i knopp. Tror dock inte att de infrusna kronbladen
kommer att kunna veckla ut sig.
Clodagh McGredy

De här knopparna får nog också acceptera att det är över för i år och .....

..... likaså hansarosens som spridit
väldoft ända fram till nu.

Rosorna behöver egentligen vila och ett sätt att hjälpa dem att förbereda sig inför vintern är att ta bort knopparna så att de inte satsar energi på dem utan sparar ner den i rötterna istället. Jag brukar ha lite svårt för att klippa bort knopparna eftersom jag är så förtjust i de här sista blommorna. Jag ska dock snart, nu när de fått en ordentlig köldknäpp, kupa på dem lite garagevarm och skön jord.

Fortsätter min promenad för att hitta fler blommor, och att....

..... styvmorsviolen (Viola tricolor) fortfarande blommar är inte
så förvånande. Den är i det närmaste helt outtröttlig och sätter
nya knoppar från april till oktober, så varför skulle den
inte fortsätta in i november också.

Att oktoberastern (Aster dumosus 'Lady in Blue' ) blommade visste jag redan. Den
ser jag från köksfönstret varje dag. När jag tog den här bilden för ett par dagar
sedan hade den rödbladiga perukbusken ( Cotinus coggygria 'Royal Purple')
och rönnsumaken (Rhus typhina) sina blad kvar. Nu har de flesta fallit
till marken men astern blommar fortfarande. Den är så fin eftersom
bladverket håller sig grönt och fint hela vägen. Den ser aldrig så
skräpig ut nertill som tyvärr många höstastrar kan göra.

Att fältvädden (Scabiosa columbaria) med blomningstid i juli till
augusti inte gett upp var mer förvånande och också lite oroväckande.
Det är en vild blomma som är på tillbakagång och som blir mer och
mer sällsynt i naturen. Jag vill ju inte att den ska slita i onödan
i snö och oväder, men vad bryr den väl sig om det.

Fingerborgsblomman (Digitalis porpurea) är jag
däremot inte det minsta orolig för.
 Den ser jag mer som ett glatt utropstecken.
Den räknas som tvåårig.

Detsamma gäller strålrudbeckian
(Rudbeckia fulgida var. sullivantii 'Goldsturm') och .....

..... solbruden (Helenium autumnale 'Western') samt ....

.....  ettåringarna förstås. De får gärna blomma så länge de vill. Ringblommor
(calendula officinalis) och ett par kålhuvuden som blev kvar ute i snön.
Det börjar bli lite mörkt ute och att fotografera
utan blixt besvärligare och besvärligare .....

......... inställningarna blir inte så bra och inte skärpan heller.
Solros (Helianthus annuus)

Fingrarna börjar bli blåfrusna och tydligen bilderna också :).

Det är nog dags att ge upp och konstatera att säsongen är över.

Det är vinter go vänner och otroligt skönt inne i stugvärmen.

Kram Anna-Karin