Gamla LAND blir nya land

Gamla tidningar är användbara i trädgården. För bara några år sedan hade vi ett överflöd och de flesta fick åka till återvinningen. Idag läser vi och många andra nyheterna på nätet, och att få tag i en stor mängd gamla dagstidningar när man behöver det är inte så lätt. Knacka dörr?  Njaa... inte så lockande. Leta på återvinningen? Inte det minsta frestande........

Som tur är fanns farfar som en räddare i nöden. På vinden hade han samlat gamla LAND för att kunna plocka ner och läsa senare, men nu konstaterat att det nog aldrig skulle bli av eftersom han inte hinner läsa allt nytt som han vill. Han är fortfarande, 86 år gammal, väldigt "busy". Det blev till att lasta bilen full och transportera hem den värdefulla lasten.

Så värdefulla kanske inte de gamla tidningarna kände sig,
uppblötta och utslängda som de blev.

Men för att göra ett land eller en plantering med
riktigt bra jord är de för mig ovärderliga.

I planteringarna bakom den nya växer det så att det knakar, och det
kryllar av daggmaskar. De är gjorda på samma sätt
som den nya men för några år sedan.

Så här gör jag.
1. I botten gräsmatta som får vara kvar.
2. Ovanpå den ett lager med grästorvor som passas in och läggs upp och ner.
3. Sen kompost (Allt utom riktigt hemska rotogräs som
kirs, fräken, kvickrot m.m. kan vara med. På bilden syns
mest gammalt gräs men inunder ligger grönsaksavfall,
gamla ärtväxter och annat smått och gott till maskarna.
Innan jag fortsatte spred jag ut det lite jämnare för
jag ville inte ha en kulle utan en plan plantering.
4. Dags för tidningarna (eller för ytterligare ett lager med upp-
och nervända grästorvor och kompost om man vill ha landet mer upphöjt.)
Tidningarna hindrar gräset och ogräset från att ta sig upp,
samtidigt som de höjer mysfaktorn för maskarna
på deras nyöppnade restaurang. :-)
5. Ovanpå tidningarna avslutningsvis ett tunt lager bra ogräsfri jord.
6. Sen dags att vänta och planera. Efter en säsong har det mesta av tidningarna
försvunnit och de flesta växterna inunder gett upp.
Dock inte alla. För att få en ren perfekt mullrik jord
helt utan ogräs måste man vänta två säsonger,
och inte göra några hål i tidningslagret under den tiden.

Grästorvorna jag behövde grävde jag upp på ett annat ställe,
och fick då samtidigt ett större trädgårdsland.

Eftersom jag grävde bort gräset här, och bara blandade i snäll kompost
och ny jord så kan jag ta det här landet i bruk direkt. 

Runt magnolian blev det också lite ny rabatt ......

...... liksom utmed husets norrsida. Innanför planteringen ska det så
småningom ligga sten istället för gräs.

Äntligen har jag också fått till min lite större plantering ut mot gatan.
Under den här jorden ligger det dock tidningar (farfars LAND) så det dröjer
lite innan det blir dags för färdigställande. Gott om tid att planera alltså,
och det är ju inte så dumt utan bara inspirerande och kul. 

Här syns alla nya land utom trädgårdslandet. Ja, eller i alla fall delar av dem.
När man ser dem så här ser försvinner de nästan, men tillsammans är
det närmare 100 nya kvadratmeter att odla på .....   :-))
Spännande!

Dessutom ska det nog bli lite växter här där de senaste tio kubiken jord legat.
De riktigt stora högarnas tid är därmed förbi. Efter sammanlagt 60 kubik
jord och lika mycket grus under de senaste fem åren känns det lite gott.
Framtidens lite mindre mängder kommer att kännas som "a piece of cake".

Med de nya landen finns en tanke om att knyta samman trädgården men den får jag skriva om en annan gång.

Vill avsluta med att säga hur kul jag tycker det är att så många vill läsa min blogg,

och att nya följare tillkommer.

Tack alla ni som tittar och läser och förstås också kommenterar.

Tack också kära farfar för alla LAND!

Kram Anna-Karin

Fascinerande fröer

Normalt brukar det vara blött med regn- och ruskväder vid den här tiden på hösten, och att gå ut och samla in fröer brukar vara bäst att göra tidigare på säsongen. I år är det fortfarande torrt som aldrig förr, och fröerna från de sena blommorna har mognat fram ordentligt och är torra och fina.

Jag tog mig en samlarrunda och fick en hel del fröer.

Att samla in egna fröer från en växt man vill ha mer av, eller en som grannen eller någon annan man känner har, är inte så dumt. Förutom att det är kul så behöver man inte köpa lika många plantor :). Att plantera växter, t.ex. solbrudar, solhattar, vitmalört m.m, i stora sjok är fint. Att välja ut en eller flera favoritväxter som ger karaktär (solhatt, temynta, pion, gentiana, martorn med många fler) och låta dem återkomma på många olika ställen i trädgården ger också en härlig känsla, som hjälper till att hålla samman den övriga växtligheten och skapar harmoni. Det tar förstås lite längre tid när man driver upp egna plantor, men att se hur det sakta går framåt (och bakåt ibland) är rogivande, för det är väl så som naturen och trädgården är. Lite nyckfull, lite hit och dit och lite si och så.

Åter till några av de fröer jag samlade in

Att ta fröer från lavendeln (Lavandula angustifolia) var underbart.
Det doftade gott och kändes lite som sommar på nytt.

Lavendel (Lavandula angustifolia) är en växt det är lätt att tycka om och som
man gärna vill ha mer av. Hur lätt det är att få fröerna att gro återstår att se.
Jag har dock sett andra dra upp dem från frö och har goda förhoppningar. 

Drakmyntorna lämnade precis som lavendeln snällt ifrån sig sina frön.
(Den orange blompipen är inte drakmyntans utan kommer från en anisisop
som växer bredvid och som om möjligt doftar ännu godare
än lavendeln när man letar fröer i den.)

Den här drakmyntan (Physostegia virginiana varieg.
 'Bochet Rose' ) är ganska nyplanterad men känns som
en blivande favorit med sina vackert variegerade
blad, så den har jag vittjat på frön.

Den vita drakmyntan (Physostegia virginiana 'Chrystal Peak White') och
solbrudarna (Helenium autumnale 'Western' ) har jag också tagit fröer från.
Drakmyntan är perenn men brukar oftast inte klara vintern. Eftersom jag
blivit förtjust i den tänkte jag gardera mig med lite fröer. 

Solbrudarna (Helenium autumnale 'Western' ) vill jag gärna ha mer av och
att få fröer var inga problem. Det fanns hur mycket som helst.

Detsamma gällde den vita anisisopen (Agastache foeniculum 'Album' tror jag)
som jag också vill försäkra mig om att ha nästa år.  Att köpa en ny fröpåse
verkade onödigt. Det var bara att hålla en skål under och ruska i blommorna.
Fem sekunder så var det klart.

En växt med annorlunda frön är den mauretanska rödmalvan
(Malva sylvestris mauritiana 'Bibor Felho' ).
Fröanlagen bildar först en ring inuti den nedvissnade blomman. Den ser ut
som en chokladöverdragen doonut. Sen börjar ringen dela upp sig ungefär
som när man markerar hur stora tårtbitarna ska bli. Till slut släpper bitarna
från varandra och då har man fått de mogna fröna, gissar jag.
Avancerat och  fascinerande!
Misstänker att tanken är att något djur ska äta upp hela ringen och att den
sen ska dela sig så att  fröerna sprids ut på olika ställen, och på så
vis öka sannolikheten för att  i alla fall något
ska hamna på en god växtplats.

Vit anisisop (Agastache foeniculum 'Album' tror jag)  och mauretansk
rödmalva (Malva sylvestris mauritiana 'Bibor Felho' )

Att fröna från fältvädden (Scabiosa columbaria) ser ut som de gör är också
fascinerande. Undrar om de väntar på att vinden ska ta tag i dem, eller om de
hoppas på att något djur som de kan fastna i pälsen på ska ha vägarna förbi.

Fältvädd (Scabiosa columbaria)

Använda tändstickor? Nej, solhattens (Echinacea purpurea) frön.

"Mamma" solhatt (Echinacea purpurea) har en vacker kulör. Hon har självsått
sig så vad hon heter vet jag inte. Förhoppningsvis ger fröna upphov till
likadana snyggingar, eller också blir det den vanliga röda och det är
inte så illa det heller, eller också blir det inte nåt ...... Vi får se.

Det var några av de fröer jag samlat in från perenna växter och som jag tror är ganska lätta att lyckas med. Perenner kan ibland vara riktigt svåra medans ettåringar (annueller) däremot oftast är lätta. Här kommer några sådana också.

Tagetes (Tagetes tenuifolia 'Golden Gem') vars frön liknar målarpenslar.

Tagetes (Tagetes tenuifolia 'Golden Gem')

Krasse (Tropaeolum majus). Maränger, brödbullar eller hjärnor ........

Krasse  (Tropaeolum majus)

Söndermosad tomat med frön på tork.
Hoppar över det där med liknelser tror jag.......

På tallriken ligger pyttesmå vallmofrön (Papaver). De tog jag tidigare i
somras så de har legat och torkat ett tag, och är färdiga att packas ner.

Den här missade jag dock att ta fröer från i somras och nu är det för sent. :(
Den klarar nog i och för sig av att föröka sig utan hjälp :-) Om jag minns rätt
behöver inte ens fröna befruktas innan vinden för dem vidare mot nya
äventyr .... stora fina sjok, hela fält, på många olika ställen för
att skapa stämning och karaktär .........

...... jo, jo ..... men maskrosen (Taraxacum officinale) är egentligen ganska
vacker, och fjärilarna, bina, humlorna och alla andra små kryp tycker om den.
En del säger att maskrosvin ska vara gott....... 

....  Lite vin på sommarens maskrosor skulle kanske vara något nu när det är fredagskväll och allt.

Oavsett viket får ni ha en riktigt bra helg, alla!

Kram Anna-Karin

Blommor som förlänger sommaren

I år har det inte bara varit de sena blommorna, utan i allra högsta grad vädret, som hjälpt till att behålla sommarkänslan. Blir det likadant kommande år får vi nog börja räkna september som en sommarmånad. Det vore inte så dumt, men är kanske att hoppas på lite för mycket. I år har i alla fall sommaren varit riktigt lång och det är först den sista veckan som känts som höst. Luften har blivit klar och hög, och kall. Brrr!! Det är vantar som gäller på morgonen nu. Växterna har börjat ta tillbaka sitt klorofyll och blir mer och mer gul-orange-röda. Snart är det färgsprakande höstfyrverkeriet i full gång. Innan dess, och innan frosten kommer, tar jag små rundor i trädgården för att njuta av de sista tappra blommorna. De är lika kära som de som först tittar fram på våren.

Än blommar det! Här ses höstsilveraxet (Actaea simplex 'Brunette' ) med
sina högresta blomspiror, strålrudbeckian (Rudbeckia fulgida var. sullivantii
'Goldsturm') som strålar som "tusen" solar och digitalisen (Digitalis purpurea )
som kanske tror att det är vår igen. Bakom den kan man skymta den
lila sköldpaddsörten ( Chelone obliqua ) och längst ner i hörnet
tittar lite skogsaster (Aster divaricatus) fram.

Strålrudbeckian (Rudbeckia fulgida var. sullivantii 'Goldsturm') är en av
mina favoriter eftersom den blommar så sent, och så storslaget.
De vackra bladen i bakgrunden tillhör en katsura (Cercidiphyllum japonicum). 

Min absoluta favorit är dock höstsilveraxet (Actaea simplex 'Brunette' ).
Violetta blad, vita blomspiror ...... 

 ...... med rosa inslag och en doft som inte går att
beskriva med ord. Den måste upplevas!
Har du möjlighet att ha ett höstsilverax så
skynda dig att plantera, och njut. :-)
Den måste ha god tillgång på vatten och är dåligt
härdig varför en skyddad växtplats med fuktighetshållande
jord är nödvändigt. Eftersom blomningen  inträffar först i
september - oktober får inte kylan komma för tidigt,
och den går nog därför bara att odla
upp till Mellansverige, tyvärr. Höstsilverax (Actaea simplex 'Brunette' )

De gamla jordgubbsplantorna som började bli för gamla har tagits bort och
odlingslådan fått bli en tillfällig förvaring åt några vackra gräs, ett par irisar
(Iris) och en massa små buxbomsskott (Buxus sempervirens) som jag grävt
ner med krukorna kvar. Det röda gräset, Imperata cylindrica 'Red Baron' ska
klara 23 minusgrader medans det gröna, Carex brunnea  'Variegata' inte
håller ut mer än till 12 minus. Vi får se hur det går. Gräsen har tidigare
stått i sommarkrukor och förhoppningsvis kan de, i alla fall de röda, få
pryda någon av mina nya planteringar framöver.
I bakgrunden blommar krasse (Tropaeolum majus), ringblommor
(Calendula officinalis), kantnepeta (Nepeta x faassenii)
och en del av mina frösådda perenner för fullt.

I kantnepetan (Nepeta x faassenii) surrar det fortfarande,
om än lite segt och trött.

 Annat som fortfarande blommar är:

Kaprifol (Lonicera)

Perovskia (Perovskia 'Blue Spire' ). Den blommar i alla fall liite fortfarande :-)
Den ser ut som en perenn men är en buske.

Den kinesiska kärleksörten (Sedum spectabile 'Iceberg' ) 

De tåliga rosorna. Här 'Louise Bugnet' och ......

..... den så vackra och tappra 'Clodagh McGredy' som förra året
blommade till i slutet av november.

Dahliorna, vars knölar .....

.... nog snart måste grävas upp och tas in för vinterförvaring i källaren.
Det är alltid lika spännande att se hur mycket de vuxit till
sig och hur stora de blivit under säsongen. 

Anisisopen (Agastache aurantiaca 'Najavo Sunset' )
som bara klarar fem minusgrader ska likt
dahliaknölarna snart få flytta in, som krukväxt.

Pelargonerna ('April Snow') och de små fikonskotten
(blivande träden :)) är också på väg in för vinterförvaring.
De får likt dahliaknölarna vara i källaren.

Ville börjar också mer och mer dra sig inåt. Men han är mer i källaren,
för att få svalka, på sommaren än på vintern. På vintern tränger han 
och hans syster helst in sig i soffan så att vi andra knappt får plats.

Alla har vi kanske våra favoritblommor som blommar sent.

Det här var några av mina. Trots blomsterprakten känns det lite som om det är dags att säga farväl 

till den helt underbara sommaren och istället välkomna hösten, och soffan, och de bra böckerna och de goda pralinerna..... :-)

Har lite kvar att gräva bara, men sen så......

Kram Anna-Karin