Glada påskkäringar och Glad Påsk!

Det börjar bli dags för incheckning för resenärer som ska till Blåkulla. Själv kan jag nog inte åka i år för kvasten har gått sönder och katterna vill inte följa med. Ett och annat besök hos några goa påskkäringar och gubbar kommer det det dock att bli och det ser jag verkligen fram emot.

Några bilder på häxor som jag träffat på Blåkulla förr om åren kommer i alla fall här, som en liten påminnelse om den under påsken så välbesökta semesterorten.

En del häxor var av modell äldre ......

...... andra lite yngre och sötare ....

....... eller yngre och ruskigt otäcka.

Åter andra hade fått ovärderlig hjälp med makeupen.

Jag tycker om påsken eftersom den är så lång. Man hinner fixa lite go mat och träffa nära och kära och ändå ta det lugnt. Att gå ut och plocka in lite påskris är bara skönt och mängden pynt är, i alla fall hos mig, väldigt begränsad. Det mesta jag pyntar med är sådant som vi gjort tillsammans med vår dotter. Att ta fram påsklådan väcker alltid kära minnen.  

En mycket nöjd tillverkare av påskpynt på den tiden då det begav sig ......

...... och här står fortfarande de små kycklingarna 12 år senare.

Även om jag tar det ganska lugnt på påsken vill jag inte vara utan den vårliga krukan vid ytterdörren, som hälsar påsken välkommen.

Från början hade jag tänkt mig något riktigt färgsprakande
i rött, orange och gult men jag fastnade, inte helt oväntat :-),
för den ganska klassiska kombinationen av vitt, gult och lila.
Riktigt mörklila penséer med gul mitt till gula
cyklamennarcisser  `Tête à Tête´ och .....

....... vita narcisser med gul mitt längst bak i krukan. De står
fortfarande i knopp, men med tanke på att de heter
Narcissus `Sir Winston Churchill´ så kan de väl
knappast bli annat än storslagna :-)

När jag tog en runda i trädgården såg jag att det inte bara var blommorna i krukan på trappen som hälsade påsken välkommen.

Den första krokusen hade vågat sig fram.....

....... och årets första lungört slagit ut. 

Det är vår på riktigt!

Glad Påsk alla goa påskgubbar och påsktjejer!

Kram Anna-Karin

Frösådder, sol och värme!

Solen skiner, snön smälter, det droppar från taken, de första blommorna har slagit ut och frösådderna gror. Det kan kanske inte vara bättre än så, och med tanke på att hela våren och sommaren ligger framför och väntar så kan man nog säga att det är en fantastisk tid vi är inne i nu, och som vi går till mötes. Just den här tiden, den tidiga våren när ljuset återvänder och naturen sakta men säkert väcks till liv igen har alltid varit min favoritårstid och är det fortfarande. Att jag upplever det så är något jag är tacksam för eftersom våren också är en tid då kraven, förväntningarna och alla måsten har en tendens att hopa sig. Våren vill så mycket! Jämför man med hösten som kommer med mörker och skön vila, då man drar sig tillbaka mot soffmyset och en bra bok, så är våren mer som ett fyrverkeri, på gott, men tyvärr ibland också på ont. Det finns så mycket att glädjas över så det gäller att plocka bort alla måsten, som kanske trots allt inte är några måsten, knyckla ihop dem tillsammans med alla oönskade krav och orealistiska förväntningar till en stor boll, och slänga den all världens väg. En hel del behöver och vill man förstås göra, men allt det där andra som man egentligen inte känner för, det kanske man kan ta bort lite av, för att hinna njuta lite mer.

Det är vår, fåglarna kvittrar som besatta och ......

.........vintergäcken (Eranthis hyemalis) har vågat sig fram. Snart kommer
solens värmande strålar att locka den till att slå ut i full blom.

De första snödropparna (Galanthus nivalis) har också
kommit för att möta våren ......

..... och fler är på väg.
Snödroppe (Galanthus nivalis) 

Här, en till som vågat sig ut för att få lite sol på näsan.

Inte så dumt,
med sol på näsan alltså.
Kaffet var också gott :-)

En runda bland odlingslådorna och pallkragarna skvallrar om att vintern
dröjer sig kvar, men snart så har snön smält bort och då börjar det 
nog spira lite här och där . Snart är det också dags för vårsådden, 
som förhoppningsvis kommer igång lite bättre än vad fjolårets gjorde. 
Lite förväntningar där .....men det blir nog bra hur det nu blir,  
men helst inga nya köldrekord i år, om man får önska. 

En del växter är inte så förtjusta i vårsolen innan tjälen har släppt och deras
rötter kan hämta upp vatten ur marken. Allt vintergrönt behöver skyddas
och här är det min lagerhägg (Prunus laurocerasus `Otto Loyken´) 
som fått en hjälpande hand med juteväv över sig.
När mina katter fick syn på den skrämmande tingesten smög de runt den och
vågade bara närma sig "odjuret" riktigt riktigt sakta. De är inga lejon precis,
men mycket förnöjsamma att iaktta och några glada
skratt över hur fjantiga de är blev det.
Att glädjas åt och inte med någon är väl inte så snällt, men jag tror inte katterna 
brydde sig ett dugg om vad vi höll på med. 

Den nyplanterade sockertoppsgranen  (Picea abies `Conica´)
har också fått lite skydd, men det gamla rhododendronbuskaget 
i bakgrunden får klara sig självt i år också, precis som det 
gjort alla andra år. Marken under rhododendronbuskarna är täckt 
med ett tjockt lager löv och tjälen brukar därför aldrig bli 
särskilt svår där de växer, så lite hjälp får de förstås även 
om jag väljer att inte köpa juteväv i stora lass till dem.

Efter att ha njutit av solens värme, det goda kaffet och de små vårtecknen i trädgården så var planen att gå in och städa. Det kändes inte direkt lockande så det fick bli en sväng ner till badplatsen för att kolla läget istället.

Bastustugan var stängd men renoverad och nymålad, och ........

..... på Vänern låg isen fortfarande kvar, men började så smått smälta i kanterna.
Man hörde hur det brakade och knakade i istäcket och kanske kan
det bli ett uppfriskande bad mot slutet av april. Härligt! :-)

Eftersom jag varje dag glädjer mig åt att fler och fler av fröerna som jag satt börjar gro så tänkte jag avsluta med några bilder från mina sådder. Om det går som jag hoppas så återkommer jag till dem senare igen, och om det går åt skogen så återkommer jag väl ändå :-)

När det var dags att så fick jag förstås
oumbärlig hjälp av Tussan.

Började med att sortera "finfröerna" och kunde då också konstatera att jag hade
hur mycket Jiffykrukor (såna som står i den gröna lådan) som helst och att
krukmakaren i trä därför inte behövde användas för tillverkning av
papperskrukor än. Både pappers- och Jiffykrukor är bra eftersom de
förmultnar i jorden och därför kan planteras direkt i en
större kruka eller i rabatt eller land senare när
det är dags för om- eller utplantering

Sortering av "fulfröerna" som köpts via nätet.
Visst är de små paketen charmiga!

En del av sådden står utomhus eftersom en period av kyla
behövs för att groning ska inträffa.
När jag ställde ut dem var nästan all snö borta så jag rafsade
ihop lite och la i krukorna för att få lite
naturlig snösmältning i dem.

Det där med att lägga snö i krukorna var lite onödigt. Det skötte naturen själv
om på ett alldeles förträffligt sätt en bit in i mars.
Krukorna står täckta av snö mot kanten av uteplatsen.

Nu börjar dock krukorna titta fram igen och de inspekteras
förstås dagligen av mina katter.

Här står fröerna som förhoppningsvis gror utan köldperiod. Förr om åren har
jag använt plast med små hål i för att täcka sådderna, men i år tänkte jag
testa låda med lock istället. Kondensen på insidan av locken måste
förstås torkas bort, men så mycket lättare det är än att hålla på och
vända på plasten hela tiden.
Elementet under är på för att ge värme.

Så fort fröerna grott tar jag ut dem och ställer dem ljust och svalt istället.

De här små groddbladen (hjärtbladen) som håller på att ta
sig ut urfröet är bara nån millimeter stora.
Förhoppningsvis blir det en dag en guldakleja
( Aquilegia chrysantha) av det här lilla livet.

Här står en del av det som grott hittills. Trots att jag stängt ner elementet
helt och förstås tagit bort locken från lådorna är det för varmt. En del
av de blivande plantorna ranglar iväg lite väl mycket, men
 man tager vad man haver, som Kajsa Varg sa.

Efter promenaden ner till badplatsen blev det en sväng till
uteplatsen igen, för att kunna njuta av solen en stund till.
Det där med att städa en söndag då solen strålade från
klarblå himmel var inte alls lockande.

Kanske ska städa senare idag, måndag eftermiddag, istället, 

det är inte så dumt i alla fall, och hemmet blir mera njutbart utan 

dammet som tecknar sig så fint i vårsolens intensiva strålar, kanske.....

Ha det gott i vårsolen alla, med eller utan damm!

Kram Anna-Karin

Klematis som tröst när Kung Bore har återvänt

För tio dagar sedan hade jag vårkänning. De första knopparna och lite ny vårgrönska började visa sig i trädgården och jag tänkte att snart så släpper tjälen och då kan jag ta fram spaden och börja gräva, ackompanjerad av vårglada småfåglars kvitter. Den där vårkänslan fick sig en rejäl kalldusch, eller mera korrekt så hamnade den under ett lager med snö. Helt fel var det förstås inte för lite skidåkning blev det, och det var härligt, även om det var snöfall och lite väl mosigt före med uppkörda drivor i backarna. Trots en trevlig tur med en del vurpor och många glada miner så saknar jag den där våren som var på gång. Mina sådder som börjar gro ger förstås hopp om kommande grönska, men jag kände för något riktigt somrigt och bestämde mig för att plocka fram lite bilder på olika klematis som tröst, och för att väcka de insnöade trädgårdsdrömmarna till liv.

Så mycket somrigare än så här kan det väl knappast bli?
Längst fram klematisen `Madame Julia Correvon´
tillsammans med rosorna `Rosa Mundi´och `Apotekarrosen´.
Längst bak med sina riktigt stora blå blommor står
klematisen `The President´.
`Madame Julia Correvon´ tillhör Clematis Viticella-Gruppen ( zon 4 )
och `The President´ Clematis Tidiga Storblommiga Gruppen ( zon 4 ).

`Madame Julia Correvon`omgiven av rosorna
`Rosa Mundi´och Ápotekarrosen´ igen,
bara för att jag inte kunde låta bli.
I bakgrunden blommar en vanlig fläder (Sambucus nigra). 

Närbild på `Madame Julia Correvons´fantastiska blommor.
De djupt violetta sammetsmjuka
blommorna är 7 - 12 cm stora.

`The President´

Blomman som tagit stöd mot den gamla trästören får mig nästan
att ta ett litet skutt av glädje. Blommorna kan bli hela 18 cm.
`The President´

En annan sagolikt vacker storblommig klematis är `Blue Angel´.
Blommorna är riktigt ljusblå med en liten förnimbar dragning åt lila.
Clematis Sena Storblommiga Gruppen ( zon 5 )

De här blommorna är lika ljusa som dem på `Blue Angel´
men rosa med ett tydligt inslag av det lila.
Också detta en representant ur den Sena Storblommiga
Gruppen, med en blomstorlek på 10 - 15 cm. ( zon 4 )
`Hagley Hybrid´

`Polish Spirit´ bjuder på blålila blommor i mängd.
Blomstorlek 5 - 10 cm.
Clematis Viticella-Gruppen  ( zon 4 ) 

För att inte uppehålla mig bland de storblommiga klematisarna hela tiden tänkte jag nu byta till några med lite mindre blommor istället. Blommorna är inte lika iögonfallande. Deras skönhet är mer sublim men minst lika njutbar.

Det här är en mycket vacker klematis och bilden gör den
tyvärr inte riktigt rättvisa. De 7 - 10 cm stora purpurfärgade
blommorna är doftande och har en mycket
vacker kontrasterande gräddvit kant.
Klematisen är framtagen av Magnus Johnson,
heter `Columella´,och tillhör Clematis Atragene-Gruppen.
( zon 3 )

Magnus Johnson är en av Sveriges internationellt mest kända, och erkända, trädgårdsmänniskor. Hans arbete som klematisspecialist och med att ta fram nya klematis har tillfört många nya fina sorter. Han har också skrivit den bok som anses som det främsta verket om klematis. Boken lär vara på åttahundraåttioen sidor och får en att inse hur mycket det finns att lära sig om bara en enda växtgrupp. Växtgruppen är i och för sig inte så liten. Det lär finnas ca tretusenfyrahundra olika sorters klematis.

Det här är en av de tretusenfyrahundra olika sorterna av klematis som jag
är väldigt förtjust i. Den blir alldeles översållad av  vita blommor och är
remonterande. De nya blommorna som kommer senare får sällskap av växtens
spektakulära silverlockiga fröställningar som är lika vackra som blommorna.
Clematis Atragene-Gruppen `Albina Plena´ ( zon 5 )

En klematis i en klass för sig är `Paul Farges´. som kanske är mera känd under sitt tidigare namn `Summersnow´. Den är enormt kraftigväxande och behöver rejäla stöd som orkar hålla den uppe. En liten spalje blir snart nertyngd och rasar lätt samman av dess stora tyngd.

Vill man inte bygga ett kraftigt stöd åt `Paul Farges´ så fungerar ett
gammalt äppleträd utmärkt. De gamla lavbeklädda grenarna blir
riktigt fina till klematisens intensiva grönska och .......
Clematis Vitalba-Gruppen `Paul Farges´ ( zon 4 )

.... till dess vita blommor.
Clematis Vitalba - Gruppen `Paul Farges´ ( zon 4 )

Om man ändå har låtit `Paul Farges´klänga upp i ett gammalt träd
så kan man ju låta en honungsros ( Rosa Helenae-Gruppen ) göra detsamma.
De är ungefär lika "vilda och vackra" och blommar samtidigt.
Efter några år syns det gamla trädet inte längre och kanske behöver
det också ha lite hjälp med stöttningen för att klara de båda giganterna,
men vad gör väl det, för något ljuvligare än ett helt träd klätt i
deras blomsterskrud har jag svårt att tänka mig.
Clematis Vitalba - Gruppen `Paul Farges´ ( zon 4 )

Det var lite om mina trädgårdsdrömmar just nu. Något måste jag ju plantera där rosorna som jag tog bort i fjol stod :-). Bilderna som för en stund lyckades få mina tankar att sväva iväg med mig, och som fick mig att glömma snön som nu mer och mer förvandlas till snöblask, är tagna i min systers superfina trädgård.

Önskar alla lite sköna drömmar om vad det vara månde!

Kram Anna-Karin