Trädgårdstankar och annat tänkvärt

Ibland skenar tankarna iväg och något helt oväntat dyker upp i medvetandet. Som att åka skidor, kälke, snöskoter, katamaran ............  Det var de tankar jag fick när jag stod och tittade på vår hybridblåsärt (Colutea x media) som planterades i våras och som blommade redan nu, första året.

Busken är ganska liten och tunn, men den har många knoppar på gång och häftiga blommor att se fram emot.

En annan växt som det är omöjligt att titta på utan att fantisera är slingerstormhatten (Aconitum hemsleyanum). Mig minner den om en sur gammal tant som bodde i mina barndomskvarter. Kan inte hjälpa det.

 För visst ser den väl grinig ut, den där till höger i bilden nedan?

 För att inte tala om den här.

Men så sker något. Allt det sammanbitna försvinner och en skönhet gör entré. En vacker gumma. Eller gubbe. Som förgyller min utsikt genom fönstret.

Ibland när man går runt och tänker missar man en massa annat. Men så händer det, att man lyfter blicken i precis rätt ögonblick för att få syn på ett träd som man aldrig sett förut. Det står till höger längst bak i bilden nedan. Det ser ut som ett helt vanligt träd. Men det är det inte. Det är inga av de andra träden heller förresten. :)

Jag går närmare och spanar upp mot skyn, genom bladverket som strilar solens strålar så vackert.

Jag blev så hänförd att jag var tvungen att skaffa mig ett eget "litet" exemplar. På den röda namnlappen som sitter runt stammen står det Aesculus hippocastanum 'Wisselink'. Det är en kastanj, men som sagt, inte vilken kastanj som helst.

Att köpa den var tanklöst. Den gör sig bäst i en slänt där man kan njuta av den underifrån. Vi har ingen slänt, inte i rätt storlek i alla fall. Den kräver ganska stort utrymme, något som vi egentligen inte heller har. Men ...... ibland bara måste man. :)

Alla andra våra växter på altanen är snart utplanterade, men kastanjen den står kvar. Så här ser den ut från ovan.

Och så här underifrån, när jag ligger på altangolvet och fotograferar. Och drömmer. Och tänker; var, var, var ...... men utan resultat än så länge.

Jag planterar ett par andra lite mer lättplacerade växter istället. Jag köpte dem på trädgårdsamatörernas förträffliga växtmarknad på Kroppkärrs koloniområde i Karlstad. En solhatt (Echinacea 'Cleopatra') och en prästkrage (Leucanthemum x superbum 'Real Dream').

Njuter av deras vackra blommor en stund. Går sen till jordsäckarna för att hämta rhododendronjorden som jag köpt för att höja under en hortensia med. Men var är den ........ planteringsjord, barkmylla, planteringsjord ........ ingen rhododenronjord.

Slås av en tanke. Den kan väl ändå inte vara sann? Det är den. Jag har tagit fel, eller rättare sagt så har jag varit någon annanstans i mina tankar än där jag borde. Jag har planterat solhatten och prästkragen i rhododendronjord. I och för sig med sand i botten, upphöjt under växterna för att vattnet ska rinna av, och uppblandad med mycket fint grus för att förbättra dräneringen ytterligare.

Nej, nej, nej ..... jag som pjoskat så.

Stackars växter som fått fuktighetshållande jord. De vill ju ha det torrt.

Egentligen ska man klippa bort blommorna på solhatten så att den kan satsa på rötterna och etablera sig, i stället för att blomma. Jag tänker dock behålla dem och glädjas åt dem i år. Nästa år vet ingen hur det går.

Jag blev trött och gick och satte mig vid picknickbordet under linden. Det kändes ganska galet det jag gjort, men i jämförelse med att Mumbai fått 1000 mm regn på ett dygn och Hammarö kommun, Värmland, Sverige fått någonstans mellan 20 och 30 mm på fyra månader, så kändes det inte så farligt trots allt. Det sistnämnda känns mera galet, och mera tänkvärt, tänker jag.

Det ser ut som vanligt när jag blickar ut över trädgården, men det är en chimär.
Allt är "konstbevattnat" i år.

Tittar upp på linden som varit svår att vattna tillräckligt. Den har den här sommaren varit en "silverlind". Den har stått med bladen hopvikta, och bara blottat undersidorna. Nu när det blivit svalare och den fått lite vatten har den dock börjat öppna upp, och blivit mera grön. Den anser tydligen att det är värt all den energi det kostar att ställa om alla sina hundratusentals löv för att bättre kunna fånga solens strålar. för att kunna fotosyntetisera effektivare, för att kunna bilda knoppar till nästa år. Hoppas den gör rätt! Det gör den nog. Den är gammal och vis och växterna är betydligt intelligentare än vad vi tidigare trott. Frågan är kanske snarare om vi människor gör rätt, och hur långt vår intelligens kommer att räcka. Men å andra sidan, intelligens kopplat till girighet har inte tillfört vår värld särskilt mycket. Kanske kommer vi längre, mycket längre, om vi kopplar ihop våra tankar och handlingar med kärlek och omtanke till allt levande och till vår jord också, och inte bara ser till de smarta kortsiktiga ekonomiska vinsterna.

Nej, nu är det nog dags för mig att resa på rumpan innan jag snöar in. :)

Och kanske gå och äta några björnbär.

Länkar till TrädgårdsFägring där du kan hitta många fina trädgårdsbloggar.

Höstkramar
Anna-Karin