måndag 3 december 2018

Ätbart i vår trädgård. Del tre: Nya frukter och bär för i år. Björnbär, amerikanska blåbär och fikon.

Att till trädgården välja nya växter som förgyller med exklusiva bär och frukter är extra kul. Därför har vi, förutom de två mullbärsträden som jag skrev om i mitt förra inlägg, också planterat två björnbär och tre amerikanska blåbär i år.

Inlägget är ganska långt, men ni kan bara njuta av fotona om ni vill. :) Det var några riktiga snyggingar som uppenbarligen ville vara med på bild. :)


Björnbär
Nedan till vänster ses flikbjörnbäret Rubus laciniatus 'Thornless Evergreen', och som namnet skvallrar om är det vintergrönt. Bären mognar i augusti till september. Zon II??? (Jag har sett sorten växa och ge bra skörd i i zon 4, så ibland kan jag inte annat än undra över hur zongränserna sätts. Hrmmm!!!) Det till höger är björnbäret 'Black Satin' (Rubus fruticosus 'Black Satin'). Det bör täckas på vårvintern för att förhindra tjältorka. Bären mognar i september till oktober. Zon III.

Flikbjörnbär, Rubus lacinatus, Rubus fruticosus, Rubus Björnbär-Gruppen

Björnbär är självfertila och man behöver egentligen bara en planta. Men att prova två olika sorter kändes kul, och jag kunde inte låta bli. :)

Så vill björnbär ha det
Som nästan alla bär och frukter behöver de mycket sol för att bären ska mogna fram och utveckla sin fulländade smak. Eftersom de är slingrande klätterväxter gör de sig ypperligt spaljerade mot en solvägg. De klarar dock en mera fri placering, men hjälp med uppbindningen behöver de. Förutom mycket sol så vill de ha en mull- och näringsrik jord som håller fukten. De får emellertid inte stå i blöta, så som för nästan alla växter är det väldränerat som gäller. De grenar som burit bär ska klippas bort samma år.

Rubus lacinatus 'Thornless Evergreen'
Flikbjörnbäret 'Thornless Evergreen'
Båda våra björnbärssorter har vuxit till sig bra, men bara 'Thornless Evergreen bjöd på bär redan nu under sitt första år. De var suveränt goda. Nästa år ska det, förhoppningsvis, bli kul att jämföra dem med 'Black Satin', som av många anses vara det godaste björnbäret. Hoppas! Hoppas!

Amerikanska blåbär
Vi köpte tre plantor med "amerikanska blåbär" i våras, och de såg verkligen inte mycket ut för världen när de kom på plats. Om ni tittar noga kan ni skymta dem på bilden nedan. :)


Längst till vänster står sorten 'Northcountry' (Vaccinium Angustifolium-Gruppen 'Northcountry') som är ett hybridblåbär, det vill säga en korsning mellan amerikanskt och kanadensiskt blåbär. (Vaccinium corymbosum x Vaccinium angustifolium). Busken blir 60 - 80 cm hög och ungefär lika vid. Sorten är självfertil men skörden blir rikare om man har en annan sort också, så att korspollinering kan ske. De förvånansvärt stora bären mognar i augusti och påminner i smaken om våra vilda blåbär, men är sötare. Sorten sägs vara en av de härdigare och lär klara minus 35 grader utan att skadas. Zon 1 - 5.

I mitten står blåbäret 'Goldtraube 71'. Det är ett "äkta" amerikanskt blåbär (Vaccinium corymbosum 'Goldtraube 71'). Sorten är kraftigväxande och lär bli 100 - 150 cm hög och nästan lika vid. Den behöver samplanteras med minst en annan sort för att ge bra fruktsättning.  Bären som är fasta, söta och upp till 18 mm stora börjar mogna i slutet av juli, och skördetiden fortsätter sen nästan augusti ut. Zon 1 - 3.

På höger sida står Vaccinium corymbosum 'Bluejay'. Också det ett amerikanskt blåbär. Det är halvtidigt, buskigt, kraftigt och storvuxet, och kan bli 150 - 180 cm högt och minst meterbrett. Bären mognar fram under juli och är 14-15 mm stora, söta men med en syrligare ton. Sorten är relativt härdig och anses gå i zon 1 - 4.

Som framgår av ovanstående beskrivningar kommer de små buskarna att bli betydligt större.
Om allt går väl vill säga. :) Det är inte helt lätt att odla de åtråvärda bären, men absolut inte omöjligt heller.


Så vill amerikanska blåbär och hybridblåbär ha det
Placering: De kan planteras i sol, halvskugga eller skugga, men vill man ha mycket bär är det sol eller möjligtvis lätt skugga som gäller. Blommorna som kommer någon gång under april till juni beroende på vilken/vilka sorter man valt är frostkänsliga, och därför bör man välja varma platser och undvika kalla sänkor eller andra platser där kylan lätt får fäste. Fryser blommen blir det inga bär. Man bör också tänka på att det är en vindstilla plats där inte vindarna drar fram.

Jordmån: De måste planteras i kemiskt sur jord. Måste är ett hårt ord som förpliktigar, men i det här fallet är det relevant. Blåbär är verkligen kalkskyende. Det går inte att plantera blåbär i vanlig trädgårdsjord, om inte trädgården är en skogstomt med barrträd förstås. Jorden ska ha ett pH-värde mellan 4,2 och 5,2 och då är det rhododendronjord, naturell torv eller egen blandning med surgörande material som gäller. Jorden ska, förutom att vara sur, också vara luftig, mullrik, fuktighetshållande och väldränerad.

Plantering: Ställ krukan med blåbärsplantan i vatten minst en timme innan plantering så att den hinner bli ordentligt blöt. Gräv ur ett rejält område, minst 30 cm djupt och gärna mer än meterbrett, och byt ut den befintliga jorden mot sur jord. Eventuellt kan man blanda i av den befintliga jorden om den är av hyfsad kvalitet. Annars får man byta allt. Också jorden man planterar i ska precis som själva krukan vara väl genomblött och ha en blöt grötig konsistens innan plantering. När det är dags sätts blåbärsplantan mitt i det iordninggjorda området. Själva plantan ska ner ordentligt i jorden. Den bör planteras något lite djupare än vad den stod i krukan.

Vatten och näring: Vatten, vatten, vatten ......, mycket vatten. Amerikanska blåbär och hybridblåbär får absolut inte torka ut. Jorden måste hållas fuktig, men inte så blöt att de blir ståendes i väta. Regn- och/eller sjövatten är att föredra. "Innevatten" bör undvikas eftersom det innehåller mer eller mindre kalk. När man gödslar bör man använda rhododendrongödsel eller annan sur gödsel som inte ruckar pH-balansen i jorden. Blåbären behöver järn. Eventuellt kan det behöva tillföras extra, i form av järnsulfat.

Rötter och täckning: Blåbären har ett ytligt rotsystem som man bör vara rädd om. På våren är det bra att tillföra lite ny jord, men för att inte störa rötterna är det bäst att bara lägga den ovanpå den gamla. Att täcka jorden är också bra. Även det skyddar rötterna, men framförallt bidrar det till att avdunstningen minskar och att jorden lättare kan behålla fukten. Använd surgörande material, t.ex barr, förna, flis, eller eventuellt köpt täckbark. Man kan också lägga vattengenomsläpplig väv runt buskarna som man sen täcker med ett tunt lager jord eller täckmaterial. Det tror jag fungerar bra, men eftersom väven påverkar såväl insekterna och det naturliga mikrolivet som den naturliga kapillärkraften använder jag det ogärna själv. Så naturligt som möjligt, om det går, tänker jag. 

Hur man än gör är risken stor att jorden över tid blir mindre sur, och att kontrollera pH-värdet en gång om året rekommenderas.

Pollinering: Många sorter är självfertila, men man får mer och större bär om man har flera sorter som korspollinerar varandra. Alla sorters amerikanska blåbär och hybridblåbär kan pollinera varandra. Man kan således välja vilka sorter man vill bara de blommar samtidigt. Troligtvis kan också våra vilda svenska blåbär (Vaccinium myrtillus) hjälpa till med pollineringen av sina storvuxna släktingar från Amerika och Kanada, men huruvida det fungerar mindre bra, bra, eller mycket bra vågar jag inte säga någonting om.

De kräver sitt. Blåbären. :) När jag skriver om dem kan jag inte låta bli att tänka på en intervju  jag såg med Maria Montazami. (Något ska man ju roa sig med.)  :)

Hon sa ungefär så här:
- Jaaag äääälskar miiin trääädgård......... Jaaag haaar eeen trääädgåååårdsmäääästare sooom sköööter aaallt....... Utoooom miiina blååååååbäääääär. .........De sköööter jaaag sjääälv. ......De vååågar jaaag iiiinte öööverlåååta till nååågon aaannaaan.................

Jo, jo ...... Inte nog med att vi är lika jag och Maria. Vi tänker lika också :)

Maria :)
Snälla!
Sax, kam, locktång .....
Nån?
Å tack!
Blinget i öronen blev superfint,
men frisyren blev kanske lite väl kort ......



Nåväl, det är inte bara Maria Montazami som är vacker, utan också blåbärsbuskarna.

Det gracila bladutspringet.

Vaccinium corymbosum 'Bluejay'


De dekorativa buskarna och vackra bladen.

Vaccinium corymbosum 'Bluejay' Vaccinium corymbosum 'Goldtraube 71'


De vita eller rosavita blomklockorna, och de frammognande bären.

Hybridblåbär 'Northcountry'

Hybridblåbär 'Northcountry'


Bären. Hrmmm!!! Jag har missat att fotografera dem mogna. Var väl fullt upptagen med att äta kan jag tänka mig. :)  Det var bara hybridblåbäret som bar frukt nu det första året, och skörden var blygsam. Det tar ett tag innan plantorna kommer igång, men när de väl gör det brukar de ge rikligt med bär som mognar fram successivt och ger lång skördesäsong. Blåbärsbuskarnas rotsystem samarbetar med mykorrhizasvampar. Det tar tid att få samarbetet att fungera och därför dröjer det länge innan de etablerar sig fullt ut. Blåbärsskotten blommar under sitt andra levnadsår och oftast ger även unga plantor viss avkastning, men först efter cirka 10 år kan man räkna med att de dignar av bär. Oftast blir skördarna större och större ju äldre buskarna blir, och gamla det blir de. 50 till 80 år är ingen ovanlig ålder för amerikanska blåbär.


Tillbaka till buskarnas skönhet och de läckra höstfärgerna.


Vaccinium corymbosum 'Bluejay'


Våra blåbärsplantor såg hyfsat pigga ut när de gick in i vintervila, men till våren återstår det att se hur det gick. En mer olämplig sommar än den här, för att plantera blåbär, är nog svårt att hitta. Inte nog med att det inte regnade på tre månader, det var ju varmt som busen också. Över 30 grader dag efter dag...... I och för sig så tycker blåbär om värme, men de trivs bäst vid 20 - 25 grader. När temperaturen närmar sig 30 mår de dåligt, och såväl fotosyntesen som tillväxten avtar. Inte mycket att göra, mer än hoppas. Hoppas! Hoppas!

En annan sak jag får hoppas på är att sorterna jag valt kommer att blomma samtidigt så att de kan pollinera varandra. När bären mognar anges alltid, men information om blomningstiden är svårare att hitta trots att den är minst lika viktig. Återigen, hoppas! Hoppas!


Kul att veta - om du orkar med mer blåbär
Vårt vanliga blåbär (Vaccinium myrtillus) är vår vanligaste vilda växt. 15% av landets yta täcks av blåbärsris så bär finns det vanligtvis i överflöd. De vilda blåbären är mindre än de amerikanska och de har vinrött fruktkött istället för vitt. De vilda och de odlade är så olika att de är svåra att jämföra. Båda är ovärderliga och ingen av dem vill vi vara utan.

Vill man prova något ovanligt kan man försöka få tag i Blingon. Det är en hybrid mellan blåbär och lingon, och plantan lär ha vintergröna blad och violetta bär. Blingon kallas också för Blågon, men det låter inte lika kul. Tycker jag. Tänk vad vi människor kan hitta på!

Fikon
På hösten 2016 fick jag sticklingar från min systers och svågers fikonträd, vilket ni kan se nedan.

Ficus caria 'Bornholms Diamant
Fikon (Ficus caria 'Bornholms Diamant')
'Bornholms Diamant' går också under namnen
'Bornholmsfikon' och 'Desert King'

Sticklingarna står framför pelargonen. Under vintern åkte de ner i pannrummet i källaren.

Ficus caria 'Bornholms Diamant'


På våren 2017 kom de vackra bladen.

Ficus caria 'Bornholms Diamant'


I somras hade fikonet växt till sig rejält, och de första fikonen visade sig. Nu står det återigen i pannrummet för vintervila. Bladen har trillat av men fikonen sitter kvar. De brukar göra det, för att sen fortsätta att växa och mogna fram under nästa säsong. Eftersom det var en så varm höst blev de lite väl stora i år, men förhoppningsvis trillar de inte av. Återigen återstår att hoppas och se. Hoppas! Hoppas! :)

Ficus caria 'Bornholms Diamant'


I mitt förra inlägg skrev jag, som jag nämnde i början, om mullbär. Mullbären tillhör som väntat familjen mullbärsväxter. Det gör fikonen också. :) Olika släkten men samma familj.
Vill du läsa om mullbären kan du göra det här.

Frukter och bär för framtiden
Att hoppas är aldrig fel, och frukter och bär vi drömmer om i framtiden är: päron, persika, havtorn, minikiwi och allåkerbär.

Pyrus communis 'Gråpäron'
Päronen på bilden är från mitt föräldrahem.
Det är gråpäron (Pyrus communis 'Gråpäron'),
och det är de godaste päron som finns.
Men eftersom det dröjer 15 - 20 år
innan ett gråpäronträd bär frukt,
så är det nog att hoppas på för mycket.
Det får bli en annan sort.

Prunus persica 'Frost'
Persikor (Prunus persica 'Frost')
som växer framför min
systers ladugård i zon 3 - 4.
Prunus persica 'Frost'
Samma persikor, men plockade,
och snart uppätna. :)
Ett persikoträd har vi redan. Det har bara inte flyttat "hem" än, utan står på tillväxt hos min syster. Det är riktigt spännande, eftersom min svåger ympat det på en plommonstam.


Havtorn (Hippophae rhamnoides) har vi också på tillväxt. På samma ställe som persikoträdet. :)

Små påsar med havtorn i frysen
är härligt att kunna ta fram
till efterrätter och smoothies.
Och sen finns det sviskon, minikiwi, tranbär, blingon ............. och en massa annat att drömma om.



Men de flesta drömmer kanske inte om frukter och bär nu,
utan kanske om julen, 
eller kanske inte.
Det är hur som helst gott med alla ljus som lyser i mörkret, 
nu i adventstider.

Ni får ha det så gott alla, oavsett om ni julstökar eller håller på med annat

Som vanligt länkar jag till TrädgårdsFägring

Kram Anna-Karin

18 kommentarer:

  1. Det er så morsomt å lese om alle dine spiselige vekster og som klarer seg hos deg. Bjørnebær fikk jeg lyst til å prøve og dyrke her. De er jo så gode! Amerikanske blåbær har jeg også og de er også så gode, men smaken på de ville blåbærene har de ikke dessverre.
    Fiken hadde jeg i fjor sommer, og optimist som jeg var så plantet jeg de ut men det gikk ikke bra. Så det er nok best å ta de inn som du gjorde. Flotte fersken! Utrolig at de klarer seg så fint hos din søster i sone 3- 4. Det har jeg også prøvd her, men det gikk ikke bra det heller ;)

    Ønsker deg en fin uke!
    Klem, Marit

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marit! Jo, jag hoppas i alla fall att de klarar sig, men vi får se till våren hur det gått. Håller med dig om att smaken på de vilda blåbären är ännu bättre än den på de amerikanska, men båda är så goda att jag inte vill avstå från nån av dem. Men, som sagt, det är inte mycket som går upp mot vilda blåbär. Det skulle vara jordgubbar i så fall.

      Mmmm, jag läste att andra satt ut sina fikonträd och att de klarat sig även om topparna frusit bort, men att de kommit igen. Tror dock att det skulle gå samma öde till mötes här som hos dig. Vi får 25 - 30 minus ibland och det skulle nog inte det lilla fikonet gilla. Det blir till att släpa in det på vintern.

      Mmmm, min syster odlar mycket som hon inte borde kunna odla. Min svåger hade det där med odlandet i sig. Deras persikoträd är fantastiskt men jag vet att de får fuska med pollineringen vissa kalla vårar. Då är det handpollinering med pensel under en skyddande väv som gäller. Men oftast går det bra och det är otroligt. Tråkigt att höra om ditt persikoträd. Jag är nog lite rädd för hur jag ska klara mitt jag också, så därför skjuter jag lite på att hämta det. Är lite feg där. :)

      Önskar också dig en fin vecka!
      Kram Anna-Karin

      Radera
  2. Mycket smått och gott du bjuder på i detta inlägg. Håller tummarna för att de nyplanterade bärbuskarna av olika sorter klarar vintern på bästa sätt. Björnbär är så gott, det amerikanska blåbäret har jag liten erfarenhet av. Har bara smakat på ett par frysta sådana. Höstfärgerna är fantastiska.
    Tänk att det är så stor yta som är täckt av blåbärsris. Din svåger sa att det finns alltid blåbär att plocka varje år men på olika ställen beroende på hur vår och sommar varit.
    Härligt med drömmar och med en trädgård finns det alltid ”nya” när man förverkligat de tidigare.

    Önskar dig en fin decembervecka/ Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kristina! Det är alltid lite nervöst när man har mycket nyplanterat, och efter den här sommaren blir det lite extra pirrigt att se hur det går.

      När jag läste att 15% av landet täcks av blåbärsris så tänkte jag WOW, för det är ju så gott. Jag är helt säker på att Roland hade rätt, för eftersom det fanns blåbär till och med den här sommaren så finns det nog alltid blåbär. Någonstans bara man letar på rätt ställen.

      Jo då, jag drömmer på, och du också gissar jag. :)

      Det är skidskytte till veckoslutet! :)

      Kram, kram
      Anna-Karin

      Radera
  3. Glömde fråga vilken frisör som varit framme?? Hon i mitten är allra finast!
    Krraaaammm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just beträffande henne i mitten så har nog ingen frisör varit framme. :) I det tredje fallet så var det en väldigt snäll bonde, och i det första så vet jag inte. Även om vi odlar blåbär båda två så rör vi oss inte riktigt i samma kretsar, jag och Maria. :)

      Jag gläds åt ditt val. :)

      Kram, kram igen!
      Anna-Karin

      Radera
  4. Hej Anna-Karin

    Superbra att du provar något nytt!
    De amerikanska blåbär är nog mere som odon -Vaccinium uliginosum. Men kanske jag skulle prova? Blåbär äts inte av älgen...
    Allåkerbär kände jag inte - en kul korsning!

    Ha en trevlig vecka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Karsten!
      Nu måste jag nog gör dig lite besviken. Jag vet att de amerikanska blåbären är omtyckta av såväl hare som rådjur, och att fåglarna också glatt mumsar i sig. Hur det är med älgen vet jag inte, men eftersom blåbärsriset i skogen ingår i dess normala föda så tror jag nog tyvärr att att den skulle uppskatta det amerikanska också. Jag önskar att jag kunde säga att buskarna får vara i fred, men det kan nog vara så att det är nät över dem som gäller. Men vackra och goda är de, så varför inte prova ändå. :)

      Mmmm, de påminner lite om odon, men de smakar mer. Jag tycker de vilda blåbären är smakrikast, de amerikanska är lite tunnare i smaken, och odonen betydligt faddare(smaklösare). Men det där med smak är inte lätt, och det finns ju en stor mängd amerikanska blåbär som säkert skiljer sig åt smakmässigt gissar jag. Jag tycker odon är gott och som barn gillade jag dem bättre än blåbären. :) Nu äter jag dock hellre blåbär. :)

      En trevlig vecka till dig också!
      Anna-Karin

      Radera
  5. Hej Anna-Karin!

    Ett mycket intressant inlägg som innehåller mängder med kunskap för alla som intresserar sig för att odla nyttigheter. Blåbär är en frukt jag gärna skulle ha i trädgården, bara för att gå och mumsa på när jag håller på i trädgården. Så vad är det som hindrar mig att planera blåbär... ingenting!

    Likheter med Hollywood frun? Skulle inte tro det...

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Gunilla!
      Tack! Mmmm, eftersom de amerikanska blåbären mognar fram successivt under en ganska lång tid så passar de bra som "mumsarbär". Olika sorter ger bär under lite olika lång tid har jag förstått så det kan vara värt att kolla upp.

      Med tanke på Karstens kommentar ovan, om huruvida älgar äter amerikanska blåbär, så känner jag att jag borde tagit upp att de är omtyckta av både fåglar, harar, rådjur och säkerligen också av älgar. Med tanke på var du bor så gissar jag att du får besök av de här fina men glupska djuren ibland. Det får jag också, ja älgen har bara kommit en enda gång, men rådjuren tar en lov genom trädgården titt som tätt så det där med att skydda har blivit som en del av trädgårdsbestyren för mig. Men jag glömmer ibland och vips så är det borta. I helgen rök t.ex. all kålen. Men det får gå. :)

      Nja, vi delar ju intresset för blåbär ....... :), men det är klart, vissa skillnader föreligger nog.

      Kram Anna-Karin

      Radera
  6. Hej Anna-Karin!
    Vad härligt att läsa om alla fina bär och frukter. Björnbär så gott, mina två plantor har inte vuxit så mycket, har fått smaka några bär. Hos dottern växer det så det knakar och ger en massa stora fina bär. Har tänkt skaffa mig blåbär, men det har inte blivit av ännu. Har en make som älskar att plocka blåbär i skogen, och är osäker om de odlade går att jämföra med dem i smaken. Samma sak med blingon, har du smakat på dem? Havtorn har jag tänkt mig, men persika och fikon kan jag nog bara drömma om.
    Tack för ditt intressanta inlägg, ha det fint /Marika

    SvaraRadera
  7. Hej Marika!
    Tack! Jag fick inte heller särskilt många varken björnbär eller blåbär i år, men hoppas på fler framöver. Härligt att de växer så bra hos din dotter, det låter löftesrikt.

    Nja, de vilda och de amerikanska blåbären går väl att jämföra, men skulle jag tvingas välja så skulle det utan tvekan smakmässigt bli de vilda. De är smakrikare. De amerikanska är utsökt goda de också, men mildare och sötare, tycker jag. Att de kan odlas utanför husknuten och på så vis blir lättillgängliga att mumsa av tycker jag är bra med dem. Och att bären är så stora är häftigt. Och att buskarna är så vackra, som prydnadsbuskar med goda bär, tilltalar mig också. Men det enda som kan mäta sig med vilda blåbär i min smak är nog jordgubbar. :)

    Tyvärr har jag varken sett eller smakat på blingon, men bara namnet gör att jag blir lite sugen. Blingonpaj, Blingonkräm ...

    Jag är lite nervös för hur jag ska klara min persika som jag fått, men får lov att försöka så gott jag kan. Min systers är så fantastiskt fina att jag bara måste prova. :)

    Tack du också, och önskar dig en fortsatt fin vecka!
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  8. Anna-Karin... var ska jag börja? Frissan och bling-blinget blev ju kalasbra och jag älskar humorn och självdistansen. Men jag är oändligt tacksam att Marias själsfrände använder liiiiite färre vokaler i riktiga livet.

    Gråller som vi sa om morfars dito älskade jag. Och inkokta med ingefära - finns nog ingen godare dessert. Men min erfarenhet är tyvärr att päron är svåra, inte att få att växa men sätta frukt. Kommer följa björnbären med intresse och velande. Här på kusten kan man ju hitta bra vilda björnbär men min kropp är helt sönderriven när jag plockat. De bästa bären finns alltid mitt i buskaget och under de översta grenarna. Blåbär har jag bara bestämt en sort av - den rosa och bara för det yttre. När jag tittar på de blå sorterna får jag beslutsångest... Men det lustiga är att jag har sett en hel del buskar i naturen i USA och trots att jag vet hur de vill växa så ser jag de ofta i en helt annan typ av jord och i lägen som verkar torra. Men det funkar inte i en svensk trädgård.

    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmmm, jag har funderat länge, men kommit fram till att om jag skulle använda lika många vokaler som min nyfunna blåbärskompis så skulle inläggen bli vääääääääldigt långa. Det skulle inte gå, men lite mer bling-bling kanske jag skulle satsa på. Och när du så snällt skriver att det blev kalasbra så känner jag mig klart uppmuntrad ...

      Mmmm, päron är svåra och det är väl det av våra "vanliga" fruktträd som är mest krävande. Läste nån gång att om man ska plantera olika fruktträd såsom äpple, plommon, körsbär och päron så ska man välja den bästa platsen till päronet.

      Mina föräldrars gamla gråpäronträd levererade när jag var barn och det levererar fortfarande, fast nu är det min brors familj som har hand om det. Det lustiga är dock att vartannat år så bär hela trädet utom en ynka gren frukt, och vartannat år så är det bara den lilla grenen som får frukt och resten av trädet är utan. Lite lustigt men det har väl med ålderns rätt lagt sig till med en del ovanor.

      Om jag väljer att plantera ett päron ska jag försöka kolla så att jag får ett som är 'fruktsäkert' för det där med att inte få nån frukt lät oroande.

      Jo, har också plockat vilda björnbär och sett ut som om jag varit i kattslagsmål efteråt. Inte kul men gott. :) De jag satt är utan taggar men vi får väl se hur det blir med det när de börjar sprida sig. Förhoppningsvis håller de sig taggfria men som sagt, vi får se.

      Intressant att de amerikanska blåbären växer i annan jord och i torra lägen på sin naturliga hemvist. Det skulle vara intressant att veta vad det beror på. Nånting i jorden, kanske andra svampar att samarbeta med .....

      Kram Anna-Karin

      Radera
  9. Oj, så mycket trevligheter du planterat! Håller tummarna att du snart kan njuta av härliga och rikliga skördar. Blåbär är en av mina favoriter. Har åtta buskar, men egentligen är det bara en 20 år gammal jättebuske som verkligen levererar både länge och mycket, sådär 18-20 liter per säsong. Av en yrkesodlare i trakten fick jag tipset att blanda i mull från blåbärsskogen i planteringsgropen för att få med mycel som buskarna tydligen jobbar ihop med.
    Kram
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, oj 18- 20 liter på en buske var verkligen imponerande, men att busken är tjugo år gammal ger väl tyvärr en liten indikation om att de tar tid på sig, de goda och delikata bären.

      Tack så jättemycket för tipset om att gå till blåbärsskogen och hämta mull med svampmycel i. På det viset borde man kunna påskynda bildningen av mykorrhiza och kanske få buskarna att leverera mer bär redan som lite yngre. Det ska jag prova så, som sagt, stort tack.

      Kram Anna-Karin

      Radera
  10. Hej Anna-Karin!

    Det här blir en sen kommentar då jag hade lite blogguppehåll pga en ond nacke i nästan hela december. Men ... bättre sent än aldrig heter det ju och nacken har mått bra av uppehållet :)

    Björnbär, det får mig att tänka på glass med björnbär marinerade i lime. Det åt vi ofta för många år sedan. Och blåååååbär är ju något av det bäääääästa som finns ;) Och jag vet att dom kan vara svårodlade. Mina växer alldeles för skuggigt och ger inte så mycket skörd men dom är så vackra där dom står och brinner när hösten kommer så dom får behålla sin inte helt optimala växtplats.

    Fikon har blivit en favorit hos mig. Vårt fikonträd som bor i uterummet om vintern har börjat bära enormt mycket frukt. Det gäller bara att vänta tills dom är riktigt mogna. Det kliar i fingrarna att plocka dom för tidigt. Nu har det fällt alla sina blad och inga gamla fruktämnen finns men jag vet att det kommer att komma nya, bara dagarna blir längre.

    Och så måste jag ju kommentera persikorna på fatet. Vilken bild! Ett jättevackert stilleben, skulle kunna ha det på väggen.

    Nu vill jag bara sluta med att önska dig och de dina en riktigt god fortsättning på 2019!

    Kram Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anita!
      Så tråkigt att du fått ont i nacken, men skönt att höra att du blivit bättre. Ibland är det nog bra att låta datorn vara ibland, för hur man än försöker så blir man sittande i en liknande ställning framför den och musklerna som vill rör på sig stelnar lätt till. Jag har funderat på att ordna en plats där jag kan stå vid datorn istället för att sitta, men vet med mig att jag är lite bekväm och nog kommer att hamna i en stol i alla fall. :)

      Björnbär och lime låter som en suverän smakkombination. Det får jag prova nästa år, om jag som jag hoppas får lite fler bär då. Av mina amerikanska vänner lärde jag mig att äta melonskivor med pressad lime över. De äter de så i Texas och det var verkligen supergott. (Det gäller såna där lite mindre meloner med nät på utsidan och orange fruktkött - tror de heter Cantaloupe eller nätmelon.)

      Mmm, amerikanska blåbär är verkligen både supergott och otroligt vackert. Höstfärgerna är verkligen magnifika och jag måste erkänna att jag blev lite förvånad över att de glödde så mycket. Definitivt som de finaste av prydnadsbuskar, så även om dina inte ger så mycket bär så förstår jag att du sätter högt värde på dem. Det kommer jag också att göra även om skördarna inte blir så stora.

      Jo, fatet med persikor är läckert och att få sitta hos sin syster och mumsa i sig är härligt. Persikor som plockats mogna har en helt otrolig sötma jämfört med de som säljs i affärerna. Man inser hur viktigt solljuset är för att smaken ska utvecklas.

      Liksom persikorna så längtar jag lite efter sol och värme nu, och att ljuset är på väg tillbaka är så skönt.

      Önskar också dig och din familj en god fortsättning på det nya året.

      Kram Anna-Karin

      Radera