fredag 22 december 2017

Kära små frågor inför jul .....

Amaryllisarna har fått fina stöd och de stora knopparna ser ut att ge praktfulla blommor. Men hinner de slå ut till julafton ......... ?

När de inte blir fotograferade står de på fönsterbänkarna ovanför elementen för att få så mycket ljus och värme som möjligt. En del vatten har de också fått med förhoppning om att det ska sätta fart på dem .....

Stöd till amaryllis
Stödet köpte jag på Älvsjömässan för några år sedan men
först i år kom jag på hur jag skulle använda det.

Stöd till amaryllis
Det här stödet är inköpt i år. På Plantagen. :)

Stöd till amaryllis
Stödet i form av de tvinnade stickorna har varit med länge. En
gång för många år sen köpte jag ett stort knippe pinnar och
de blir aldrig dåliga och tar aldrig slut ........  Det gör inget.
Jag har inte ledsnat än, eftersom de är så fina.

En som däremot kanske har ledsnat lite är familjens tomte. Hon funderar på att överlåta ansvaret till någon annan ..... Men vem ska då vara tomte?

Vår fina tomte som troget kommit i många år.
Kanske, kanske kommer hon i år också ......

Det här skulle kanske annars kunna vara en tänkbar kandidat .....


Han heter som många nog vet Ville.  Är snart åtta år och synnerligen intresserad av prasslande papper och krullade snören.




Hur ska det gå med amaryllisarna?
 Kommer det någon tomte och vem blir det i så fall?
Det spörs.
God mat och gemensamt mys blir det i alla fall.

Önskar alla en riktigt mysig 
GOD JUL!



söndag 17 december 2017

Sammetshortensior och juletider

Satte mig för att skriva några rader, och funderade på vad jag skulle skriva om. Något "juligt" kändes förstås naturligt men det jag fastnade för var sammetshortensior. Det var deras latinska namn som fångade mitt intresse och som faktiskt fick mig att tänka på just juletider. På ett lite annat sätt.

Hydrangea aspera ssp. sargentiana
Sammetshortensia

Hortensior är underbara och sammetshortensiorna vackrast av dem alla, tycker jag. Ingen annan växt liknar den. Att använda ord som superb, exotisk och magnifik känns inte som att ta i. Sammetshortensiorna växer vilt i fuktiga lövskogar i Kina och kan bli två - tre meter höga. De har ett upprätt växtsätt men breder ut sig och kan i gynnsamma fall bilda hela buskage. De har tjocka mörkgröna sammetslena blad och stora flata blomställningar. Lila små blommor som övergår mer och mer i blått i mitten. Större vita fjärilslika blommor som en inramande krans runtom. Bladen kan bli 35 cm långa och blommorna kanske uppemot 20 cm i diameter. Blommar i juli - augusti och är då förstås som allra finast, men utgör med sina stammar, grenar och blad ett blickfång under hela säsongen. Föredrar en  halvskuggig vindskyddad växtplats som aldrig torkar upp, men som heller aldrig är blöt. Tål inte brännande sol, vind och torka. Klarar zon 2, kanske zon 3 - 4 i gynnsamma lägen om marken under dem täcks under vintern.

Sammetshortensian är förtrollande vacker - men skör.

Hydrangea aspera ssp. sargentiana
Sammetshortensians underbara blommor.
Hydrangea aspera ssp. sargentiana
Sammetshortensians mjukt ludna blad och håriga stjälkar.
Hydrangea aspera ssp. sargentiana
Längst till vänster välkomnar den riktigt stora sammetshortensian vid
den här smakfulla entrén. Den står ännu i knopp. Att
fantisera om hur den skulle se ut i full blom är angenämt. :)
Hydrangea aspera ssp. sargentiana  Ligularia dentata 'Desdemona'
En oväntad men oemotståndlig kombination.
Sammetshortensia och klippstånds (Ligularia dentata 'Desdemona'). 

I våras fick jag en liten sammetshortensia, ett skott från ett par i grannskapet. Jag kände mig andaktsfull när jag bar hem den, och grävde ur en grund vid "balja" i marken där jag delvis bytte och blandade jorden för att få den att etablera sig och trivas. Den breder ut sig med ett grunt rotsystem och vill ha en lucker mullrik näringsrik jord, gärna åt det lite surare hållet.

Hydrangea aspera ssp. sargentiana
Det lilla skottet från sammetshortensian såg inte mycket ut för världen
när jag satte det. Endast liljorna som följde med såg frodiga ut. Snart
kom dock bladutspringet.
Hydrangea aspera ssp. sargentiana
Skottet tog sig fint och de stora härliga bladen bredde ut sig.
Våren och sommaren var extremt torr så förutom att vattna, hela tiden
kändes det som, så skyddade jag rötterna från uttorkning med gräsklipp.
I november kom den första frosten och det uppskattade förstås inte den
förnäma växten som svarade med att börja sloka.
Nu i dagarna kom snön och sammetshortensian sover inuti sitt tält
av juteväv. Förhoppningsvis vaknar den till våren igen och
kanske kommer då den första blomman. Hoppas, hoppas!
En sammetshortensia är en önskeväxt, men inget man önskar sig till jul. Planera och drömma om en kan man dock göra och det är kanske lite som en julklapp det också. Den bör planteras på våren för att få en hel säsong att förbereda sig på inför vintern.  

Sammetshortensian heter Hydrangea aspera ssp. sargentiana. Aspera betyder grov, och namnet har växten fått på grund av sina stora och till utseendet sträva blad. Att sammetshortensiorna och namnet aspera fick mig att associera till julen var dock inte i den betydelsen. Det var aspera, som också  återfinns i uttrycket "Per aspera ad astra" (genom svårigheter mot stjärnorna) som fick mig att tycka att det passade bra nu, i dessa tider då det gäller att inte krokna. Nu när det gäller att hålla sig upprätt för att man har för mycket att göra och för många att träffa, eller för lite att göra och kanske ingen att fira med, eller för att allt kanske bara är för mycket lagom.


Så go vänner,
och alla andra goa människor.
Oavsett om det är för mycket, för lite, för lagom eller helt underbart 
så vänder ljuset snart åter och det är en bit mot stjärnorna bara det.


Kram Anna-Karin

Gräs på vintern
Hoppas snön får vara kvar. Så fint det skulle vara med julesnö. :)

torsdag 7 december 2017

Vår skog

Skogen i fråga är egentligen inte vår. En del är privatägd, men till största delen tillhör den Hammarö kommun. Att jag kallar den vår beror på att den ligger fem minuter bort och att vi ofta brukar gå där. Det är skönt att komma ut i naturen, och när det bara är att slänga på sig skorna och traska iväg är det enkelt. Hela promenaden tar en timme och den tiden är lätt att ta sig. Skulle skogen legat långt bort hade det varit bökigare och tagit mycket längre tid, och säkert inte lika ofta blivit av.

Jag vet att det funnits planer på att bygga bostäder på "vår" skog. Det är ett superattraktivt strandområde nära centrum, dagis, skolor, lekplatser m.m. Än har det inte blivit av, och jag hoppas att det aldrig blir det heller. Är övertygad om att vi människor behöver de lättillgängliga grönområdena i vår omedelbara närhet. Att vi mår bra av att vistas i naturen. Oavsett om det är en hel skog eller en mindre dunge. En äng eller en park.

När vi gick vår lilla skogsrunda förra gången tog jag med kameran. Marken var täckt av frost  och ljuset var så härligt att  jag inte kunde låta bli. Vi har gått här många många gånger, men slås ändå alltid av hur vackert det är.

Om ni vill får ni hänga med. Det blir några reflektioner, men mest bilder.

Vacker skog

Vacker skog

Frostnupen ljung

Vacker skog

Vackra lavar

Härliga kuddar

Nu har vi gått halvvägs och kommit runt till den del av skogen som ligger i söder och som vetter mot Vänern. Här finns nästan ingen frost kvar, men den lågt stående solen bjuder på ett förunderligt färgspel. Här står också den sten som vi som läst Asterix identifierar som en bautasten.

Vacker natur

Eftersom den till skillnad mot de andra stenarna saknar mossbeklädnad så verkar det som om Obelix ställt dit den helt nyligen. Hade den funnits där när vår dotter var liten hade hon definitivt inte kunnat motstå frestelsen att klättra upp på toppen. Det kan nog inte dagens småttingar heller gissar jag. :)

Den är vacker nu, men blir nog ännu finare sen när den intensivt gröna mossan har brett ut sig.


Vacker natur

vacker natur

Vacker natur

Strand vacker natur


Vacker natur

Om vi tittar tillbaka åt det hållet vi kom ifrån ser vi några hus på andra sidan viken. Sommarstugor och före detta sommarstugor som byggts om till permanentboende. Bakom dem tar storskogen vid. Där börjar också en två mil lång vandringsled som går genom skog och äng, förbi golfbanor och småbarnsbad, för att så småningom sluta vid öns faktiskt ganska maffiga klippbad. Otroligt vackra promenadvägar där också, men inte lika nära och inte lika lätta att ta sig till när man bara har en liten stund över.

Vacker natur

Vänder vi oss i färdriktningen igen så tar skogen snart slut. Bakom det lilla huset med blå knutar ligger ett sommarstugeområde och efter det Möruddens badplats med campingområde och stugby.

Vacker natur


Ibland när jag går där genom vår skog så tänker jag på min barndoms skog. Skogen där vi lekte och byggde kojor. Skogen som inte låg vid någon sjö, men som det rann en bäck som blev bredare och bredare igenom. Hur vi tävlade om vem som kunde hoppa över på det bredaste stället. Det var som höjdhopp men istället för att riva ribban så plumsade man i när man nådde sin nivå. Det var ganska lerigt och jag minns min mammas lätt ifrågasättande men ändå roade min när jag kom hem. Gång efter gång.

Jag kände skogen väl men kan idag inte identifiera var bäcken gick fram. Rann den vid MAX eller kanske vid ICA MAXI? Kanske har den blivit parkeringsplats eller tvåfilig kringled. Eller kanske är det LEO.s LEKLAND som ersatt min bäck. Det skulle ju passa bra. Lek som lek. Eller Plantagen, eller MediaMarkt eller......

De barn som växer upp i mina barndomstrakter, i Skövde, har nu ingen skog att vara i. De har fått ett gigantiskt köpcentra istället. 

Men vår skog står fortfarande kvar. Det är underbart.




KRAM
Anna-Karin

söndag 3 december 2017

Koll på kålen men inte på datorn

För några dagar sedan hände det som jag länge befarat. Min dator kraschade. Den hade under lång tid blivit segare och segare men gav nu upp helt. Min gamla trotjänare blev alldeles svart och okontaktbar. Turligt nog hade jag all information på internet och på externa hårddiskar så inget av värde gick förlorat. Mer än datorn då förstås. :(

Har sedan kraschen ägnat en hel del tid åt att läsa på om datorer. För en datornovis som mig var det mycket att sätta sig in i innan jag vågade mig på att köpa en ny. I förrgår skickade jag dock iväg beställningen. Spännande och lite nervöst. :)

Tänkte återkomma med en del matnyttig info, för såna som mig, som inget kan om datorer, senare när jag fått min nya. :)

Nu blir det istället något helt annat, även det matnyttigt. Det blir kål.

Jag tycker kålen är en av våra mest fantastiska grödor.

Den är vacker, god och nyttig.

Nero di Toscana, Kalibos, Red Russian, Brassica oleracea, Brassica napus

Nero di Toscana, Kalibos, Red Russian, Brassica oleracea, Brassica napus

Nero di Toscana, Kalibos, Red Russian, Brassica oleracea, Brassica napus

Brassica napus 'Red Russian', Brassica oleracea 'Kalibos
Visst är bladen vackra med sin violetta ådring?

De tre sorternas kål på bilderna ovan är:
1. Grönkål Brassica napus 'Red Russian'
2. Grönkål Brassica oleracea 'Nero di Toscana' (oftast kallad svartkål eller palmkål)
3. Spetskål Brassica oleracea 'Kalibos'


'Red Russian' går utmärkt att så direkt på friland, växer snabbt och levererar massor med nya fräscha blad under hela säsongen. Bara att plocka in allt eftersom.

Brassica napus 'Red Russian'

Brassica napus 'Red Russian'
När plantorna är unga är bladen gröna. Allteftersom får de
mer violetta inslag men smaken är densamma.
Grönkål Brassica napus 'Red Russian'
Svartkålen behöver enligt mina erfarenheter förkultiveras, men också den ger rejäl utdelning sett till nedlagd arbetsinsats. Det är den godaste grönkålen av alla och den går att skörda långt in i december om inte kylan blir för svår. Klarar utan problem några minusgrader och är som lätt frostnupen ännu godare än innan.

Brassica oleracea 'Nero di Toscana'
Svartkålen har verkligen superläckra blad.
Grönkål Brassica oleracea 'Nero di Toscana' (svartkål, palmkål)

Spetskålen, som också måste förkultiveras, är mer lyxig. Varje planta kräver ca 60 x 60 cm odlingsutrymme och ger bara ett huvud var. Betydligt sämre utdelning än de andra sorterna, men ack så god. (På de första bilderna i inlägget har huvudena inte börjat bildas än, men man kan se att bladen börjar dra ihop sig i mitten av plantorna.)

Brassica oleracea 'Kalibos'
Här har dock ett litet huvud av den röda spetskålen 'Kalibos' mognat fram.
Brassica oleracea 'Kalibos' 


De här kålsorterna, liksom den mycket dekorativa purpurkålen, har så vackra blad att de absolut gör sig fint i vilken rabatt, plantering eller kruka som helst, om man inte har en speciell köksträdgård att odla i.

Det finns dock ett par saker som är väl värda att tänka på när man odlar kål.

För det första: man bör tillämpa växelbruk. Kål ska inte odlas i samma jord tätare än vart sjunde till åttonde år varför man måste ha många olika odlingsplatser att rotera mellan, eller byta ut jorden mot ny varje säsong. Om man odlar i kruka eller i en mindre odlingslåda är ett jordbyte lätt. På friland kräver det lite mer. Anledningen är den fruktade klumprotssjukan som kan sprida sig i jorden om kålen återkommer för ofta, och som kan göra jorden obrukbar för kålodling i decennier framåt. Observera att många grödor som inte heter någonting med kål också kan vara kålväxter, t.ex. pak choi (Brassica rapa) m.fl.

För det andra: det finns fler kålälskare än vi. Kålfjärilens larver lever uteslutande av kål. De vuxna fjärilshonorna lägger klumpvis med ägg, som sedermera utvecklas till glupska larver, på kålbladens undersidor. De här larverna som i dagligt tal kallas "kålmaskar" är ett riktigt gissel. Får de hållas äter de rent. Kålplantorna behöver skyddas, speciellt när de är små, och duken man använder måste hålla tätt. Minsta glipa och fjärilarna hittar in utan problem.

Längst bak syns locket med fiberduk jag använder till kålen innan
den vuxit sig stor och blivit mera motståndskraftig. 

Vill man vara på den säkra sidan bör kålen skyddas under hela odlingssäsongen. Duken man använder måste vara tillräckligt tät så att inte fjärilarna kommer in, men den får inte vara för tät. Då blir det för varmt får kålen, som föredrar en lite svalare temperatur.

Jag tar bort mitt skydd senare under sommaren och plockar istället bort de ägg jag hittar. Det blir en del angrepp men oftast inte värre än att maten räcker till oss också. Senare på hösten, när kålen trivs som bäst, minskar mängden angrepp och då kommer det massor med nya och fräscha blad. Runt spetskålen plockar jag dock extra noga. Det kommer ju inga nya huvuden, tyvärr. Det är lite oseriöst, men jag odlar bara i mindre skala och tycker det är bökigt med dukar som ska lyftas av och på hela tiden. Är nog lite lat. :) Men jordgubbarna och bigarråerna, de nätar jag in. Annars tar skatorna och trastarna allt.

Brassica oleracea 'Nero di Toscana'
Bladen är lite angripna men de flesta är hela och fräscha.
Brassica napus 'Red Russian', Brassica oleracea 'Nero di Toscana'
På den här bilden är spetskålen skördad. men de båda
grönkålssorterna står kvar, och fortsätter alltjämt att växa till sig.
Brassica oleracea 'Nero di Toscana'
Frost och frostnupna blad.
Brassica oleracea 'Nero di Toscana'
Efter frost. Fortfarande lika krispiga och fina blad.
Som ni nog gissat är jag förtjust i kål, och att kunna gå ut och skörda av sin egenodlade är härligt. Många är nog lite rädda för att odla kål men jag har odlat i många år och tycker att det är en av mina tacksammaste grödor, kålmaskarna till trots.

Kål, morötter
Gott! Gott!
Brassica oleracea 'Kalibos'
Supergott!
Den röda spetskålen (som inte är någon rödkål) har
en fantastiskt mild fin smak och är underbar som rå,
med lite olivolja, flingsalt och citronsaft.
Lite nötter eller frön till passar också bra. :)
Brassica oleracea 'Kalibos'
Sann njutning på gång ......
Brassica oleracea 'Kalibos'
...... också här bara olivolja, flingsalt och citron, men
med lite värme så att kålen har karamelliserat.

Det var då det.
Idag är det första advent,
och jag ska snart gå ut och plocka in svartkål till lunch. 
Än står den kvar och är lika fin.
Efter lunchen blir det bullbak med Ella och skidskytte med maken. 
Nästa vecka kommer förhoppningsvis min nya dator,
och snart är det jul. :)
Då blir det enligt tradition hos oss,
grönkålssoppa med skinkmacka. 



Men till dess,
en riktigt skön första advent,
till er alla.
Kram Anna-Karin