måndag 24 april 2017

Små tulpaner, rödbladig mandeltörel, skumplastbitar i trädgården och lite annat smått och gott

Kära April!
Vad håller du på med egentligen? Först snöfall med ett två decimeter tjockt täcke, sen några ynka plusgrader på dagarna så att snön smälte, följt av fem nätter på raken med rejäl frost som följaktligen blev till barfrost. Sen kom du väl på, kära April, att lite blåst med varning för storm i byarna skulle vara kul också, och körde det i några dagar.

I helgen bjöd du dock på sol och en nästan njutbar utetemperatur ( + 7) innan du bestämde dig för snöfall igen.

Sitter här och tittar hur marken ånyo blir vit och inser att det egentligen är riktigt bra. All nederbörd är välkommen. Om solen skulle börjat värma på riktigt utan att jorden fått vatten först skulle det ha blivit torka, riktig torka, svår torka, på nolltid.

Slut på gnället alltså. Istället några av mina favoriter från trädgården. :)

Några goda.

rheum rhabarbarum
Rabarber (Rheum  rhabarbarum)
Ribes och Rubus
Svarta vinbär (Ribes nigrum) av äldre sort från farfar och
sommarhallon (
Rubus 'Preussen') från min svåger.
En annan godsak som jag ser fram emot och som jag också fått av min svåger är ett lite speciellt persikoträd (Prunus persica 'Frost'). Han har tagit en gren från sitt och ympat det på en plommonstam och det kommer redan massor med gröna små bladskott. Just nu står det och väntar på transport hit till Värmland. Det är en självfertil sort från Nordamerika som klarar zon II. Det gäller att jag tänker ut en riktigt varm och skyddad plats alltså .......

Allium och Urtica dioica
Vanlig gräslök (Allium schoenoprasum), kinesisk gräslök (Allium tuberosum),
piplök (Allium fistulosum) och brännässlor (Urtica dioica)
Prunus avium
Bigarråer (Prunus avium 'Stella')

Några vackra.
Tulipa praestans, Tulipa turkestanica, Tulipa tarda
Små underbart söta tulpaner som blommar redan nu. Lysande rödorange
anemontulpan (Tulipa Praestans 'Fusilier'), vit stjärnformad dvärgtulpan
(Tulipa turkestanica) med gul mitt och svagt violett utsida
samt flocktulpan (Tulipa tarda) med stor solgul insida.
 Anemontulpanen växer vilt i Centralasien och den kan få upp till fem blommor per stängel. 20 - 35 cm hög. Dvärgtulpanen och flocktulpanen kan också få flera blommor per stängel och den sistnämnda bildar med tiden stora mattor. De är inte mer än 10 - 20 cm höga.
Alla tre blir långlivade om de trivs.
Fritillaria imperialis
Kejsarkronor (Fritillaria imperialis) på väg. De väntar på värmen
och har i likhet med de flesta växterna sett likadana ut i över en vecka nu.
Puschkinia scilloides
Porslinshyacint ( Puschkinia scilloides)
Chinodoxa luciliae 'Alba'
Stor vårstjärna (Chinodoxa luciliae 'Alba')
Sorbus koenheana och Exochorda racemosa 'Niagara'
Pärlrönnen (Sorbus koehneana) är ett litet gracilt träd från Kina
som bara blir 2 -3 meter högt. Lysande vita bär och röd höstfärg.
Det vita mössan på den här stackarn är dock fågelspillning.
Pärlbusken (Exochorda racemosa 'Niagara' ) planterades i somras och hur
den blir återstår att se. Knopparna ser i alla fall välfyllda och fina ut.
Sist ut bland de vackra. Vacker och vacker .... men faktum är att det var den
jag kollade först när frosten gett med sig. Min favoritros 'Clodagh McGredy'


Några stackare.
Euphorbia amygdaloides 'Purpurea'
Den här stackarn tycker inte om kyla. Den är dåligt härdig (grupp D) och
har räddats genom vintern med ett halmtäcke. Den har tack
och lov klarat av april också. Hittills .... :)
Rödbladig mandeltörel (Euphorbia amygdaloides 'Purpurea')
Euphorbia amygdaloides 'Purpurea'
På sommaren har den röda blad och gulgröna blommor.
Oemotståndlig färgkombination! :)
Blomställningen är inte så pjåkig när den vissnat heller.
Växtens blad är vintergröna (vinterröda).
Alcea rosea
Stockrosen (Alcea rosea ) har också fått en bädd av halm och verkar ha
klarat vintern trots att den inte växer mot en husvägg. Några stora
stenbumlingar som skydd har den dock. Blommar först andra året.
Har ingen aning om vilken färg den får så det blir spännande.
Halm är bra att vinterskydda ömtåliga växter mer. Det håller värmen utan att bli för tätt om man bygger luftigt. Kvistar av tall är också bra att lägga runt växterna. Bättre än gran som gärna blir för instängt. Vill man använda löv så är eklöv bäst. De kladdar inte ihop sig till en möglig gröt lika lätt som många andra.

Helleborus x hybridus 'PS Sally'
Julrosen vek ner sig under snömassorna och orkade inte resa sig av egen kraft.
(Helleborus x hybridus 'SP Sally')
Helleborus x hybridus 'PS Sally'
Fotograferad så här ser den lite mindre sorglig ut.
(Helleborus x hybridus 'SP Sally')
Hemerocallis
Dagliljorna klarade inte den utdragna frosten. De i kanterna gav upp.
Det har aldrig hänt tidigare vad jag kan minnas.
(Hemerocallis)

Kanske har ni sett hur "skräpigt" det ser ut på marken på en del av bilderna. Det beror på att jag låter det vissna ligga kvar. Det är finfin mull och det känns naturligt att låta jorden få tillbaka lite av det som växterna tog från den i fjol. Snart göms det av nya blommor och blader. :)
När jag hittade de här skumplastliknande sakerna lite här och
där i trädgården blev jag dock fundersam.
De hade lossnat när jag knäckte av stjälkarna på solrosorna.
Finfin mull det också men jag grävde ner dem för
att hindra dem från att blåsa omkring.


Solrosorna var de sista av "vinterståndarna" som blev nedtagna denna i mångt och mycket lite försenade vår.

Medan jag har skrivit har snön smält och det regnar istället. Lite trist men som sagt välbehövligt.

Det är inte så synd om oss, men däremot om småfåglarna. Många har sin första kull på gång och det är ont om föda. Naturens fröskafferi börjar ta slut och insekterna lyser med sin frånvaro i kylan.
Bilden är bedrövlig. Tagen med en gammal kamera genom
ett smutsigt fönster. Men tanken är god.

Förhoppningsvis kommer värmen snart och säsongen börjar på allvar. Det blir en utmaning för mig som tycker om att skriva mycket, eftersom jag då har tänkt mig att göra lite kortare inlägg.
Snabbare att skriva, snabbare att läsa och mer tid utevistelse och sol på näsan. :)


Snart klagar vi på värmen. :)

Kram Anna-Karin

torsdag 13 april 2017

Det är skrutt med påskkärringen!

Lite skruttigt känns det. Ont i halsen och öronen. Lätt feber och ganska orkeslös. Påskgubben är det än värre med. För honom är det sängläge som gäller. Påskbarnet är dock på bättringsvägen efter mer än en veckas sjukdom med återkommande feberattacker på närmare fyrtio grader. Det finns således hopp, men jag tror inte någon av oss kommer orka upp på kvasten i år.  :)  Men vem vet.

Beskriver hur jag känner mig ganska bra :)

Jag tittade lite medlidsamt på den gamla vinterkrukan på trappen och tänkte att den såg bra ledsam ut. Inte mycket till Glad Påsk där precis. Med lite alvedon tog jag mig till blomsteraffären för att fixa något lite mer humörhöjande.

Det kändes bättre!
Och gladare!
Jag tycker om lite annorlunda narcisser.
Den här heter 'Cassanova'.
Det är något annat än en krasslig påskgubbe det. :)
Vanliga påskliljor är också underbara.
Här tillsammans med en viva.
Klövern kunde kanske ge tur och snabbt tillfrisknande.
Tänkte jag.  Hittade ingen fyrklöver men hoppas ändå.
Tog en liten sväng i trädgården och hittade de här backsipporna
som jag tyckte såg ut lite grann som små gullefjun.
Gick in och hämtade fram den obligatoriska påsktuppen
och några andra små glada figurer.......
.......... och ska snart ta med mig den här till soffan
och vila mig i form till påskafton.
Mmmmmm ........

Glad Påsk alla goa och glada påskkäringar, gubbar och ungar.
Anna-Karin

lördag 8 april 2017

Sorg i hjärtat

Jag försöker alltid förstå. Tror att förståelsen kan leda till en ökad gemenskap och en bättre värld. Men det som hände i Stockholm i går går inte att förstå. Lika lite som Paris, Berlin, London, Bryssel...

När min man kom hem och berättade vad som hänt var han alldeles blek i ansiktet. Min första tanke gick till min bror som har sin arbetsplats vid Sergels torg. Sen fortsatte tankarna till alla andra släktingar och vänner i Stockholm. När vår oro stillats för våra egna nära och kära gick den till dem som drabbades, och deras anhöriga. Deras förtvivlan och sorg. Som också är vår.

Jag kunde inte fortsätta med att klippa ner fjolårsvisset "bôs".
Hämtade istället min kamera för att fotografera något vackert. I vår trädgård, som utgör en liten liten del av den värld som borde vara allas vårt gemensamma hem. Fyllt av välvilja och kärlek.

Den vackra våren får tala för sig själv. Som en kontrast till det fula.










Det är en svårbegriplig tid. Men det finns kloka människor vi gärna lyssnar till, oavsett om de är religiösa eller ej, som talar om kärleken som den kraft som kan fördriva ondskan och hatet. 

Från österlandet kommer många tankar om kärlek.
En av dem säger: Ont föder ont men gott föder gott! Och att det gäller för varje enskild människa men också universellt. Den förklaras med  två vågskålar, en där man lägger de onda känslorna, tankarna och handlingarna och en där man lägger de goda dito.  

I den onda skålen ligger bland annat ondska, hat, bitterhet, avundsjuka, förtal, förakt, respektlöshet och missunnsamhet. Dessa känslor trivs tillsammans och göder varandra. Har man en av dessa känslor och handlar utifrån den så kommer gärna de andra och sluter upp de också. Kärleken får bit för bit ge vika för ondskan.

I den goda skålen finner vi istället kärlek, glädje, omtanke, empati, förståelse, välvilja och hjälpsamhet. Dessa känslor trivs också bra ihop och hjälper varandra att växa. Genom att fylla på i den goda skålen växer de kärleksfulla känslorna som ringar på vattnet medan det onda försvagas och krymper.

Låt oss hjälpas åt att fylla på i den goda vågskålen.  

Ensam kan vara stark.
Tillsammans är alltid starkare.


 Med sorg i hjärtat.
Anna-Karin

fredag 31 mars 2017

Massor med krokus och en lömsk skönhet

De flesta växter gör som vi. Vilar på vintern och drar igång om våren. Så icke krokusarna. De har sin viloperiod på sommaren och vaknar till liv på hösten. De som blommar i september är alltså tidiga sorter medans de som blommar i april till maj är sena.

Det är inte utan att krokusarnas värld är lite upp och ner. Där de flesta av världens cirka åttio arter växer, främst i medelhavsområdet, men också i Mellanöstern, Centralasien, Kina och Pakistan, är det nog smart att ta igen sig när det är som allra varmast. De kommer igång först när den värsta hettan lagt sig.  Hos oss blir det dock lite knasigt att sätta fart när vintern närmar sig.

Men det finns några riktigt tidigblommande sorter, höstkrokusar, som klarar sig hos oss också. Mera om dem senare. Först tänkte jag börja med de sena, de som blommar på våren.

Först ut är snökrokusarna (Crocus tommasinianus). De blommar i februari till mars och anses lättodlade, samt lätta att föröka med frön eller genom delning. De har knöl och räknas som perenna örter. I sin vilda form är de mer koboltblå.



Sen kommer bägarkrokusarna (Crocus chrysanthus). Det finns många fina sorter och de sprider sig på samma sätt som "vanlig" krokus. Sorten `Romance' med sin milt gula färg är jag riktigt förtjust i. 'Blue Bird' är också fin.



Sist gör vårkrokusarna (Crocus vernus) entré. Om våren är varm kommer de i mars men ibland kan man få vänta på dem ända in i maj. April är nog vanligast.


Vårkrokusen, är tuff. Den sprider sig villigt i gräsmattan bara man låter bli att klippa gräset innan bladen har vissnat ner helt.
Här växer den på en äng med högt gräs som jag slår först på hösten.
De blir några fler för varje år som går och nya färgkombinationer i vitt
och lila dyker ständigt upp. Varje lök blommar bara en gång men ger
nästan alltid upphov till en, oftast flera nya sidolökar.
Soligt, varmt och väldränerat vill de ha det. 
Mossa är kanske ingen favorit men de kämpar tappert på. :)

Vårkrokusarna har vita, blålila eller gula blommor. De kan vara enfärgade, strimmiga eller tvåfärgade i olika kombinationer.

När de har blommat färdigt är det dags för krokusarnas vila och skönhetssömn. Det är allt tur man inte är en krokus! Att sova bort sommaren och vakna igen till höstrusket skulle vara bra hemskt :)

Höstblommande krokus
En av de vanligaste höstkrokusarna i Sverige är Crocus speciosus.  Först kommer blomman. När den har vissnat ner dyker bladen upp. Antingen senare på hösten eller först nästföljande vår. Den ska planteras så tidigt som möjligt och trivs bäst under glesa buskar. Zon 1 - 2.
Pistillerna är läckert förgrenade.

En höstkrokus som kanske är lite tåligare och som lär kunna växa i zon 3 är septemberkrokusen (Crocus kotschyanus). Den finns med vita samt med mörkare eller ljusare lila blommor.
Svalget är gult och ståndarna vita.

Saffranskrokusen (Crocus sativus) blommar också på hösten. Hittills har jag inte stött på någon som lyckats få den att överleva mer än en säsong, men har du som läser här några bra knep så hör gärna av dig. Det skulle vara kul!
De långa röda pistillerna är själva saffranet. 
Till sist tänkte jag nämna två höstkrokusar till; Krypkrokus (Crocus nudiflorus) som kan förekomma hos oss tillfälligt och Crocus banaticus som jag inte vet så mycket om. Dess utseende skvallrar dock om att krokusarna faktiskt tillhör familjen irisväxter. Den kallas visst Crociris ibland.

Den här skönheten är från Spanien.
Visst ser de ut lite grann som irisar?


Ett stort tack till Wikipedia som jag lånat bilderna på snökrokusen, höstkrokusen, septemberkrokusen, saffranskrokusen, krypkrokusen och crocirisen från. Wikipedia är ovärderligt och absolut värda ett bidrag, tycker jag.

De övriga bilderna är mina. Liksom följande luring.
Den är förvillande lik en höstkrokus och jag har faktiskt fått frågan.
Det är dock en tidlösa (Colchicum autumnale) och den är supergiftig.
Tidlösan har sex ståndare. Krokusarna bara tre.

Det finns så många fina krokusar och så otroligt mycket underbara växter man skulle vilja ha. Det man har är som en droppe i havet. Just nu, när allt visset ska klippas ner, känns det dock som förskräckligt mycket. Oj oj oj, ryggen kroknar och komposten blir fullare och fullare.

Fredag.
Kanske läge att följa i kompostens spår.
Nej då, skojade bara.
Men ett glas vin, eller två till kvällen blir det nog.

Kram Anna-Karin