onsdag 15 november 2017

Chili

Jag tycker det är roligt att odla chili, och frukterna man får är farligt vackra. Chili har det där lilla extra som behövs för att sätta pricken över i vid matlagningen. Chili har också det där som kan ta över alla andra smaker totalt, bränna hål i munnen och få tårarna att rinna. Allt beroende på sort.

En härlig syn. Tycker jag.
Chili är utmanande och lockar till att tänja på gränserna. Hur mycket klarar jag? Var går min gräns? Är jag på gränsen nu eller kan jag ta ett steg till? Chili inbjuder ibland till tävlan, till "Chilichallange"och till att "skoja" med någon. Roligt? Kanske. Farligt? Definitivt.

Det finns otroligt många fina chilisorter att välja på, och vad man tycker är för hett varierar, såklart. En del tycker nog all chili är oätbar, medan andra tycker att den måste upp i styrka rejält för att det ska vara något bett i den. När vår dotter Ella blev bjuden på en chilikryddad rätt hos en kompis för några veckor sen trodde hon att hon skulle svimma. På riktigt, som hon uttryckte det. Själva åt de obehindrat och tyckte det var i mildaste laget. De hade inte haft i så mycket som de brukade för Ellas skull. Och jag som tycker att vi äter kryddstarkt i vår familj och att Ella är rätt van. Jag ryser.

Hur het en chili är mäts i scoville eller SHU (Scoville Heat Units). För närvarande leder sorten 'Carolina Reaper' värstingligan med 1 400 000 - 2 200 000 scoville. Den kommer troligen snart att puttas ner till andraplatsen av en ny sort, 'Dragon´s Breath Pepper', som håller på att testas men som inte har släppts än. 2 480 000 scoville har uppmätts i dess frukter. Det här är extrema värden, och de som övertrumfar varandra med att ta fram hetare och hetare sorter är nog lite "galna". Men de ser det väl som en sport, som att leka med vilda kobror eller liknande.

Det som ger chilifrukterna deras hetta är ämnet capsaicin. Ju högre innehåll desto fler scoville. Paprika ligger på 0 - 100, jalapeno på 2 500 - 5 000 och rent capsaicin på 16 miljoner scoville.

Det mesta capsaicinet sitter i frukternas frön, fröfästen och mellanväggar. Genom att avlägsna dessa sänker man hettan rejält.

Genom att äta regelbundet ökar man toleransen. :)


Nåväl, jag är nog precis som de som tar fram värstingarna, lite galen, jag också. Bland de chilisorter vi odlat i år återfinns 'Scotch Bonnet'.


Årets chilisorter hos oss:

1. Capsicum chinense 'Scotch Bonnet'
Namnet har den fått eftersom frukten liknar en viss typ av skotsk hatt (Tam o´Shanter hat). I övrigt har den inget med Skottland att göra. Chilisorten växer framförallt i Västindien och det är den som ger många karibiska rätter deras unika smak. Den används särskilt mycket i jamaicansk och caymansk matlagning. Om man ber om het peppar på de karibiska öarna är det högst sannolikt den här man får. Den är en av de hetaste i värden, ungefär 140 gånger starkare än jalapeno, men har ändå långt kvar upp till de som är allra värst. Den går att äta, och rätt tillredd så är den till och med riktigt god. Men det gäller att mumsa med förstånd :) I rått tillstånd orsakar frukten yrsel, domningar i händer och ansikte, svår halsbränna och diarré. Handskar och skyddsglasögon vid handhavandet rekommenderas.

Capsicum chinense 'Scotch Bonnet', Havannapeppar, Bahama mama, the Jamaican Hot, the bahamian, Martinique Pepper

Bilderna på frukterna ovan tog jag innan vi åkte på semester i somras. Jag lät dem sitta kvar för att de skulle få mogna fram ordentligt. Från att ha varit kyla och torka hela våren och sommaren så vände vädret när vi var borta. Det blev kyla och regn, och regn och ..... frukterna de ruttnade. Jag var lite sur då. :(

Turligt nog hade plantan klarat sig och nu har jag nya frukter på gång inne på fönsterbänken. Jag har ätit  'Scotch Bonnet' tidigare men inte som egenodlad. Det ska bli spännande att prova. Om jag vågar. Hjälp!

Capsicum chinense Scotch Bonnet
Några 350 000 scoville lär det inte bli på fönsterbänken,
men hettan kommer nog att räcka ändå.
'Scotch Bonnet'

Övrig fakta:
'Scotch Bonnet' tillhör släktet habanero, och en av de hetaste släktingarna är Caribbean Red Habanero Pepper med upp till 445 000 scoville.
Scotch Bonnet har en helt annan smak än habaneropeppar. Mer aromatisk och fruktig, men med nästan samma hetta. :)
Går från grönt, över orange till rött när den mognar.
Styrka - mycket het.
100 000 - 350 000 scoville
Andra namn är Havannapeppar, Bahama mama, the Jamaican Hot, the Bahamian och Martinique Pepper.


2. Capsicum annuum 'Peperoncino Calabrese' - italiensk flerårig chili från Kalibrien
Den här italienska chilin från Kalibrien är betydligt snällare än sin heta släkting från Karibien. Peperoncino Calabrese anses ha en kryddig lite bitter smak som passar bra till bland annat pastarätter, pizza, som krydda i salsa, som inläggningschili eller som smakgivare i olivolja.

Går från grönt till djuprött när den mognar.
Styrka - medelhet
10 000 - 30 000 scoville
Flerårig, beskärs på hösten och övervintras inomhus i ljust läge.

Capsicum annuum Peperoncino Calabrese

Jag sådde den sent och först nu börjar den mogna, inne, i köksfönstret. Tänker snart skörda, och ser med förväntan fram emot att testa de få frukter vi fått. Normalt ska den vara rikbärande och ge stora vackra kompakta knippen med frukter som kan hängas direkt på tork. Turligt nog är den ju flerårig, så bättre lycka nästa år, hoppas jag. Blir det en till lika usel sommar (vilket det givetvis inte blir, eller hur) så får den bo inne då.


3. Capsicum annuum 'Biberiye Tursu' (Rosemary Pickles) - flerårig turkisk peppar
Om de båda ovanstående sorterna gav en synnerligen knal skörd så gav den här lilla turkiska chilin en desto större. Hur mycket frukter som helst hela tiden. Den är mycket högavkastande och passar bra när man har dåligt med utrymme. Trivs utmärkt på balkongen eller i köksfönstret.

Biberiye Tursu används flitigt i turkisk matlagning och kan hittas hos i stort sett varje grönsakshandlare i Turkiet. Frukten är krispig och har en låg hetta som gör att den passar i de flesta maträtter. Den går även utmärkt att äta rå i t.ex. sallader. Det är också vanligt att man gör inläggningar på frukterna och smaksätter med dill, persilja och andra kryddor.

Går från ljusgrön till gul med mörka inslag, för att sen bli orange, och slutligen som mogen röd.
Styrka - mild
Scoville ?
Beskärs på hösten och övervintras inomhus i ljust läge.

Capsicum annuum Biberiye Tursu

Capsicum annuum Biberiye Tursu

Capsicum annuum Biberiye Tursu
Det mognade fram nya frukter hela tiden. De ser små och
"giftiga" ut men är mycket milda och goda.
Biberiye Tursu - Rosemary Pickles


4. Capsicum annuum 'De Cayenne' - Cayennepeppar
Cayennepeppar, som inte är någon peppar utan en chili, är ett samlingsnamn för en grupp sorter inom arten spanskpeppar (Capsicum annuum). Gruppen är uppkallad efter staden Cayenne i Franska Guyana. Ett land som ligger i Sydamerika och som gränsar mot den karibiska ö-världen, vilket för oss tillbaka till de lite hetare smakerna igen.

Gröna frukter som mognar fram till rött.
Styrka - het
30 000 - 50 000 scoville (Samma som för Tabasco.)


Capsicum annuus De Cayenne


5. ICA - chili - två sorter
Chilin inhandlades på ICA. Vi tyckte den var god och tog frön. Den blev en favorit . Lättodlad, massor med frukt och lagom hetta. Vi odlar den nu varje år, men har ingen som helst aning om vad det är för sort.

Så kan man göra. Det finns så mycket frön i vardagslivet man aldrig tänker på att ta tillvara på.

chili


Den här, som vi också odlar varje år har tillkommit på samma sätt. Den är bara lite hetare än vanlig paprika och får nog betraktas som extremt mild. Men god.

chili

I och med den här sorten, den milda okända, så var jag framme vid den sista av de sex sorterna vi odlade i år. Det var inte världens bästa odlingsår (den kallaste sommaren på flera hundra år) men riktigt kul ändå.

Avslutningsvis kommer några bilder från omhändertagandet av skörden.

chili
Chili på tråd som .........

chili
...... får hänga och torka. 

chili
Skördad chili som fått sitta kvar och torka på plantan. Det går bra det också,
om man inte vill ha den på tork någon annanstans

chili
Chili som plockades in omogen när kylan kom.
Ingen fara, den mognade snart fram i värmen inomhus.

Hacka, hacka ........

chili
Att använda handskar är inte så dumt. I Cayennepepparen har
"kärnhusen" tagits bort för att mildra hettan i blandningen.

chili
Torka, torka ....... och förvara på burk.
Underbart att kunna plocka fram senare. 
Att odla och ta hand om chili är som sagt roligt. Snart ska jag skörda de sista av årets frukter, och snart ska jag så de första fröna inför nästa års säsong. Den ena säsongen hinner knappt sluta förrän nästa tar vid. Det är fint, för visst behöver vi lite flammande röd hetta nu i höstrusket och vinterkylan. Nu när trädgårdens blommor gett upp. Ja, alla utom ....

.......  rosen ;Clodagh McGredy'.
Men så har den lite hetta i sig också, inte karibisk men väl australiensisk.

Dags för chili,
eller dags att chilla?
Hur som helst,
ha det riktigt gott alla.

Kram Anna-Karin

torsdag 19 oktober 2017

Höstpyssel, glöd och iskristaller

Höstfärgerna har varit intensiva i år. Kanske beror det på att hösten varit lång och varm, och att växterna därför hunnit återta sitt gröna klorofyll i lugn och ro. På våren och sommaren gömmer sig det gula, orange, röda och lila under det gröna, men nu framträder det och glöder.

Igår sken solen från klarblå himmel, men det var inte längre någon värme. Det kändes att kylan var på väg och jag fick brått med det avslutande höstpysslet. Och mycket riktigt, i natt kom den första frosten. Löv med frostiga kanter är vackert, men lite ledsamt, det är det allt.

Att diska krukor är däremot bara roligt.


Nja kanske inte. Det är en syssla jag brukar skjuta på. Det händer till och med att tanken på att hoppa över smyger sig in. Inte så smart, dock. Att få ohyra som överlever i jorden i de smutsiga krukorna, och som till våren går hårt åt de känsliga småplantorna är trots allt tråkigare än att diska. Därför brukar det sluta med att jag kommer till skott förr eller senare. Oftast senare. :)

Småkrukor, stora krukor, fågelbad, lådor för vintersådd och en del annat "joks" som inte fick vara med på bild.




De sista blommorna på altanen brukar jag spara så länge som möjligt av en helt annan anledning än diskningen. Jag vill ha blomsterprakten kvar så länge som möjligt.  Nu klippte jag dock ner dem helt lätt, och bar ner dem i källaren. Dags för vintervila. För pelargonerna (Pelargonium).


Malus domestica

Rubus Autumn Bliss

Äpplena började jag också plocka ner. Äpplen (Malus domestica) klarar lite frost så de i toppen lät jag sitta kvar till en annan dag. Gissar att jag totalt kommer att få 20 - 25 stycken 'Aroma' i år. Min syster som har stora odlingar med många träd får nästan inga äpplen alls. Det sämsta året någonsin, enligt henne, och hon och hennes man har odlat äpplen i 46 år. Jag brukar alltid få av dem, och klara mig långt in i januari. I år blir det till att köpa.

Tröstade mig med att äta upp de sista hösthallonen (Rubus 'Autumn Bliss'). Gott, gott!


Att plantera tulpanlökar (Tulipa) är också trösterikt, och att öppna en låda full med lökar, det är roligt på riktigt.




Den liljeblommande tulpanen som heter 'Ballerina' lär dofta solvarma clementiner. Den satte jag på ett riktigt varmt och soligt ställe. Drömmer redan om våren.


Men nog med drömmar och pyssel för den här gången. Nu till höstglöd och iskristaller istället.


Cornus alba Sibirica

Brassica napus Red Russian, Brassica oleracea Nero di Toscana
Bild 1: Rött blodgräs (Imperata cylindrica 'Red Baron') i förgrunden,
 och friväxande häck av korallkornell (Cornus alba 'Sibirica') i bakgrunden.
Bild 2: Närbild på korallkornellens blad och bär. Bild 3: Grönkål
(Brassica napus 'Red Russian'), högrest svartkål (Brassica oleracea 
'Nero di Toscana') och korallkornell, igen. 

Kålen tillhör det fåtalet växter som inte tar någon skada av några minusgrader. Den blir bara godare som frostbiten. Nedan svartkål med iskristaller på bladen. Svartkål kallas också palmkål. Egentligen är det en sorts grönkål och dess riktiga namn är Brassica oleracea 'Nero di Toscana'. Kärt barn har många namn.

Brassica oleracea Nero di Toscana
Svartkål (Brassica oleracea 'Nero di Toscana')


Åter till höstglöden. Den växt som lyser mest hos mig är katsuran (Cercidiphyllum japonicum). Med sina orangerosa pastellfärgade blad sticker den ut. Luktar gott gör den också. Inte alltid, men i år har den spridit rikligt med väldoft omkring sig.



Cercidiphyllum japonicum och Corylus avellana Contorta


Visst uppvisar katsurans blad  höstfärger i de underbaraste av nyanser? Härlig form har de dessutom. Nästan runda, hängande på rad utmed grenarna.

Katsura (Cercidiphyllum japonicum)

En katsura växer snabbt. Så här liten var den när jag planterade den för tre år sedan.



 En annan växt med mycket glöd är Finlands vita ros (Rosa spinosissima Plena - Gruppen).

Rosa spinosissima Plena-Gruppen
Finlands vita ros (Rosa spinosissima Plena-Gruppen)

Vackra svarta nypon bjuder den också på, den tåliga, friska och rikblommande lite halvvilda finska rosen. Nedan, på bild nummer två, syns den i sin helhet. Det är ett nyplanterat exemplar. Som vuxen blir den minst tre gånger så hög och med tiden sprider den sig och bildar stora buskage. Finlands vita ros är kanske inget för den lilla rabatten, men där den passar är den underbar. Klarar zon 8.

Rosa spinosissima Plena-Gruppen


Bakom rosens röda blad blommar dahliorna (Dahlia). Jag hade hoppats få se dem blomma ända in i november i år, men nattens frost satte stopp för mina drömmar. De står nu och hänger med geggiga blommor och alltmer svartnande blad. Men tidigt i morse, när frosten ännu höll sitt grepp om dem, så stod de med huvudet högt, som stiliga isprinsessor.

Frostig dahlia
Dahlia (Dahlia)

Till helgen ska jag gräva upp dem och bädda ner rotknölarna i torvströ. Saknar dem redan.


Avslutningsvis rönnsumakens (Rhus typhina) yviga blad och upprättstående purpurfärgade blomkolvar, som sitter kvar och  pryder sin plats hela vintern. Kolvarna alltså, inte bladen. :)

Rönnsumak (Rhus typhina)

Den rödbladiga perukbuskens (Cotinus coggygria 'Royal Purple') blad i samma färg som kolvarna gör sig fint framför.

Rödbladig perukbuske (Cotinus coggygria *Royal Purple')
och rönnsumak (Rhus typhus)

Norrrlandsschersminen (Philadelphus lewisii 'Waterton') , längst fram på bilden nedan, har aldrig tidigare varit någon höstfavorit. Snarare har den varit ganska blek och intetsägande. I år blev dess lövverk alldeles orange, och gav hela buskaget välbehövlig glöd. Kul!

Norrlandsschersmin (Philadelphus lewisii 'Waterton')


Till sist en bild på fallna löv, tillsammans med en alunrot (Heuchera) med frostade bladkanter. Det ser allt bra kallt ut trots de varma färgerna.

Frostig alunrot
Alunrot (Heuchera)


Och det är kallt, riktigt kallt.
Ytterligare en natt med frost kanske är på väg.
Bara inte snön kommer än.
Jag har en del pyssel kvar ute i trädgården
innan det är dags att packa ihop för i år.
Snälla SMHI :)

Bäst att leta fram mössan så att inte öronen blir frostnupna. 


Ha det gott i kylan alla!
Kram Anna-Karin

fredag 13 oktober 2017

Blommor som förgyller nu

Löven singlar förbi utanför fönstret där jag sitter, faller ett efter ett. Det är höst. Men än har de sista blommorna inte släppt taget. Ser genom rutan hur de oförtrutet blommar vidare därute, i sol såväl som i regn och rusk. Vilka tappra kämpar!

Under veckan som gått har det blivit några fotorundor, när vädret så har tillåtit. Det är skönt att bara ta med sig kameran ut, strosa runt lite planlöst, och se vad det blir.

Här kommer de så, några av blommorna jag fastnade för, och som förlänger sommaren och förgyller hösten här hos mig.


Mauretanska rödmalva, stockros och kaprifol mot klarblå himlen känns mer som juli än oktober. På kvällen sprider kaprifolen sin underbara doft. Brittsommar när den är som bäst.



1. Mauretansk rödmalva, Malva sylvestris ssp. mauritiana 'Bibor Felho'.
2. Stockros, Alcea rosea.  3. Vildkaprifol eller höstkaprifol,
Lonicera periclymenum 'Serotina'. 


Rosorna kämpar som alltid på in i det längsta. Inte alla rosor förstås, men hansarosorna, Stanwell Perpetual, Clodagh McGredy och den för mig okända röda rosen på headern är alla sådana som inte ger upp i första taget.

Än knoppas det.


1. Rosa Rugosa - gruppen 'Hansa'.  2. Rosa Spinosissima - gruppen
 'Stanwell Perpetual'   3. Rosa 'Clodagh McGredy'.


Dahliorna sätter ständigt nya knoppar och blommar, och blommar, och blommar....., bara man kommer ihåg att kontinuerligt ta bort de som börjat vissna. Blir det frost blir det däremot tvärstopp. Då blir hela växten som "slime", och knölarna måste tas in för frostfri vinterförvaring. Frosten brukar komma sent hos oss. Förhoppningsvis kommer de stora nästan lysande blommorna att kråma sig ett tag till.


1. 'Le Baron' 2. Kaktusdahlia 'My Love'
(Bakom kaktusdahlian den vita näckrosdahlian 'Lillehammer',
och en gulorange som jag inte vet namnet på. Tyvärr.


Blå höstflox? Nej, bara lite lek med ljuset. Blomman i skugga och de vissnade funkiabladen bakom i full sol.


Samma blomma som ovan men nu solbelyst. En helt vanlig cericerosa höstflox alltså, men otroligt vacker och väldoftande den också.

Höstflox, Phlox paniculata.


Andra vackra blommor som börjar på höst är höstanemonerna. Här en docksöt hög variant i pastellrosa.

Höstanemon, Anemone japonica 'Königin Charlotte'.


En annan blomma som också börjar på höst, och som det bara inte går att hoppa över även om den varit med hos både mig och många andra tidigare, är höstsilveraxet.  Har ni inget och har turen att bo där det hinner blomma, köp ett. De vackra små pärlformade knopparna kommer i slutet av augusti och i början av september. Blommorna slår ut under senare delen av september. Då får man glädjefnatt. Doften är underbar och helt unik. Den vill man inte missa. Jag lovar.


Höstsilverax, Actaea simplex 'Brunette'.


Den här lilla gula blomman bjuder liksom silveraxet på väldoft som sprider sig vida omkring. Den doftar starkt och sött, som honung. Eftersom den frösår sig rejält klipper jag bort blommorna på sommaren, men nu på hösten får de stå kvar. 

På sommaren gläds jag istället åt bladverket. Det är en perenn italiensk ruccola som levererar från april, och med lite tur, ända in i december. Växer den sig för stor är det bara att klippa ner. Den kommer snabbt igen med nya späda blad. En av mina matnyttiga favoriter.

Perenn Italiensk ruccola, Diplotaxis tenuifolia.


Medlemmarna i den korgblomstriga familjen nedan bjuder inte på någon doft, men väl på skönhet.


1. Röd solhatt, Echinacea purpurea.  2. Strålrudbeckia,
Rudbeckia fulgida 'Goldsturm'.
3. Vit skogsaster, Eurybia divaricata (tidigare Aster divaricatus).

Gammal tvättsvamp?


Nej, bara lite höstledsen praktröllika. Ingen skönhet kanske, men det är något som tilltalar mig med de varmt gula blommorna som står där på sina höga stadiga stjälkar och vajar i vinden.

Praktröllika, Achillea filipendulina 'Cloth of Gold'.
Filipendulina är inget dumt namn. Det skulle man ju kunna heta.
Filipendulina Rickardsson.
Lite originellare än Anna-Karin. :)


Drakmyntan är däremot utan tvekan en skönhet. Skira blommor i lavendelblått som fångar ljuset, och vackert variegerade blad i grönt och vitt. En önskeväxt helt enkelt.

Drakmynta, Physostegia virginiana 'Bouchet Rose'. 


Blå bolltistel och sköldpaddsört som snart gjort sitt, men fortfarande bjuder på nektar. Jag satt länge och väntade på att en humla skulle dyka upp, men förgäves. Kanske har de gett upp för i år.

1. Blå bolltistel, Echinops bannaticus.  2. Sköldpaddsört, Chelone obliqua.


Vivorna som inte kunde hålla sig till våren, utan bestämde sig för en andra blomning den här säsongen.

Okänd viva inhandlad i kruka för tio spänn en tidig vår för länge sedan.


Och till sist. Några sommarblommor. För vilka skulle kunna vara bättre på att förlänga sommaren och förgylla hösten än de.

En gigantisk gul blomma mot en blå himmel, eller en liten späd blå jungfru framför en solig ringblomma. Hänförande i all sin enkelhet båda två.

1. Solros, Helianthus annuus.  2. Jungfrun i det gröna, Nigella damascena.  
3. Ringblomma, Calendula officinalis, i bakgrunden.


På tal om enkelhet. Enklast av alla är nog sömntutan. Inga volanger, fransar eller krusiduller.  Bara rena linjer och utsökt grace. Förfinad och elegant.

Sömntuta, Eschscholzia californica.

Det är höst. Mörkret kommer smygande och jag känner mig lite grann som sömntutan.  
Eller som en sömntuta rättare sagt.
Inte så förfinad och elegant utan mera trött. :)

Det är tur att de sena blommorna finns, och de vackra höstfärgerna, och den höga klara luften, och att solen åter lyser från en blå himmel idag, efter en natt med regnoväder och närapå stormstyrka i byarna.

Det skiftar snabbt, mellan höstrusk och höstmys.
Det har sin charm.

Kram Anna-Karin