måndag 20 mars 2017

Tomater och annan vårsådd

Jämfört med många andra sår jag ganska sent. Tror jag. Eftersom jag inte har något växthus har jag grödorna inomhus, på fönsterbänkar eller under växtlampor, och när de vuxit till sig och avhärdats åker de direkt ut i den bistra verkligheten. För att det ska fungera kan jag inte så för tidigt. Då blir det för trångt inomhus och platserna med tillräckligt mycket ljus tar slut i takt med att sådderna behöver större krukor. Eftersom vårvärmen dessutom ofta låter vänta på sig brukar det kännas som, trots att jag sår sent, en evighet innan jag vågar flytta ut plantorna.

För att spara plats och tid har jag redan vintersått många växter. Det gjorde jag för ett par tre månader sedan. Vill du läsa om det kan du klicka här. Paprika, chili och några andra växter som kräver riktigt lång tid för att växa till sig och mogna har jag också redan sått, men inomhus på vanligt sätt.

Nu är det tomaternas (Solanum lycopersicum) tur. Det är så roligt att testa nya tomatsorter. Mina nya för i år är:

Tomat 'Golden Bumble Bee'
En tomat som går att odla i växthus eller varma utelägen. Jag tänkte prova mot en södervägg där det aldrig blåser och är motsvarande zon I. Plantan ska bindas upp och tjyvas. Frukterna är 2 – 3 cm stora, guldgula med orangeröda strimmor och enligt hörsägen mycket söta och välsmakande. Vackert och gott!



Busktomat 'Minibell´
En kompakt planta som inte behöver varken tjyvas eller stödjas. Eftersom den bara blir 30 cm hög bör den passa perfekt i kruka eller ampel. Den ska fungera bra utomhus i varmt läge och munsbitstora cherrytomater med oemotståndligt söt smak utlovas. Något att se fram emot. :)


Ampeltomat 'Tumbling Tom Red' 
En tomat som passar i amplar eller balkonglådor, i växthus eller varma utelägen och som normalt inte behöver tjyvas. Den ska vara enormt rikbärande. De ca 75 cm långa hängande grenarna lär översållas av små röda, söta och smakrika körsbärstomater.  Mums!


Fönstertomat 'Wilma' 
En 30 cm hög busktomat med kompakt, stabilt och upprätt växtsätt.  Den kan odlas inomhus, eller i växthus och varma utelägen under säsong. Eller både ock om man tar in den på hösten. Trivs bäst vid 22 – 24 grader och är superbra för odling i krukor eller lådor. Behöver bindas upp men ska inte tjyvas. Om man vattnar plantan rikligt med varmt vatten under dagens första hälft en eller två gånger i veckan kan man se fram emot mängder av små söta ljusröda tomater under nästan hela året. Mycket lockande! :)


Fröna till 'Tumbling Tom Red' och 'Wilma' har jag fått av Anette med den fina bloggen Rost och rädisor. Stort tack! Anette är supertrevlig och mycket kunnig och ett besök hos henne rekommenderas varmt.

Okänd tomat från Hornudden
De här fröna har jag köpt på auktion. Säljaren har plockat med sig dem hem från Hornudden och bland hennes vänner har tomaten vunnit många smaktester. Överlägset. Förutom att den ska vara tålig och att frukterna är vackra, avlånga och orangegula vet jag inte så mycket. Ja förutom att de ska vara vansinnigt goda då förstås. :) Har i nuläget ingen bild men spännande fortsättning följer. Förhoppningsvis!


Allmänna anvisningar för sådd av tomater.
Om man tar egna tomatfröer och saknar anvisningar för sådd så har i alla fall aldrig jag träffat på en tomat som inte kan sås enligt nedanstående: 

Förkultiveras februari - april. 2/3 planteringsjord eller annan mer näringsrik jord i botten och 1/3 såjord eller annan mer näringsfattig porös jord överst. Man kan så i jiffykrukor eller andra små såkärl och sen skola om plantorna när karaktärsbladen börjat utvecklas, eller man kan så direkt i större krukor för att slippa den lite pilliga omskolningen när plantorna är små och ömtåliga. Sådjup 0,5 cm. Såkärlen eller krukorna täcks med klar plast försedd med lufthål under groningsprocessen. Groningstemperatur 22 – 25 grader. Grotid 5 – 15 dagar. Efter groning 18 – 20 grader och så ljus placering som möjligt.

När man sår lite senare, som jag, dröjer det längre innan man kan skörda. Det finns dock några trix som gör att man kan komma igång tidigare. Återkommer till det när det är dags. Känns långt fram men snart är vi där :)

Förutom tomaterna har jag också sått vitblomstrig gräslök (Allium schoenoprasum 'Album'), darrgräs (Briza media), bronsstarr (Carex comans) och basilika (Ocimum basilicum eller Ocimum x africanum). Sallatsbasilika, citronbasilika, kanelbasilika, rödbladig basilika 'Rosie' och grönbladig aromatisk basilika 'Emily' samt några basilikasorter till. Basilika är gott! Pesto är gott! Underbart gott! :) 

Bilderna har jag lånat från Impecta och Bakker. De flesta av fröerna har jag fått. Tack alla!



Stort tack också alla ni som läser, gillar och kommenterar. 
Det är både intressant och jättekul.

Kram Anna-Karin

måndag 13 mars 2017

Kryddkarlbergare, chili och annat skoj hos mig just nu

Just nu kliar det i fingrarna rejält. Det vissna i trädgården ser tråkigt ut och lusten att ta bort det pockar på. Det är dock lite tidigt än och jag bärgar mig ett tag till. Istället för vårstädning utomhus får det bli pyssel inomhus. Omskolning och omplantering av växter och annat roligt.

Växten nedan fick jag av en vän i höstas. Den var då bara en stickling, och när hon frågade om jag kunde gissa vad det var gick jag bet. Bladen är stora och köttiga med fin silkeslen behåring och doften stark och angenäm. Jag kom fram till att det måste vara en krydda men sen var det stopp.

Så här ser den ut i full storlek.

Min vän sa att det var en sorts oregano och efter en del efterforskningar har jag kommit fram till att det är en kubansk oregano. Det är dock ingen oregano, utseendet och namnet till trots, utan en malbuske tillhörande släktet Plectranthus (Novemberljussläktet). Precis som oregano och mynta tillhör den dock familjen lamiaceae (kransblomstriga). Växtens latinska namn är Plectranthus amboinicus.

Kubansk oregano
Växten är ovanlig hos oss men desto vanligare i delar av USA, Mexiko och Karibien. Där är den både en uppskattad krydda och medicinalväxt. Som krydda används den såväl färsk som torkad. Jag tänker testa den och återkommer med omdöme och eventuella recept när uppdraget är utfört. :)

Dess främsta medicinska egenskaper är mot huvudvärk och migrän, mot bronkit och astma samt mot hudirritationer som klåda och sveda. Den fungerar också som motgift vid skorpionbett. Det sistnämnda känns tryggt att veta. :)

Som ni nog gissat är det en tropisk planta som inte tål frost. I sina naturliga hemvister växer den ganska vilt och används ofta som marktäckare. Också hos oss är den kraftigväxande och det är lätt att ta sticklingar. På sommaren kan den stå ute på en varm och skyddad plats i solen. Det gäller bara att inte glömma bort den när hösten kommer för vintertid är det inomhus som gäller. 

Kärt barn har många namn. Förutom kubansk oregano kallas den också för kryddkarlbergare, karibisk oregano, indian borage (indiansk gurkört) och the monikers mexican mint (mexikansk pepparmint). Om The monikers står för den med öknamnet eller den med smeknamnet mexikansk mynta vet jag inte, men gissar på det förstnämnda. 

Pelargoner, agave, ginseng, citronfikus och lite mer kubansk oregano
Det vissna rusket i bild bakom den kubanska oreganon är pelargoner jag hämtat upp från källaren. Det blev några nya sticklingar, och förhoppningsvis lyckas jag ruska liv i moderplantorna också. Kanske. :)
Här har den kubanska oreganon fått lite ny jord. Den vill ha ganska mycket
näring men klarar torka bra. Pelargonsticklingarna är det bara att
stoppa ner i fuktad såjord så tar de sig. 
"Agavebäbisarna" fick varsin ny kruka och sticklingarna från min ginseng
från förra våren fick ny jord. "Mamma ginseng" står längst ner
till vänster. Det till höger är en citronfikus.
Och det här är Ville.

Fikon, orientaliska liljor, paprika, chili och bäckbräcka.
I höstas satte jag fyra avklippta fikongrenar (Ficus carica 'Bornholmsfikon' Zon 1) som jag fått av min svåger i en djup kruka med planteringsjord och ställde ner i källaren över vintern. Den har nu fått komma upp i ljuset och två av skotten har tagit sig. Så kul! Längtar redan efter fikonen :)
Fikon (Ficus carica 'Bornholmsfikon')

När jag hämtade upp fikonen fick jag syn på min orientaliska lilja (Lilium 'Gizmo') som inte ville vänta på våren längre. För egen del hade jag hoppats att den skulle slumra ett tag till eftersom det lär dröja innan jag kan plantera ut den. Varför gör inte växterna som man vill? Mrmmm!!!
Orientalisk lilja (Lilium 'Gizmo')
När jag ändå var i farten passade jag på att skola om paprikaplantorna.
Och chiliplantorna. Jag sådde tätt eftersom jag trodde det skulle
vara låg grobarhet på fröna, men nu när nästan alla grott blir det till
att gallra. Jag väntar dock lite och ser vilka det är bäst gry i först.
Chiliplantorna är små men hjärtbladen längst ner till höger på bilden är verkligen pyttesmå. Bara en och en halv millimeter stora. Det är bäckbräckor (Boykinia aconitifolia). När de kom upp blev jag verkligen glad för fröna var omöjliga att se och jag visste inte riktigt var de hamnade när jag sådde. Inga glasögon i världen hjälpte där.

Snart ska jag så igen och då blir det tomater, basilika och en del annat. 

Snart ska också vinterbôset bort så att vårens färger kan komma fram.
Vintergäck (Eranthis hyemalis)
Snödroppe (Galanthus nivalis)

Våren är här, 
och visst känner man sig lite grann som svanarna som anlänt,
som om man fått luft under vingarna.

Till och med snödroppen på bilden verkar flaxa lite förväntansfullt.

Kram Anna-Karin

måndag 6 mars 2017

Med mycket karaktär

Våren är på väg, men den står och stampar lite i startgroparna. Tycker jag. I väntan på fler vårtecken visar jag istället några växter med karaktär, som sticker ut och syns. De är från både vår, sommar, höst och vinter.

En blå spanskgran (Abies pinsapo 'Glauca') och en kopparlönn
(Acer griseum) omgivna av bambu. Här, på sommaren, är
kopparlönnens blad lite gråaktiga men på hösten glöder de. 
Att inte lägga märke till den blå spanskgranen är nästan omöjligt, trots att den försöker gömma sig i allt det gröna. Vilka barr! Wow! Sitt karaktäristiska utseende får den bland annat av att barren sitter spridda runt grenarna. Att jämföra dem med flaskborstar är inte snällt men ganska talande. När kottarna kommer är trädet än mer uppseendeväckande. De är många och stora, står rätt upp och är nästan vita. Tyvärr är trädet lite kinkigt och trivs bäst i zon I, men kan tänka sig zon II om man är riktigt snäll mot det. Och att visa det lite omtanke är inte så dumt eftersom den vilda arten, spanskgranen (Abies pinsapo), är globalt klassad som starkt hotad. Den finns egentligen bara på ett ställe i hela världen. I Sierra Nevada-bergen i Spanien. Det finns en underart till den, också den på ett enda ställe, men i Marocko. Granen på bilden växer i en privat trädgård i Danmark.

Nedanstående karaktärsstarka barrväxter är inte lika kinkiga som spanskgranen. De är kanske inte riktigt lika fina, men härliga de också. Trädet längst bak i raden till vänster är en Weeping Nootka Cypress. Namnet har den fått för att den ser lite ledsen ut med sina stora hängande grenar. Granen till höger har grenar som nästan helt saknar sidoskott, vilket ger dem det ormlika utseendet. Undrar just om det gömmer sig några riktiga ormar i den där den växer i stadsträdgården i Karlstad? :)


Mer häftiga barr. Himalayatall (Pinus wallichiana, Zon 1-2) till
höger och blågran (Picea pungens Zon 6) till vänster. Blågranen har ett
lite bonsailiknande växtsätt och blir en till två meter hög. 
Himalayatallen har längst barr av alla. De är upp till tjugo cm långa, böjliga och mjuka. Den vill växa helt skyddad från väder och vind i Zon I eller möjligtvis II. Den på bilden växer i en privat trädgård i Vänersborg. Det finns en hybrid, en korsning mellan himalayatall (Pinus wallichiana) och weymouthtall (Pinus strobus) som har nästan lika långa barr och är betydligt härdigare. Schwerintall (Pinus x schwerinii).

De här barren kanske inte är så häftiga! Vanlig tall (Pinus sylvestris).
Av Europas drygt tjugo vilt växande tallar har vi bara en art i Sverige. Vår vanliga tall (fur). Alldaglig och lite tråkig kan tyckas, men vid närmare eftertanke kanske ett av världens vackraste träd. Vilka silhuetter! Speciellt på vintern.

Bara barr, barr och mera barr ........   Kanske dags för lite blad, och en stilig herre med mycket charm.

Hrmm..... Ludna grenar och små håriga blad om våren.
Ser snäll och försynt ut ...... :)
... men nej, är inte det minsta försynt. men fantastiskt vacker och med en
alldeles egen stil. Rönnsumak (Rhus typhina
Få träd slår rönnsumaken ifråga om karaktär. Vackert skulpturalt växtsätt som gör den lätt att känna igen också på vintern. Stora palmlika blad som på hösten får de vackraste av färger. Täta röda blomklasar på sommaren, som övergår mer och mer i purpur för att sen pryda sin plats hela vintern. 

Den stiliga rönnsumaken har dock ett smeknamn som avslöjar en mindre trevlig sida. Att den bedriver underjordisk verksamhet. Den kallas "Trädens kirskål" och sätter mängder med rotskott som kan ta över hela områden. Kraftiga marktäckare eller gräsmatta utgör inget hinder. Att skicka iväg rötterna tjugo meter är en lätt sak. 20 meter!!!  Det är otroligt långt, men den går att hålla efter. Det är tur för visst är .....

.... den hur läcker som helst.
Till sist en blomma som också pockar på uppmärksamhet. Med sina en och en halv meter höga blomspiror och palmlika bladrosetter drar den blickarna till sig och lämnar ingen oberörd. Den fina sommarbilden är tagen i Köpenhamn men den klarar zon III - IV i ett skyddat läge med ordentlig vintertäckning. När den blommat försvinner den nästan helt, för att under flera år samla ny kraft innan den kan blomma igen, Så håller den på, fiberpalmliljan (Yucca filamentosa).



Fiberpalmlilja (Yucca filamentosa)
När jag tittar tillbaka på bilderna ser jag att det blev mest sommar, höst och vinter. Inte så mycket vår.
Bara några små julrosor längst ner på "headern".

Men snart blir det vår på riktigt,
och mera vårbilder.

Kram Anna-Karin

torsdag 23 februari 2017

Islossning

Känslan nu när våren är på väg är en av de bästa. Solen värmer. Vårlökarna kikar upp. Småfåglarna kvittrar, och man kan höra glädjen i deras sång. Det är som om de spelar andra melodier. Ett annat av vårens ljud, förutom fågelsången, är islossningens.

Ibland mullrar det öronbedövande.


Det är mäktiga krafter i rörelse när vågorna rullar in över den bräckliga isen. Då och då bildas det märkliga formationer, men oftast bara alldeles vanliga flak.




Andra dagar är dramatiken som bortblåst. Det är helt stilla. Nästan. Lyssnar man noga kan man höra de knappt förnimbara knakningarna och de små knäppande ljuden som uppstår när isen bryts upp och flaken nuddar helt lätt vid varandra. Som viskningar.





Jag försöker alltid ta mig ner till Vänern när isen släpper taget. Det hör våren till, och däri finns en härlig känsla jag vill uppleva. Att fånga en stämning på bild är svårt. När jag står där och tittar ut över vassen, över mot andra sidan, kan jag inte låta bli att tänka på en som verkligen har förmågan att fånga känslor och stämningar. Jag kan skönja taket på hans och hans familjs hem. Han använder penslar och akvarellfärger och kan med bara några få streck, eller med en fantastisk detaljrikedom, skapa nyfikenhet och väcka känslor. Av stillhet eller rörelse, av vemod eller glädje. Alltid med kärlek. Han är en fantastisk konstnär som berör. 


Ikväll ska jag "titta ikapp" på några missade avsnitt av "Vänligen Lars Lerin".
Gillar dem.
Om ni någon gång har vägarna förbi Värmland och Karlstad så 
vill jag varmt rekommendera ett besök på Lars Lerin-museet.
Inte jättemycket trädgård, men väl natur,
och allt annat som livet handlar om.

Kram Anna-Karin

fredag 17 februari 2017

En härlig vinterdag

Förra helgen värmde solen riktigt skönt. Först satt jag mot solväggen och njöt en stund och sen tog jag en runda i trädgården för att fånga några av vinterns skönheter på bild.

Varje vinter förundras jag över hur vackra fröställningar
den vita skogsastern (Aster divaricatus) har.
Som små stjärnor och ulliga bollar.
Vit skogsaster (Aster divaricatus)
Ormhasselns (Corylus avellana) snurriga grenar är
det också lätt att förälska sig i.
Hortensior är alltid fint. Så ock på vintern.
Vidjehortensia (Hydrangea arborescens 'Annabelle')

Krolliljan (Lilium martagon) är en annan favorit.
Fröna har jag hjälpt till att sprida. Även om jag har närmare femtio 
stycken så hoppas jag på att de ska bli ännu fler.
Kan inte få nog :)
Efter fotorundan skottade jag upp snö på vintersådderna och började funderade på att ta en runda ner mot skogen och vattnet.
Vintersådderna som fick ett värmande tak av snö.
Då slogs jag av tanken på de vintergröna växterna som inte uppskattar vårsolen lika mycket som vi.
Det blev till att sätta mössa på stackarna.
Väven skyddar mot det mest intensiva solljuset, så att bladen och barren inte blir för ivriga med att komma igång och fotosyntetisera. Risken är annars stor att de blir brända eftersom de inte kommer åt något vatten i den frusna marken.
Även den nyplanterade magnolian fick en fin spökdräkt.
Hoppas den blev glad!
Väven räckte inte riktigt så lagerhäggen fick en öppning mot norr. 
Fint sällskap ute i trädgården hade jag förstås.
Någonting har väckt Tussans intresse.
Kan det vara de här med sina röda
påsklämmor i näbbhöjd. Nja, ......
...... snarare är det de vackra sidensvansarna.
Turligt nog har Tussan blivit bekväm med
åren, så de kan äta sina äpplen i lugn och ro.
Som avslutning på den strålande vinterdagen blev det till sist en liten promenad. Att ha Vänern och skogen fem minuter bort är en lyx.




Jag passade också på att ta en sväng förbi en av mina favoritträdgårdar i grannskapet och .... jo då ...... där i stensluttningen .... där var de......
...... snödropparna (Galanthus nivalis)

Vårvintern kan verkligen vara underbar!

Den här helgen verkar dock inte lika lovande. För ett par dagar sedan var det fyra minus och regnade. Flera skolor i Värmland fick stänga. Skolskjutsarna fick ställas in. Allt, precis allt, var täckt av ett osynligt islager. Svartis brukar vi kalla det där jag kommer ifrån. Otäckt!

Idag har isen blivit blask. Det är skönt men det är inte utan att mys inomhus lockar mest.


Hej då och kram!
Anna-Karin