torsdag 23 februari 2017

Islossning

Känslan nu när våren är på väg är en av de bästa. Solen värmer. Vårlökarna kikar upp. Småfåglarna kvittrar, och man kan höra glädjen i deras sång. Det är som om de spelar andra melodier. Ett annat av vårens ljud, förutom fågelsången, är islossningens.

Ibland mullrar det öronbedövande.


Det är mäktiga krafter i rörelse när vågorna rullar in över den bräckliga isen. Då och då bildas det märkliga formationer, men oftast bara alldeles vanliga flak.




Andra dagar är dramatiken som bortblåst. Det är helt stilla. Nästan. Lyssnar man noga kan man höra de knappt förnimbara knakningarna och de små knäppande ljuden som uppstår när isen bryts upp och flaken nuddar helt lätt vid varandra. Som viskningar.





Jag försöker alltid ta mig ner till Vänern när isen släpper taget. Det hör våren till, och däri finns en härlig känsla jag vill uppleva. Att fånga en stämning på bild är svårt. När jag står där och tittar ut över vassen, över mot andra sidan, kan jag inte låta bli att tänka på en som verkligen har förmågan att fånga känslor och stämningar. Jag kan skönja taket på hans och hans familjs hem. Han använder penslar och akvarellfärger och kan med bara några få streck, eller med en fantastisk detaljrikedom, skapa nyfikenhet och väcka känslor. Av stillhet eller rörelse, av vemod eller glädje. Alltid med kärlek. Han är en fantastisk konstnär som berör. 


Ikväll ska jag "titta ikapp" på några missade avsnitt av "Vänligen Lars Lerin".
Gillar dem.
Om ni någon gång har vägarna förbi Värmland och Karlstad så 
vill jag varmt rekommendera ett besök på Lars Lerin-museet.
Inte jättemycket trädgård, men väl natur,
och allt annat som livet handlar om.

Kram Anna-Karin

fredag 17 februari 2017

En härlig vinterdag

Förra helgen värmde solen riktigt skönt. Först satt jag mot solväggen och njöt en stund och sen tog jag en runda i trädgården för att fånga några av vinterns skönheter på bild.

Varje vinter förundras jag över hur vackra fröställningar
den vita skogsastern (Aster divaricatus) har.
Som små stjärnor och ulliga bollar.
Vit skogsaster (Aster divaricatus)
Ormhasselns (Corylus avellana) snurriga grenar är
det också lätt att förälska sig i.
Hortensior är alltid fint. Så ock på vintern.
Vidjehortensia (Hydrangea arborescens 'Annabelle')

Krolliljan (Lilium martagon) är en annan favorit.
Fröna har jag hjälpt till att sprida. Även om jag har närmare femtio 
stycken så hoppas jag på att de ska bli ännu fler.
Kan inte få nog :)
Efter fotorundan skottade jag upp snö på vintersådderna och började funderade på att ta en runda ner mot skogen och vattnet.
Vintersådderna som fick ett värmande tak av snö.
Då slogs jag av tanken på de vintergröna växterna som inte uppskattar vårsolen lika mycket som vi.
Det blev till att sätta mössa på stackarna.
Väven skyddar mot det mest intensiva solljuset, så att bladen och barren inte blir för ivriga med att komma igång och fotosyntetisera. Risken är annars stor att de blir brända eftersom de inte kommer åt något vatten i den frusna marken.
Även den nyplanterade magnolian fick en fin spökdräkt.
Hoppas den blev glad!
Väven räckte inte riktigt så lagerhäggen fick en öppning mot norr. 
Fint sällskap ute i trädgården hade jag förstås.
Någonting har väckt Tussans intresse.
Kan det vara de här med sina röda
påsklämmor i näbbhöjd. Nja, ......
...... snarare är det de vackra sidensvansarna.
Turligt nog har Tussan blivit bekväm med
åren, så de kan äta sina äpplen i lugn och ro.
Som avslutning på den strålande vinterdagen blev det till sist en liten promenad. Att ha Vänern och skogen fem minuter bort är en lyx.




Jag passade också på att ta en sväng förbi en av mina favoritträdgårdar i grannskapet och .... jo då ...... där i stensluttningen .... där var de......
...... snödropparna (Galanthus nivalis)

Vårvintern kan verkligen vara underbar!

Den här helgen verkar dock inte lika lovande. För ett par dagar sedan var det fyra minus och regnade. Flera skolor i Värmland fick stänga. Skolskjutsarna fick ställas in. Allt, precis allt, var täckt av ett osynligt islager. Svartis brukar vi kalla det där jag kommer ifrån. Otäckt!

Idag har isen blivit blask. Det är skönt men det är inte utan att mys inomhus lockar mest.


Hej då och kram!
Anna-Karin

torsdag 9 februari 2017

Rosor man blir glad av

Allteftersom åren går bryr man sig mindre om vad andra tycker. Eller så är det kanske inte, för egentligen bryr man sig mer, men på ett annat sätt. Man är ärligt intresserad, lyssnar och respekterar men har mindre behov av att tycka likadant. I en grupp där alla enats om att den där tavlan är allt förskräckligt barnslig, naiv och intetsägande vågar man upphäva sin lilla stämma och säga; "Jag tycker den är riktigt fin. Just att den är lite barnslig gör att den utstrålar en väldig värme." Att lyssna till sig själv utan att bry sig om vad man förväntas tycka är skönt. Det finns fördelar med att inte vara tonåring längre. Att man blivit liiite äldre. :)

Nu är det förstås så att jag tänkte tycka till. Om färger. På rosor. Jag tycker om alla rosor och alla färger, men mina favoriter är de i orange, blekt orange och aprikos. De gör mig varm om hjärtat och glad i sinnet.

Ros 'Molineux' 
Underbart vacker!
Ros 'Molineux'
Läckra färgskiftningar!
Ros 'Molineux' 
'Molineux' är en engelsk ros, eller Austinros som man kanske oftare säger. Det är en härdig (Zon 3) buskros med ett tätt och upprätt växtsätt. Höjd 75 cm. Remonterande. Blommorna är tätt fyllda och har en stark doft med inslag av mysk. Den har fått utmärkelser för sin goda doft och har varit årets ros i England. Enligt David Austin själv kommer den bäst till sin rätt om man planterar den i grupper om tre eller fem. Det känns som något jag håller med honom om. :)

Några andra rosor som inte heller är så "pjåkiga":
Ros 'Troika'
Storblommig rabattros. Rosa Tehybrid - Gruppen.  Zon 4. 
Ros 'Ashram'
Storblommig rabattros Rosa Tehybrid - gruppen. Zon 3 (4)
Ros 'Scented Memory' eller  'Bitten Clausen'
Modern buskros. Zon 3. 
Ros 'Kong Frederik D. IX'
Eftersom det inte fanns några utslagna blommor fick det bli en bild på
de ljuvliga knopparna. Jag har försökt slå upp den på nätet men knappt
fått några träffar alls. Lite synd! Namnet antyder, tycker jag,
att den skulle kunna vara riktigt storslagen.
De här knopparna kunde jag inte heller låta bli att fotografera. Spektakulära!
Tyvärr vet jag inte vad rosen heter. 
På den här, också okända rosen, är det blommorna som är spektakulära.
Kan det vara en dansk  polkagrisros tro?
Kanske är det en ros i Fiesta Easy Elegance - serien,
men det är bara som jag spekulerar.
Det här är en betydligt mer välkänd ros.
Den har det finaste namnet av alla.
Ros 'Peace'
Zon 5
Om jag ska fortsätta att tycka så är det lite synd att de här sagolika rosorna växer i Gavnö slottspark på Själland och inte i min trädgård. Nåja, de flesta, utom kanske 'Kong Frederik D IX', går att odla ganska långt upp i landet och skulle kunna växa här. :)

Innan jag avslutar får det bli en bild min "orange ros". Den har varit med många gånger förr och är mig mycket kär. Den kommer alldeles säkert fortsätta med att dyka upp då och då, i framtiden också.
Ros 'Clodagh McGredy'
Klasblommig rabattros. Zon 3. 
Orange används ofta i gemensamhetsutrymmen. Färgen anses vara social och öka gemenskapen. Eftersom den troligtvis också ökar aptiten är den även populär i personalmatsalar och på många restauranger. Så lite orange behöver vi nog! Jag gillar orange. Det har jag alltid gjort! På klassfotona från lågstadiet har jag orange byxor på mig alla tre åren. Det var en bedrift för det var inte så lätt att få tag i orange byxor då heller. Nu är jag lite mer försiktig med färgen och det kanske är bra. Orange är precis som rött, ganska intensivt. Men fint! :)

Hur som helst! .
Jag är väldigt förtjust i rosa också. 

Att känna efter vad man tycker är skönt.
Att det snart är helg känns till exempel väldigt bra!
Det gissar jag att de flesta håller med om?

Kram Anna-Karin


måndag 30 januari 2017

Vintersådd

Känslan när ett frö gror och växer upp till en liten planta är skön. En blandning av fascination, tillfredsställelse och vördnad infinner sig. Jag brukar så inomhus på vårvintern och sen utomhus direkt i landen från det att jorden reder sig och framåt. Någon gång höstsår jag för att tjuvstarta våren men ofta glömmer jag det. Vintersådd har jag aldrig tidigare provat men blev inspirerad av en artikel och tänkte - varför inte. Själva pysslandet med fröerna och sådden var roligt. Vackra fröer är aldrig fel. 
Det här är några av de fröer jag sådde. Ja, inte vallmokapslarna
för de tömde jag på fröer innan jag tog in dem. Vallmofröna är
så ynka små så de fick inte vara med på bild.


Klematisfrön är stora och betydligt mer iögonfallande än vallmofrön.
Innan de sås bör man klippa bort penseln för att
förhindra att den möglar och förstör sådden.


De här fröna är inte så stora. De ligger klockan fyra i den översta bilden.
Jag tycker de ser ut som små gråsuggor.
När jag sår inomhus eller utomhus under säsong brukar jag blötlägga de flesta fröer innan sådd för att underlättar groningen. Det gjorde jag inte nu för jag vill ju inte att groningsprocessen ska starta förrän till våren när värmen kommer. Förutom att klippa av "svansarna" på klematisfröna så sandpapprade jag lite på vårärtornas fröer för att få deras hårda skal att ge med sig lite lättare. I övrigt tog jag fröerna som de var.
Vissa fröer, t.ex. vårärtornas, måste man rugga på
ytan för att de ska kunna gro.

När jag tog fram fiberduken för att klippa till lagom stora
bitar att ha i botten på sålådorna fick jag fin hjälp.
Vår underbart söta lilla Tussan.


Eftersom tanken är att sålådorna ska stå ute i väder och vind och att jorden i lådorna ska räcka för småplantorna så pass länge att de så småningom kan planteras direkt från lådan ut på den tilltänkta växtplatsen behöver man mata med lite extra näring i botten. Normalt får de ju ny näring när de skolas om i nya krukor men här ska ingen omskolning behövas.

Beroende på vilka växter jag sått har jag tagit lite olika jordblandningar i det övre lite tjockare lagret. Mest har jag dock använt såjord direkt ur påsen Ibland har jag blandat den med vermikulit eller finkornigt grus för att få det extra poröst/extra väldränerat.

Ljusgroende frön ska sås på ytan. De behöver ljus för att gro. För att de inte ska torka ut så lätt kan man täcka dem med ett tunt lager perlit eller, hoppas jag, vermikulit. Perliten släpper igenom ljus, det vet jag, men eftersom den har en tendens att dra på sig algtillväxt valde jag i de flesta fall att täcka med vermikulit istället.

Mörkergroende frön gror i mörker. Har man inga anvisningar för sådjupet är en bra tumregel att sätta fröna lika djupt som de är stora. Små mörkergroende frön eller sådana som trots allt ska sås ytligt är det smart att lägga lite perlit över.

Lådorna ska bara fyllas till hälften så att det finns utrymme för småplantorna att växa. Jag hoppas förstås att det ska växa så det knakar. :)
Fröerna som såtts i lådan längst upp till höger har täckts med ett tunt
lager perlit. I lådan längst upp till vänster är fröerna istället täckta med
ett tjockt lager vermikulit.  I lådorna längst ner har jorden i det ena fallet
blandats med finkornigt grus och i det andra med vermikulit. 
Eftersom jag inte provat att vinterså tidigare vet jag inte hur det kommer att gå. Resultatet kommer senare i vår och i nuläget vill jag absolut inte rekommendera någon att vinterså några riktigt svåröverkomliga dyrgripar. Själv har inte tagit slut på mina fröer utan har sparat så att jag kan förkultivera inomhus också. Går det bra är det förstås en helt fantastisk och enkel metod.

Växter som lämpar sig för vintersådd är:
1. Perenner och bienner (tvååringar) som växer här och klarar de svenska vintrarna.
2. Växter som ha sin naturliga växtplats i bergsområden eller på prärien.
3. Växter som självsår sig.
4. Härdiga träd och buskar.
5. Härdiga sommarblommor, så kallade "Hardy Annuals".
6. En del grönsaker.
Jag har bara sått perenner och här står nu mina vintersådder. Locken är
fastsatta med silvertejp för att inte blåsa av, eller puttas av, av
mina gräsligt nyfikna katter. De står i skuggan eftersom småplantorna
som förhoppningsvis dyker upp senare inte klarar stark vårsol. 
Att placera lådorna nergrävda i snö eller att ösa snö över dem ska vara bra. Lite svårt den här vintern, och nu när det snart är februari så känns det som att lite värmande vårsol vore mer välkommet än snö.

Att vinterså går dock fortfarande bra om man är sugen att prova.
Jag har sått Echinacea och att drömma lite är väl aldrig fel, 

Goda drömmar till er alla!
Kram Anna-Karin

tisdag 17 januari 2017

Rimfrost

I mitt förra inlägg lovade jag att skriva om mina vintersådder. Det kommer, men först lite bilder från vår trädgård. Med tanke på det underbara vintervädret vi haft i några dagar kunde jag inte låta bli att gå en runda med kameran. Rimfrost är så vackert.

Skuggbräcka Saxifraga urbium 'Aureopunctata'
Skuggbräckans vackra vintergröngula blad påminner om rosetter. Också nedanstående växter har något lite snirkligt över sig. Som små krumelurer.
Uppifrån och ner: Vintergrön rosenbräcka (Saxifraga Arendsii - Gruppen), vintergrå silverarv (Cerastium Tomentosum - Gruppen) och vintergrön taklök (Sempervivum).


Förutom de lite mer konstfulla bladverken ovan är många av de enkla bladen också vackra när de fått ett vitt puder över sig,
Uppifrån och ner: Vinterflerfärgad spetsmössa (Tiarella), vinterlila revsuga (Ajuga reptans), vinterrödbrokig alunrot (Heuchera 'Shanghai', vinterpurpurlila alunrot (Heuchera 'Obsidian'), myskmadra (Galium odoratum) som är vinterbrun men ändå vacker, och vintergrön gullgröna med inslag av gult och violett (Waldsteinia ternata).


Annat grönt och fint i trädgården nu är förstås rododendron.
Uppifrån och ner: Rhododendron 'Silber', Rhododendron 'Hydon Velvet', Rhododendron 'Blue ox'.


En och annan blomma som fortfarande tilltalar finns också.
Uppifrån och ner: Två jungfrur i det gröna (Nigella damascena), en liten stackars ulleternell (Anaphalis triplinerris), en förrymd hortensia (Hydrangea arborescens 'Annabelle'), hundratals små vita skogsastrar (Aster divaricatus) samt temynta (Monarda) och vintergrå vitmalört (Artemisia ludoviciana) i fint sällskap med varandra.

Solhatt (Echinacea purpurea) som fåglarna
mumsat frön från.
Irisen (Iris Sibirica -gruppen) som
troligen tömt sina frökapslar.


För att få lite extra färg i trädgården hittade jag på lite egna varianter på de vintergröna växterna. I övrigt var det mest som "Fyra nyanser av brunt". Minns ni den?

Till sist, efter allt det gamla från året som gått, en bild på något som komma skall.
En knopp med täta silkeslena hår som skyddar mot kylan.
Det är den första knoppen på trädet och oj vad jag längtar efter att få se den i blom.
Magnolia 'Elisabeth'

I trädgården finns det alltid något att njuta av,
och att längta till.
Det är gott!

Kram Anna-Karin