måndag 19 september 2016

Frukt, bär och grönsaker, och lite trist fakta om desamma

Vill börja med att uttrycka glädje över denna underbara höst. När fick vi uppleva september med högsommarvärme senast? Tror för min del att jag aldrig varit med om det tidigare. Att jag inte skrivit på länge är således denna hösts fel :-)
Idag satte jag mig i alla fall för att göra ett "vanligt" inlägg, men bestämde mig snart för att det skulle handla om konventionell odling och besprutning av våra grödor. Ett ganska tungt ämne som man inte alltid orkar med och därför varnar jag lite redan så här i början. Det är lite mer krävande, men också ganska långt, men bara lugn, nästa gång kommer jag att återgå till mina vanliga trädgårdstankar. Nåväl, här kommer det: lite läskigt, men matnyttigt med en del fakta som kan vara bra att känna till även om man helst inte vill.

Att sätta tänderna i ett krispigt sötsyrligt äpple är underbart. Att dela en saftig apelsin och ta med sig och äta under skidturen är härligt. Att tänka på årets första jordgubbar eller på den där goda mackan med ost och fin fräsch paprika i mängder gör de flesta glada.
Att ta del av  statistik beträffande besprutningsmedelsrester gör däremot ingen munter. Mer om detta kommer längre ner, men först lite positiv information.
I mataffären kan man välja ekologiskt, KRAV-märkt och Fairtrade. Vad betyder egentligen de olika märkningarna?

De här vindruvorna är ekologiska och borde vara
 godkända för såväl KRAV som Fairtrade-märkning.
Vindruvor av sorten Zilga odlade i zon 4
Ekologiskt odlade: Inom ekologisk odling används inte konstgödsel eller kemiska bekämpningsmedel. Målet är att odlingen ska vara en del av naturens kretslopp med en giftfri miljö och ett bevarat oförstört grundvatten. (I Danmark, vars grundvatten inte ligger så djupt har man nu funnit bekämpningsmedelsrester, vilket givetvis är oroande.) Ledord inom den ekologiska odlingen är hälsobefrämjande livsmedel, naturliga miljöer för husdjuren, hushålla med jordens resurser och bevara jordens fruktbarhet och förhindra miljöförstöring.

KRAV: Svensk miljömärkning som eftersträvar en produkt med låg negativ klimatpåverkan. Grunden är ekologisk, och konstgödsel, bekämpningsmedel samt genmodifierade organismer (GMO) får inte användas. KRAV-märket innebär också att det ställs höga krav på djuromsorg, hälsa, social välfärd och rättvisa.

GMO innebär att man förändrar levande organismers ärftliga egenskaper på ett sätt som inte hade kunnat ske på naturlig väg. Hur introduktionen av dessa icke naturligt förekommande gener eventuellt kan påverka livet är det ingen som vet. Främst gäller GMO våra grödor men också genmodifierade djur har skapats av forskare. De finns ännu inte i praktiskt bruk vilket däremot växterna gör, främst sojabönor, majs, bomull och raps. Vanligast är att man förändrat grödorna så att de tål bekämpningsmedel de normalt inte skulle klarat. Tanken är att bara ogräset och ohyran ska dö. Att ogräset och ohyran för sin överlevnad redan lyckats utveckla resistens mot bekämpningsmedlen hade man nog inte räknat med, och att det skulle leda till att ännu mer bekämpningsmedel nu behöver användas är ett sorgligt faktum som ingen önskade sig. Hur den här odlingen påverkat våra nyttoinsekter har jag inte funnit några fakta om, och hur utvecklingen ser ut på sikt vill man helst inte veta.

Fairtrade: En oberoende certifiering som ser till arbets- och levnadsvillkoren för dem som arbetar i produktionskedjan och som inte accepterar ojusta anställningsvillkor. Inom Fairtrade finns inga krav på ekologisk odling även om många av varorna uppfyller även detta. De är då ofta också KRAV-märkta.

Den konventionella odlingen är förstås mer lönsam ekonomiskt och ger mer avkastning sett till nedlagd arbetsinsats och insatt kapital än den ekologiska. Har man dessutom, vilket tyvärr förekommer, anställda som arbetar med gifthantering utan adekvat skyddsutrustning och som tvingas riskera sin hälsa och sina liv för en oanständigt låg lön så kan vinsten maximeras ännu mer. Odlingen tar ofta heller ingen större hänsyn till miljöomsorgen eller framtiden. Eller är det kanske så att en del tror att vi människor är smartare än naturen och kan trixa med den som vi vill, efter våra behov och önskemål, och inte behöver bry oss om att mängden daggmaskar och pollinerare minskar, att fiskarna i världshaven dör ut, att stora odlingslandskap blivit obrukbara och förvandlats till sterila öknar, att regnskogen avverkas, att vårt livsviktiga sötvatten är i farozonen .........

Trots alla larm så ökar användningen av bekämpningsmedel och i Europa är det Belgien, Holland och Italien som ökar mest. Också i Sverige har vi en ökning men helt klart är svenska grönsaker fortfarande mycket bättre än importerade. Dels använder vi mindre gifter vid själva odlingen och dels har vi en lag som förbjuder att efterbehandla det odlade vilket ger betydligt mindre giftrester.

Att de konventionellt odlade varorna är billigare än de ekologiska är inte så konstigt. Turligt nog kan de ekologiska och mer miljövänliga och på andra sätt mer "rättvisa" varorna också bli billigare när efterfrågan ökar. Idag är det t.ex. ingen större skillnad  i pris på de ekologiska och de "andra bananerna". En annan glädjande uppgift kommer från jordbruksverket där man kan läsa att 2013 utgjordes 13% av den svenska grönsaksarealen av ekologisk odling och att den inte räcker för att täcka den alltmer ökande efterfrågan.
Chilin längst fram i bild är riktigt mild och god att äta istället för paprika.
Cayennepeppar, inte så mild men god. 
Den här är riktigt het och trots att den är garanterat giftfri
bör man inte klia sig i ögonen när man tar hand om den.
Att äta egenodlad ekologisk mat är skönt och det skulle
aldrig falla mig in att använda konstgödsel eller
bekämpningsmedel. De gröna larverna som ätit upp bladen
har jag utan större framgång jagat manuellt :-)
Även om jag ser till att vår trädgård är giftfri är våra
odlingar alltför blygsamma för att vi ska vara självförsörjande,
och trots att vi försöker handla så giftfritt som möjligt
blir det nog en del gifter vi får i oss i alla fall.
Det känns givetvis inte bra, men mina tankar om vad
jag själv stoppar i mig ter sig ganska små i jämförelse med
tankarna på vad som händer med odlingsjorden
och hur det kommer att bli i framtiden.
Nåväl, förutom miljöförstöringen och att människor ibland far riktigt illa vid den konventionella odlingen så kan man ju trots allt undra hur farligt det är att mumsa i sig resterna av de olika bekämpningsmedlen. De vanligaste är insekts-, mögel- och svampgifter. Insektsmedlen är farligast och kan ge akut förgiftning med uttalade andningssvårigheter. Förgiftningar förekommer sällan eftersom livsmedelsverket kontinuerligt utför stickprov på alla livsmedel och stoppar dem som överstiger de uppsatta gränsvärdena. Det rör sig bara om några procent av livsmedlen och oftast kommer de aldrig ut till oss konsumenter. Någon enstaka gång händer det förstås, och då slås det upp riktigt stort eftersom man måste nå ut till alla så snabbt som möjligt. Det kom in ett parti cypriotiska vindruvor som innehöll så mycket gifter att man gick ut och varnade för yrsel, kräkningar och andnöd för några år sen vill jag minnas. (Kollat. Det stämde och det var 2001. Tiden går :-))
Just vindruvor, jordgubbar, tomater och andra frukter, bär och grönsaker som man äter med skalet på utgör de största förgiftningsriskerna.

Normalt innehåller ungefär 40% av livsmedlen "bara" små mängder av rester som bedöms som ofarliga.
Man kollar gifterna var för sig och vet i nuläget inte mycket om hur de olika gifterna man får i sig kan reagera med varandra. Man pratar om det som en nästan okänd men tyvärr möjlig "cocktaileffekt".

En effekt av denna "cocktail" som man kunnat påvisa vid forskning (Harvard, USA) är minskad fertilitet hos män när de får i sig bekämpningsmedel via maten. Det blir bara ungefär hälften så många spermier och utav dem som blir så är hela 30 % inte normala. Studien är ganska liten men den borde kanske utökas, och kanske borde också en varningsklocka börja ringa rejält, eller ?????

Vad bör man vara extra försiktig med? Vilka livsmedel innehåller flest rester?

Det här är sex av våra mest besprutade grönsaker:

1. Sallad
Besprutningsrester i 92% av den importerade och i 24% av den svenskodlade. (livsmedelsverket)
Både plocksallat och bindsallat (romansallat) är lättodlade
grödor. De går bra att så direkt på friland men om man
vill förlänga säsongen är förkultivering, varmbänkar,
växthus med mera ovärderliga tillgångar.
2. Tomat 
Besprutningsrester i 68% av de importerade och i 19% av de svenskodlade. (livsmedelsverket)
Tomater är så gott och det här är en av de godaste som finns. 'Sungold'
Att kunna frossa i tomater är härligt. Lite färsk pasta och en hemgjord
ekologisk pesto till så kan det knappast bli godare, eller enklare.
Tomaterna är av okänd sort och jag har fått plantorna av en vän. Stort tack!
Den här plantan har jag fått av samma vän. Tomaterna
är små och få men väldigt goda och sorten förekommer
nog inte i vare sig konventionell eller ekologisk odling längre.
Det är alla tomaters moder, den så kallade urtomaten.
3. Paprika 
Besprutningsrester i 33%, 2 - 4 olika sorters rester i 21%, fler än 5 olika sorters rester i 12%. (EFSA EU:s motsvarighet till livsmedelsverket)

4. Gurka
Besprutningsrester i 33% av de importerade och bara något mindre i de svenskodlade. (livsmedelsverket)
Ingen snygging precis men ofarlig och god.
Slanggurka 'Longo da China'
5. Broccoli
Besprutningsrester i 33%, flera olika sorters rester i 7,5%. (EFSA)

6. Potatis
Potatis är en av de grödor som besprutas allra mest och som i vissa länder också efterbehandlas efter skörd. De svenska är dock nästan alltid fria från rester.

Det här är sex av våra mest besprutade frukter och bär:

1. Äpple
90% av såväl de importerade som de svenska innehåller bekämpningsmedel. Många av ämnena finns i hela frukten och kan inte tvättas bort.
Blanka röda fina  äpplen ............ Det här är den tidiga sorten 'Mio' som har
mognat och som ibland kan hålla sig ända fram till jul.
Guld värda, speciellt när man ser siffran ovan.
2. Päron
70% innehåller besprutningsrester.

3. Citrus
Endast de ekologiska är fria från giftrester i skalet. 94% av citrusfrukterna innehöll bekämpningsmedel. (livsmedelsverket 2013)

4. Vindruva
96% av alla druvor innehåller besprutningsrester och de finns i hela druvan. Det är också den frukt som man finner flest olika sorters rester i.
Att denna delikatess ska vara så sprängfull med giftrester
är riktigt sorgligt. De på bilden är egenodlade och
ekologiska men tyvärr inte så kärnfria ........
Något man gärna står ut med.
5. Tropisk frukt - banan, ananas, mango m.fl.
T. ex. så innehåller 67% av bananerna rester, men de som far riktigt illa här är odlarna, och miljön.
Bigarråerna är egenodlade men bananerna köpta. Även om jag tror att det
är omöjligt att för egen del undvika gifter i dagens samhälle så skulle jag
aldrig kunna förmå mig till att äta något annat än ekologiska bananer,
med tanke på hur arbetskraften används och förbrukas
på de konventionella bananplantagerna.
6. Jordgubbar
84 % av såväl de svenska som de importerade innehåller giftrester.
Att just jordgubbar som är svensk midsommar och sommarfest innehåller 
så mycket besprutningsmedelsrester känns riktigt sorgligt. 
Egenodlade, som på bilden, är ganska arbetskrävande. 
Har funderat på att ta bort en del av mina plantor och inte ersätta dem med nya,
men bilden på en skål hemodlade fick mig på andra tankar.
Källor: Naturskyddsföreningen och livsmedelsverket.


Någon som hört talas om eller brukar äta något av ovanstående konstiga livsmedel ?  :-)
Kanske inte läge att skämta, men de livsmedel som är med på listorna över de värsta, är ju också dem vi äter mest av. Kanske mest pengar att tjäna där? Vill man inte blanda till en sallad eller fruktsallad kan man ju äta bara paprika eller vindruvor och få en fin liten "cocktail" ändå.

Nästa gång kommer lite fina bilder från trädgården som jag tagit,
 men som fick vänta när jag inte kunde låta bli att skriva om detta.  

Om du orkat läsa till slutet hoppas jag att du fortfarande är vid gott mod!
Om du inte driver ett multinationellt företag som satsar miljarder på GMO förstås,
då kan du må lite dåligt och sen komma fram till något bättre att använda pengarna till.

Kram Anna-Karin

fredag 2 september 2016

En solros söker solen

Eftersom solrosorna är en av mina absoluta favoriter kan jag inte låta bli att skriva lite om dem. Jag höll på att skriva att jag odlat dem så länge jag kan minnas men det är inte riktigt sant. Jag odlade dem dock redan som barn. De var roliga för det hände nåt, liksom. Solrosfrön och kastanjer var det jag satte på den tiden. Solrosorna som dök upp lite här och var i trädgården lät min mamma förstås stå kvar men kastanjerna gällde det att gömma. Min mamma odlade mest ätbart och de landen skötte hon noggrant, men det fanns delar av trädgården som var lite vildare och där kunde en eller flera kastanjer lätt gömma sig. Det var en sport att se hur länge det dröjde innan hon upptäckte dem. Rekordet blev nog tre år vill jag minnas. Idag har jag slutat med kastanjerna men en och annan solros måste jag ha, även om det inte är några mängder jag odlar.

Den är gigantisk och man känner sig som en lilleplutt
när man står bredvid och fotograferar.
Solros (Helianthus annuus)
Så här såg det ut när "de växte till sig". Den allra största är självsådd så
det fröet hittade en plats där det kunde utvecklas bra.
De har vuxit så det knakat och några av dem närmar sig nog fyra meter i höjd nu. (Den högsta solrosen i världen, vad man vet, var 7,76 meter.) Det finns massvis med olika sorters solrosor i varierande färger storlekar och höjder. Mina frön har genom åren blivit en blandning av lite av varje varför jag inte vet vad de olika solrosorna heter. Alla mina är dock stora och gula. Gillar den där enorma växtkraften och den glada gula färgen:-)
Solros (Helianthus annuus)
Solros (Helianthus annuus)
Solros (Helianthus annuus)
Solros (Helianthus annuus)
Solrosens latinska namn, Helianthus annuus, liksom alla andra växters latinska namn, säger en hel del. Det är, om jag inte tar fel Carl von Linné som namngivit den och namnet betyder ettårig solblomma. (Helios anthos är grekiska för sol blomma och annual betyder ettårig). Förutom att solrosor liknar solar så vänder de också ansiktet efter solen ( så kallad heliotropism). Någon gång när de håller på att slå ut slutar de vrida sig och kan då bli ståendes och titta åt olika håll, men ofta ser man dem stå åt samma håll, och inte sällan då åt söder.

Ursprungsbefolkningen i Amerika har dyrkat, beundrat och använt den i årtusenden. Det första exemplaret i Europa växte i Madrids botaniska trädgård 1510. Den var då mycket exklusiv men blev mer och mer vanlig och under 1800-talet började den betraktas som klumpig och "bonnig". Den fick dock renässans när Monet och senare också van Gogh började måla solrosor i mängder.

Carl von Linné lär ha sagt ungefär så här:
Vem kan se den här växten, 
vars väldiga gyllene blommor 
sänder ut strålar i alla riktningar 
från den cirkelrunda disken, 
utan att beundra det stiliga blomstret
 format efter solens skepnad

Det är svårt att göra annat än att hålla med.

Förutom att solrosor är vackra är de också till glädje för många.
Här är det en humla som vandrar runt i ett hav av mat.
Solros (Helianthus annuus)
En blomfluga på fest!
Solros (Helianthus annuus)
En lycklig talgoxe som äter "frukost" i morgonsolen.
Solros (Helianthus annuus)
Också vi människor äter förstås av solrosens frön. Jag har också läst att
man kan äta själva blomman och att det ska vara en riktig delikatess.
Någon som provat?
Solros (Helianthus annuus)
När vintern lider mot sitt slut brukar småfåglarna
ha ätit upp nästan alla fröna och ........
....... när våren kommer brukar jag ta ner blommorna och gräva ner
dem i jorden där de växte, för att återföra en del av näringen.
Man skulle kunna tro att solrosorna utarmar jorden. En del näring tar de
ju förstås, men i gengäld är de suveräna på att luckra jorden
och hjälpa till med att hålla den frisk och vital.
(Till våren som kommer får jag nog ta fram sågen eftersom stjälkarna är som
mindre trädstammar. Det blir till att gå ut och "fälla" solrosorna :-) 

Om man inte gillar stora gula solrosor finns många fina alternativ.
'Suntastic Yellow with black center'  20 blommor (12-15 cm stora) per planta.
Foto: Impecta
Dubbel dvärgsolros 'Teddy Bear'
Flergrenade plantor, lång hållbarhet, för kruka eller rabatt.
Foto: Impecta
Maximilians Solros (Helianthus maximilianii)
som är perenn och ett kulturarv från 1830-talet.
Foto: Impecta
'Shock - o - lat' Hög sort.
Foto: Impecta
Purpursolros 'Claret' med alltifrån roströda till vinröda blommor.
Foto: Impecta
'Suntastic bicolor rose and yellow'
För rabatt eller kruka.
Foto: Impecta
Miniatyrsolros 'Italian White'
Flergrenade plantor.
Foto: Impecta
En del av sorterna ovan är så kallade F1 plantor. De går det inte att ta frön från, men vackra är de!


Nu ska jag göra som solrosorna,
gå ut och vända näsan mot solen en stund, 
innan det blir tillbaka in till datorskärmen igen, 
en stund.
Sen blir det helg och det är gött!
Go fredagskväll alla!
Kram Anna-Karin

fredag 19 augusti 2016

Solbrudar och andra perenner från frö

Att så frön är magiskt. Att gå och vänta och spana in om de har börjat gro är lika roligt varje gång, år efter år. När det gäller frösådder tänker man nog mest på grönsaker och andra grödor samt på ettåriga blomster, men många perenner är också lätta att dra upp på egen hand. Bland perennerna, buskarna och träden hittar man förstås också de riktiga utmaningarna, men håller man sig till de lättodlade sorterna är nog det största problemet att det vill sig så bra att man får många fler nya plantor än vad man räknat med. Det är väl i och för sig inget problem om man har någonstans att sätta dem. Själv fick jag ta till lådorna där jag brukar ha ätbart och minska ner på det odlandet i år.

Eftersom jag snålade på utrymmet blev den här lådan minst sagt välfylld.
Jag satte de flesta fröerna redan i mars men några också i april. När
det var dags att skola om de senast satta hade vårvärmen 
kommit och jag kunde göra det utomhus i solen.
Här är det solbrudarna som fått flytta till större krukor. (Satta i mars och
omskolade inomhus) För att göra omskolningen lätt så sätter jag  fröna 
i små jiffykrukor, och när plantorna vuxit till sig är det bara att ta hela
jiffykrukan och sätter ner den i en större kruka och fylla på med jord runt 
omkring.  På det viset slipper jag oroa mig för att skada de små plantorna 
vars stjälkar såväl som rötter är mycket känsliga.
Måste man ta i plantorna är det bättre att ta i bladen än i stjälkarna.
Tittar man noga på bilden ser man jiffykrukans kanter runt de små plantorna.
Snart multnar de ner och blir till jord.
När värmen kom fick de lämna sin trygga plats på fönsterbänken och flytta ut.
Eftersom våren också i år bjöd på varma dagar men farligt kalla nätter fick
plantorna låna den höga ramen med fiberduk som skydd. Normalt brukar
jag ha den för att skydda min kålodling från kålfjärilens larver
men  i år fick den värma upp de nya små perennerna istället.  
Hur det gick med kålen som inte fick ett tillräckligt tätt skydd kanske vi kan hoppa över. :-( 
Hur det gick med en del av perennerna kommer dock här. :-)
Solbrudarna tog sig fint och visst är de underbara med sitt skiftande
utseende på såväl knopparna som de fullt utslagna blommorna.
Att de skiftar i färg är också något jag gillar.
Trädgårdssolbrud  (Helenium autumnale 'Western' )
Tittar man noga finns det massor med små fina detaljer på blommorna.
Trädgårdssolbrud  (Helenium autumnale 'Western' )
Den här blomman med sina gula kanter är från en annan planta än
de på bilderna ovan. Den är dock från samma fröpåse.
Trädgårdssolbrud  (Helenium autumnale 'Western' )
Från samma fröpåse kommer också den här gula varianten. Tyvärr kan man
inte se på fröerna när man sätter dem vilken färg blomman kommer att få,
men sätter man många får man lite av varje och
tillsammans bildar de en härlig mix.
Trädgårdssolbrud  (Helenium autumnale 'Western' )
Solbrudarna (Trädgårdssolbrud Helenium autumnale 'Western' ) blommar i augusti till oktober och passar nog nästan överallt då de med sina gula och roströda toner smälter bra in med höstens andra färger. Som namnet antyder vill de ha en plats i solen där det är varmt och lagom torrt men inte för torrt. Lockar bin och fjärilar. Zon 1-4.

En annan blomma som ville sig fint var jätteprästkragen (Leucanthemum superbum 'Crazy Daisy' ). Det är som namnet antyder ingen vanlig prästkrage utan en trädgårdsart. Den har en stor andel dubbla blommor och är yvigare och vitare än den vanliga. Sol till halvskugga. Zon 3-5.
Den lyser verkligen upp sin plats med sina stora kritvita blommor.
Jätteprästkrage (Leucánthemum superbum 'Crazy Daisy´)
En del blommor har också riktigt tunna finflikiga strålblommor ("kronblad").
I vanliga fall föredrar jag de vilda blommorna just vilda, men måste erkänna
att jag blev väldigt förtjust i den här trädgårdsvarianten.
 Jätteprästkrage (Leucánthemum superbum 'Crazy Daisy´)
Den perenna mauretanska rödmalvan (Malva sylvestris ssp mauritiana 'Bibor felho') har jag visat tidigare men den är så vacker att den får vara med igen. Den är riktigt stor och blir över en meter hög och närmare en meter vid. Den är lite bökig på så vis att den inte blommar första året utan först året därpå, men i gengäld är den härdig och klarar sig bra på våra breddgrader.
Mauretansk rödmalva (Malva sylvestris ssp mauritiana 'bibor felho' )
med violetta blommor och svartvioletta nerver.
De vackra blommorna är svårfotograferade och är finare i verkligheten.
Min bild ger i alla fall en känsla av hur de ser ut. Finare foton finns på nätet. :-)
Mauretansk rödmalva (Malva sylvestris ssp mauritiana 'bibor felho' ) 
En rackare som inte är så svår att få att gro är drakmyntan (Physostegia virginiana 'Crystal Peak White' ). Den vill stå soligt och ska klara zon 4 men lär, enligt hörsägen, vara mycket svår att klara över vintern då den spårlöst brukar försvinna. Även om den är perenn kanske man ska betrakta den som ettårig, dock en mycket vacker och lättodlad sådan med vita blomspiror över sitt mörkgröna bladverk.
Drakmynta  (Physostegia virginiana 'Crystal Peak White' )
En del sorters jättevallmo är ganska lätta att dra upp från frö. Med tanke på vad de brukar kosta på plantskolorna så är det ingen dum ide att prova. Dessutom kan man få tag i ovanliga sorter som den här trädgårdsjättevallmon (Papaver orientale 'Royal Wedding' ) med vita blommor och blåsvart mitt. Den klarar zon 7 och vill liksom solbrudarna hålla till i solen.
Trädgårdsjättevallmo (Papaver orientale 'Royal Wedding' )
Förutom ovanstående perenner så har jag fått fram olika sorters aklejor, blå bollviva, franska blåmunkar (som inte blommar), hängstarr (gräs) och praktröllika som än så länge står i knopp.
Tidigare år har jag också frösått blå bolltistel, kantnepeta, rudbeckia, studentnejlika m.m. Det finns sålunda en del roliga fröer hos fröfirmorna, på nätet, hos grannar, vänner och bekanta eller ute i naturen att hitta, köpa eller samla in. Ibland vill det sig till hundra procent men ibland går det förstås käpprätt åt skogen, men vad gör väl det. Det blir snart vår igen med nya sådder och nya förhoppningar.

Avslutningsvis kommer tre perenner som jag är enormt förtjust i eftersom de lockar till sig både, fjärilar, humlor och bin i mängder. De är likt drakmyntan lätta att få att gro men brukar ha svårt att klara sig över vintern här oss oss i Mellansverige. Kanske har de blommat bara för en säsong, kanske tittar de fram igen nästa vår. Vi får se.
Anisisop (Agastache rugosa 'Golden Jubilee' ) med purpurblå
blomspiror och limegrönt bladverk. Sol. Zon 3-4.
Anisisop ( Agastache aurantiaca  'Navajo Sunset' )
Den här anisisopen kallas oftast för indianmynta 
i vardagligt tal eftersom den doftar av mynta. 
Den vill ha full sol och massor av värme och 
uppskattar inte alls våra vintrar (inte ens i Skåne) 
utan brukar då ge upp. Säkraste är att flytta 
in den inomhus över vintern.
Fröerna till den vita anisisopen är köpta på nätet och jag tror det är Agastache
foeniculum'Album' men vet inte säkert. Om det stämmer är den betydligt 
tåligare än den orange och klarar sig i stora delar av landet om den slipper 
vinterväta.Den frösår sig också, precis som den blåvioletta sorten, lätt.
Bakom den syns den perenna malvan som nu har ranglat iväg, och längst
bak i lådan växer sockerärtorna 'Sugar Snaps' som ska ätas med skidorna 
på när ärtorna mognat. Till skillnad från vanliga sockerärtor så ska 
de alltså vara riktigt bulliga när man skördar dem. 
De är riktigt söta och goda i sallad eller som snacks. 

Sockerärtorna är också sådda från frön och de är verkligen busenkla. 
Bara att stoppa ner direkt i jorden när den blivit uppvärmd och sen hålla fuktigt till de grott.
Det där med att så frön, av vilken sort och art det vara månde, är inte så dumt.
Kanske skulle vår värld behöva fler goda frön som kan spira,
och mera sommar och fler färgglada solbrudar kanske .....
Kram Anna-Karin