torsdag 31 augusti 2017

Bronsrabatten

På något vis känns det självklart för mig att ge trädgårdens rabatter namn. Det är kul. Att det dessutom underlättar när jag ska sortera in mina bilder är ett extra plus.


Den här rabatten fick namnet Bronsrabatten. Den är splitter ny. Jag tycker att den fick ett riktigt fint namn. Jämfört med Torr-rabatten, Tarmrabatten, Norrsnutten och Minirondellen klingar det riktigt vackert. Till samma klass som Iris-rabatten, Rododendronskogen eller Paradrabatten når det väl dock inte. :) Nåja, namnen luras lite, men min ambition är att de i alla fall ska ge en fingervisning om planteringens karaktär. I Bronsrabatten har jag således planterat många växter i olika nyanser av brunt och brons. Till detta vitt, blått, purpur och en gnutta orange. Och grönt förstås, för vad vore allt det andra utan denna den vackraste och mest rogivande av alla färger.

"Brons-idén" fick jag när jag planterade en bronsrodgersia (Rodgersia podophylla) i höstas och insåg hur bra den gjorde sig mot husfasaden.


Hrmmm! Det såg inte ut som på bilden ovan utan som på den nedan när jag planterade. Kan ni se bronsrodgersian i den lilla rundeln nedanför det höga fönstret?


Inte så mycket att se kanske. Här kommer den i alla fall i närbild. Stackarn.


Att den hamnade i ensamt "majestät" i gräsmattan berodde på att plantan jag köpte av en vän var så stor att den kunde delas. Den ena halvan hamnade där jag från början tänkt. Den andra här. Bronsrodgersior blir snabbt stora och jag hade ingen annan bra plats. Ville förstås ha två. Så snyggt!

Tänk att bronsrodgersians tillfälliga placering, vilket jag tänkte när jag satte den, skulle väcka tanken på en helt ny rabatt. Farligt farligt! :) Det blev till att gräva bort mer gräs. Till slut blev det dock för kallt och jag bestämde mig för att fortsätta till våren istället.


Leta växter som skulle passa gick däremot utmärkt inne i stugvärmen. Många av dem jag fastnade för hittade jag som fröer och vintersådde. Andra fick jag av vänner och några få köpte jag.



Bronsrabatten blir till

Maken gräver färdigt, ser till att lutningen blir bra och att vattnet rinner
bort från huset, samt lägger duk, stenmjöl och gårdsgrus.
(Förutom bronsrodgersian växer här nu en sammetshortensia och en krasse.
Den sistnämnda har hittat hit på egen hand.)
Vintersådderna gror allteftersom, krukar upp sig,
omskolar sig och växer på bra
Själv gömmer jag mig bakom hängstarren (Carex pendula) med
en bra bok, tills det är dags för ......
......... plantering. :)

Att plantera är nog bland det bästa som finns. Det ger alltid en lustfylld känsla. Nu när många av plantorna dessutom var egna frösådder blev den än mer speciell. Nästan andaktsfull.

En lista med samtliga växter och deras fullständiga namn, så långt jag vet, finns i slutet. Där finns också länkningar om ni vill se någon av dem som "vuxna". Nedan följer bara en kort presentation där de flesta men inte alla är med.
Chokladnäva (den är inte speciellt härdig och är med mest för skojs skull),
bronsstarr, alunrot, diamantrör, vit och blå praktklocka samt nätnäva.
Sammetshortensia, bronsstarr, brun perenn digitalis, bronsfärgad perenn
digitalis, vit aklejruta, vitt löjtnantshjärta, japanskt blågull, alunrot,
bäckanemon,blå bollviva, diamantrör, blåblommande klematis,
kinesisk smörboll och bronsrodgersia.
Björnklo, björnrot, fjällkåpa, spikklubbestarr, alunrot och
förhoppningsvis blåvita aklejor.
Stammen innanför alunrötterna är en kaprifol.
Bronsrabattens fortsatta öde
Det var en skön pirrande känsla när jag planterade. Pirret nu när växterna ska möta den annalkande hösten och vintern är mer nervöst. Hur ska det gå för dem?


Jorden de står i är väl förberedd. Från början var det ren lera. Sån där som spaden fastnar i så att man knappt kan få upp den igen när man gräver. Härligt! :) Nu är dock leran fördelad och blandad med "finjord", torv och kompost. Komposten ligger riktigt långt ner så att den inte ska avge gas eller på annat sätt störa växternas rötter. Inte heller ta syret från dem. Jorden är full med daggmask som förhoppningsvis hjälper växterna att etablera sig och trivas. Själv tänkte jag stötta dem med lite vintertäckning när det så blir dags.

Frö brun klematis
I övrigt återstår inte mycket mer att göra. Det är bara att "simma lugnt"
och vänta och se hur det går. Till våren.
Spännande!
(Det vackra fröet på bilden är från en Clematis fuscaEn 
brun klematis som också ska få en plats i rabatten senare.)


Önskar alla många fina dagar till, och en riktigt mysig höst!
På återseende igen, lite längre fram.
Kram Anna-Karin


Växtlista Bronsrabatten
Klickar ni på namnen som är markerade kommer ni till länkar där ni kan se de olika växterna.

Akleja, blandade frösådder Aquilegia
Aklejruta, vit  Thalictrum aquilegiifolium 'Album' 
Alunrot  Heuchera villosa 'Brownies'
Alunrot, blandade frösådder  Heuchera
Björnklo, Mjukakantus  Acanthus mollis
Björnrot  Meum athamanticum
Bollviva, blå  Primula denticulata
Bronsfärgad perenn digitalis  Digitalis stewartii
Bronsrodgersia  Rodgersia podophylla
Bronsstarr  Carex comans
Brun perenn digitalis  Digitalis ferruginea
Bäckanemon  Anemone rivularis
Bäckbräcka  Boykinia aconitifolia
Chokladnäva  Geranium sessiflorum 'Nigricans'
Diamantrör  Calamagrostis brachytricha 
Fjällkåpa  Alchemilla alpina
Japanskt blågull  Polemonium caeruleum ssp yezoense 'Bressingham Purple'
Klematis  Clematis cyanea 'Blue Tapers'
Kinesisk smörboll  Trollius chinensis
Löjtnantshjärta, vitt  Lamprocapnos spectabilis 'Alba'
Nätnäva  Geranium renardii
Praktklocka, blå och vit  Platycodon grandiflorus 'Fuji Blue' och förhoppningsvis också en vit sort. (Eventuellt har jag fått en rosa ('Fuji Pink') istället för en vit.)
Sammetshortensia  Hydrangea aspera ssp sargentiana
Spikklubbestarr  Carex grayi
Swertia  Swertia perfoliata
Vitluva  Mitella diphylla

fredag 4 augusti 2017

Hemerocallis, Monarda och Silene

Daglilja, temynta och glim skulle det ha kunnat stå istället, men jag tyckte Hemerocallis, Monarda och Silene var tre vackra namn och valde dem. Att det blev just de växterna beror på att jag tänkte skriva om tre underbara trädgårdar som jag och min man besökte tillsammans med Trädgårdsamatörernas Värmlandskrets förra veckan.

Trädgård ett - dagliljor, funkior (Hosta), minibarrväxter och mycket mer 
Den första trädgården vi besökte var på 6000 kvm och man kunde känna glädjen, kärleken och omsorgen överallt, i varje kvadratcentimeter. Artrikedomen var rik och varierad men specialintresset för dagliljor gick inte att ta miste på. Det fanns över femhundra olika sorter varav närmare trehundra blommade när vi var där.

Här syns ett av haven med blommande dagliljor (Hemerocallis).


Och här bakom min käre make ett annat. På bilden nedanför återfinns också de vackra dagliljorna, som ett färgsprakande fyrverkeri längst ner mot dammen.


Att bli fascinerad av dagliljorna, och den nästan ändlösa variationen i form, färg och teckning som de vackra blommorna bjöd på var lätt. Närbilderna som följer är för njutnings skull. De flesta är från besöksträdgården men några är mina. Tyvärr vet jag bara sortnamnen på några få. De står efter bildkavalkaden.










Spindel daglilja

De olika dagliljorna (uppifrån och ner)
Bild 4.1 och 4.2  'Artic Snow'
Bild 8.1 och 8.2  'Fingers Keepers'
Bild 9  En daglilja jag köpte som inte alls såg ut som på bilden. Är nöjd med den jag fick men kommer nog aldrig att få veta vad den heter
Bild 10 'Schnickel Fritz'
Bild 11 Spindeldaglilja av okänd sort

Trädgård två - rosor, liljor och dahlior
Det här trädgårdsbesöket, det andra i ordningen, var oplanerat men rekommenderades varmt av den första trädgårdens ägarinna, varför vi for dit. Blomsterprakten var enorm. Vi njöt av välmående rosor liljor och dahlior. En del sorter lite ovanligare, vilka många av oss nog aldrig sett tidigare.
Det fanns förstås andra växter också. Bland annat en stor trädgårdstemynta som växte nära entrén. Eftersom alla kom den vägen blev vi förundrat stående där ett bra tag innan vi kom oss för med att gå vidare.
Temynta (Monarda didyma 'Fireball')
Ägaren undrade nog vad vi höll på med. Men den mörka mustiga färgen hos 'Fireball', och det melodiska surrandet från säkert femtiotalet humlor på besök fick oss att stanna upp. En härlig syn denna sommar, som för insekterna varit en av de tuffaste på mycket länge.

Temyntor är härliga och här kommer ett par sorter till från min trädgård.

Temynta (Monarda didyma 'Ou Charm')


Överst temynta och solhatt (Echinacea) som
tillsammans bildar en fin nektarbar för humlorna.
Temyntan på båda bilderna är Monarda didyma 'Cambridge Scarlet'. 
Trädgård tre - ett paradis på jorden
Under besöket i den tredje och sista trädgården fick jag nästan nypa sig i armen för att förstå att det var sant. 15 000 kvm med allt vad man kan önska sig i växtväg. Den synnerligen intressanta och harmoniska trädgården bjöd på en känsla av stillhet och frid, och förstås trädgårdslycka.

På de två nedanstående bilderna syns en liten del av den.
Ni kanske också har det så här? Tyvärr inte jag. :)


Förutom att njuta av helheten stannade jag förstås till många gånger, hänförd över någon av alla de växter som fanns. Det här lilla glimmet fick jag nästan lägga mig ner för att kunna fotografera. Det är en vild men sällsynt art. Så små, men ack så utsökta blommor.
Strandglim (Silene maritima)

Till sist vill jag bara uttrycka min glädje över att ha fått se de här underbara trädgårdarna. De är utan tvekan unika, och jag kommer att återvända till dem igen, i minnet, i bloggen och förhoppningsvis i verkligheten.

Många av oss har kanske bara en fönsterbräda, en balkong, en altan, en kolonilott eller en vanlig villaträdgård där vi kan plantera och vårda våra kära växter och grödor ömt. En viss skillnad är det förstås, men det viktigaste är ju till syvende och sist att man tycker det är stimulerande och kul. I det lilla eller i det stora. Som med allt!

Kram Anna-Karin

onsdag 19 juli 2017

Kravlöst och vilt förälskad - högt upp i det blå

Med tanke på rubriken kanske ni undrar om jag ändrat inriktning på bloggen?  Ni kan vara alldeles lugna (eller kanske lite besvikna :). Den kommer fortfarande att handla om trädgård. Dagens tema är vilda växter som inte ställer så stora krav, och som trivs på ängen. Företrädesvis blå.

På södersidan av huset har vi haft ett torrt, näringsfattigt och besvärligt område som mest sett ledsamt ut. Nu har dock ängsblommorna börjat etablera sig och det har istället blivit en kär del av trädgården. Det är svårt att inte bli förälskad i de försynta blommorna, som växer i det ganska vilda rufset.


Speciellt förtjust är jag i blåklockorna.


Att kråkvickern tagit sig in är jag kanske inte riktigt lika glad åt. Humlorna är dock lika nöjda med den som med blåklockorna.

Ängsklockan är fin och kunde gärna få sprida sig lite mer.

Fältvädden (Scabiosa columbaria) som jag köpte av en odlare och planterade in förra året har inte visat sig igen. Synd! Jag får nog försöka med åkervädd istället. Bilderna nedan är från farmor och farfars sommarstuga. Den är fin och omtyckt av pollinerarna den också.

Grässtjärnblomman är inte blå men får vara med ändå. Så otroligt liten att man oftast inte tänker på att den nästan alltid finns där det finns högt gräs. När man väl upptäckt den är det svårt att inte låta sig hänföras av de små men utsökta blommorna.

Förutom blåklocka, ängsklocka, kråkvicker och grässtjärnblomma växer det rödklöver (Trifolium pratense), alsikeklöver (Trifolium hybridum), vitklöver (Trifolium repens), käringtand (Lotus corniculatus), prästkrage (Leucanthemum vulgare), rödfibbla (Pilosella aurantiaca), röllika (Achillea millefolium) och blodnäva (Geranium sanguineum) på ängen. Det är en osannolik blandning av färger men tillsammans ger de ändå ett harmoniskt intryck.

För att återvända till det blå får jag bege mig till en annan del av trädgården där jag nu planterat min cikoria. Jag frösådde den för två år sedan. Under mellantiden har den stått i en odlingslåda. Den näringsrika jorden där har låtit den bli i det närmaste dubbelt så stor som vad man är van vid att se i det vilda. Nu har den dock fått för arten lite mer normala växtförhållanden, och förhoppningsvis kommer den att smälta in och se naturlig ut när den anpassat sig.


Cikorians himmelsblå blommor är underbara. Varje blomma blommar bara en kort tid men det kommer ständigt nya utmed de för tillfället en och en halv meter höga stjälkarna. (Normal höjd är 0,5 - 1 meter)

Blir man förtjust i cikorians blommor, vilket man lätt blir, och vill ha dem i trädgården bör man vara försiktig. Det finns tyvärr en annan växt med liknande blommor som man ska akta sig för. Parksallaten (Cicerbita macrophylla). Cikorian sprider sig huvudsakligen med frö och är relativt lätt att hålla efter. Parksallaten är också duktig på att föröka sig med frö men har dessutom kraftiga krypande jordstammar som tar sig fram med en hiskelig hastighet. En vinnande kombination för växten men inte för trädgårdsägaren. Man får den överallt och den kväver snabbt annan växtlighet, och till råga på allt är den extremt svår att bli av med. Den är i och för sig vacker med sina blå (blålila) blommor och sina stora ljusgröna bladrosetter som bildar vidsträckta mattor, men den räknas som ett av de värsta ogräsen som finns. Ja, den är kanske till och med värst av alla.

De är ganska lika, så läs på och var extremt försiktig om du tänker plantera in cikoria! 

Nåja, nog om "skönheten och odjuret" för denna gång.

Tänkte börja avrunda och återvända till blåklockorna. Men inte till de små utan till de stora.

Få blommor väcker sådan glädje i naturen som de stora blåklockorna. Rätt som det är står de där, och man stannar upp i steget. Överväldigad. De vilda stora blåklockorna har relativt få blommor i sina klasar medans de förädlade trädgårdsvarianterna brukar ha betydligt fler. Den vilda till vänster i bild har fem vilket är hyfsat många. Kanske tyckte den att den behövde "bossa upp sig" eftersom den fått sällskap av ett frodigt älggräs (Filipendula ulmaria). Den odlade till höger har närmare 25 klockor per stängel.

Till sist ytterligare en förädlad sort. En fylld vit blåklocka. Ljuvlig den också men inte lika välbesökt av humlorna. Iallafall inte när det finns enkla att tillgå.



Funderar på vad som flög i mig när jag satte rubriken.
Kanske var det familjens stundande semester som spelade mig ett spratt.
Längtar!

Önskar alla en fortsatt skön sommar 
- högt upp i det blå -
eller kanske i böljan den blå. 

Kram Anna-Karin

tisdag 27 juni 2017

Det var en gång tre små plantor ....

Nu kunde jag inte hålla mig borta från bloggen längre. :)

Jag tänkte börja år 2014 då jag hade iordningställt en ny rabatt att välja växter till. Att plantera nytt är, tycker jag, bland det roligaste som finns. Det blev bland annat tre små plantor ......


Nedan, längst fram i bild, syns de nysatta plantorna. De var ganska små och ynkliga på den tiden.

Två år senare, våren 2016, såg de ut så här. :)

Mattan de bildat var visserligen ljuvlig, men att plantera julrosor i den kändes inte som ett alternativ. Jag hade tänkt göra det eftersom de båda växterna har samma bladform. Den här med små ljusgröna blad och julrosen med gigantiska mörkare.
Galium odoratum och Helleborus

Hade sett framför mig hur snyggt det skulle bli, men fick ge upp. Suck!

Ni som kommit i kontakt med växten tidigare har nog identifierat den underbara men otroligt "tacksamma" myskmadran (Galium odoratum). Ger man den goda levnadsbetingelser tar den för sig rejält, och vet inga gränser.

I år bestämde jag mig för att den skulle få flytta. Eftersom jag hade ett ganska hopplöst parti under den stora linden (Tilia cordata) tänkte jag ge den ett nytt hem där, och började gräva.
Det är otroligt vad gräsmattetorvor det blir :)
Till slut började jag dock se en ände på grävandet, inblandandet
av ny jord och flyttandet av myskmadra.
Min plan var att först lägga lövkompost, sen tidningar, och till sist ett tunt jordlager överst, för att kväva det trista gräset mellan. Sen tänkte jag att det nog skulle räcka med lövkompost. När jag kommit halvvägs hejdade jag mig. Mindes det enda fina som av egen fri vilja valt att växa i den ogästvänliga miljön bland lindens ytliga giriga rötter. Den fina teveronikan (Veronica chamaedrys) eller mormors glasögon som vi kallade den som barn. Den kunde jag inte förmå mig till att ta bort.
Teveronikan kallas också mormors glasögon, ögontröst eller tjusöga,
eftersom beredningar av växten förr användes mot olika ögonsjukdomar.

Halva området blev således täckt och halva inte. Min kärlek till de vilda små blomstren ställer till det ibland. Hur jag ska lösa problemet är något jag fortfarande funderar över.

Nåväl, jag kommer nog på något vad tiden lider. För det gör den, tiden alltså, och fort går det dessutom.

Myskmadran och teveronikan har nu redan blommat över. Likaså rododendron (Rhododendron), den lilla paradisliljan (Paradisea liliastrum) och den blekgula smörbollen (Trollius cultorum 'Alabaster')  på bilderna nedan.


Den spektakulära rödbladiga perukbusken (Cotinus coggygria 'Royal Purple') 
blommar dock nu. För fullt. (Zon II)


Likaså pionerna ....... 
Underbar pion som jag inte vet namnet på (Paeonia).
Pioner på väg mot full blom (Paeonia lactiflora 'Duchesse de Nemours').
Samma pioner, men något mer utslagna, syns på "headern". 

..... och aklejorna.
Akleja jag drivit upp från frö. Visst är den fin?
Eller kanske liknar den mest en ......
(Aquilegia buergeriana 'Calimero')
...... älg?

Förra året hade vi faktiskt en riktig älg i trädgården.
Jag såg den aldrig själv, men väl en dam som brukar ta sina hundpromenader förbi vår trädgård. Hon hade blivit livrädd. Likaså grannens lilla dotter, som trots det tappert hade försökt att föreviga den på bild, där den låg under vår lind och mosade ner allt gräs.

Kommer den tillbaka för att sova under det stora trädet igen, löser den nog mina problem med såväl myskmadran som teveronikan. Vem vet? :)


Hoppas ni alla har det bra, både ni som har semester, 
ni som går och längtar efter den, och ni som har jobbat klart.
Det är härligt nu, men lite mindre blåst, 
 och mycket mer värme, det skulle vara skönt.

Kram Anna-Karin