torsdag 23 juni 2016

Trädgården runt med vackra och mindre vackra nedslag fortsätter

Efter att jag skrivit mitt förra inlägg gick jag ut och la halm under jordgubbarna och som ni ser på min header så börjar de mogna fram nu.  Med lite tur blir det egna jordgubbar till midsommar. Mums! Jordgubbar odlar jag på många ställen i trädgården (i lådor, rabatter och runt fruktträd). Bland det bästa jag vet är att kunna gå ut och plocka dem till frukost, mellanmål, efterrätt eller närhelst andan faller på. Jordgubbar kan man aldrig få för mycket av ......

Här har jag två lådor med jordgubbar. I den stora lådan närmast är plantorna 
satta förra året medans de i den lilla lådan är inne på sitt femte och sista år. 
Jordgubbsplantor åldras rätt snabbt och man behöver förnya beståndet vart 
fjärde till femte år  för annars blir det inte mycket bevänt med skörden.  
Jordgubbarna blir små och få, men är förstås ändå lika naggande goda.
I lådan längst bak till vänster växer det hallon och det som ses blomma i
den fjärde lådan är mina ängsblommor som väntar på att jag ska flytta på de
tio kubik jord som tippats på deras tilltänkta växtplats :-)
Jordhögen syns allra längst bak i bild och ser på så här långt håll rätt liten ut,
men skenet bedrar.
I trädgårdslandet växer det vita, svarta och röda vinbär, gräslök, kinesisk
gräslök, piplök, purjolök, rucola, kinesisk slanggurka, ängssyra, plocksallad, 
bindsallat, dill, persilja, dahlior, ringblommor, sömntutor, solrosor 
och en del andra ettåriga blommor..
Förutom trädgårdslandet och de fyra lådorna på första bilden så har jag tre pallkragar där jag i år odlar mangold, rödbetor, morötter, gul lök, vitlök, spetskål, svartkål, trädgårdsportlak, sockerärtor, nyyzeeländk spanat och ......
...... den här lilla fjanten som inte verkar ha förstått att
den ska växa och bli jättestor.
Det är rankspenat (Hablitzia thamnoides) som jag satt från frö.
Efter stratifiering och en  massa fjäsk så blev det fyra såna
här små krakar som bara står där och stampar ............
Rankspenat är en perenn spenat som kan bli lika stor som
vildvin och klä in hela spaljéer. Hrmmm!
En kompis sa dock att den är trög i starten och kommer
bra först på sitt andra år så jag får väl bärga mig lite.
Fortsätter min trädgårdsrunda till den västra uteplatsen där dahliorna fick stå och vänta medan jag planterade ut dem. (Det gjorde jag för några veckor sedan så bilden är inte helt nytagen.)
Den sköna solstolen modell äldre med riktigt tjock och mjuk randig dyna
står på den södra uteplatsen. Bakom stolen syns den sidan av redskapsboden
som vi har renoverat. (Ni som läste mitt förra inlägg där jag visade en av 
de tre ej ännu renoverade sidorna förstår vad jag menar när jag säger att det 
kan finnas många olika sidor av samma sak och 
att de kan vara olika som natt och dag.)
Från den västra uteplatsen går en liten trappa upp till altanen där tomaterna,
basilikan och chilin växer i sina krukor.
Altanen är bara delvis inglasad så pollinerarna kan komma på besök.
Nedanför altanen går en gång kantad av funkior som leder till husets
södersida och den gamla garagenedfarten. Ställer man sig på gången 
med ryggen mot altanen ser man min favoritplats under den stora linden. 
Just nu är den dock precis som den blivande ängens växtplats upptagen
av en hög. Inte en hög av jord dock, utan en bestående av det som jag 
krattade ur mina nuvarande ängslika partier i våras. Jag använder 
materialet att täcka med och mina katter använder det som mys och 
rullar förnöjsamt runt, runt för att sen gå in och ruska av sig. 
Mysigt, jo jo.... :-)
Inne i hörnet bredvid plymspirean växer en del rara växter, ......
..... bland annat den här kobrakallan (Arisaema consanguineum)
som har en urläcker vattrad stam men som jag nog tycker
mest om för de långa sytrådstunna hängenas skull.
Kobrakallans (Arisaema consanguineum
blommor är också fina.
Lämnar kobrakallorna och tar mig till södersidan där praktbetonikan,
dagliljorna, pionerna och irisarna blommar. Den blå irisen närmast 
i bild är en gammaldags sort som jag tyvärr inte vet namnet på och på 
andra sidan nedfarten växer trädgårdsirisarna och pionerna. 
Man kan se den stora höga aprikosfärgade irisen som tronar över de andra.
Gammaldags iris.
120 cm hög aprikosfärgad trädgårdsiris (Iris Germanica-Gruppen)
(Jag har trädgårdsirisar i samma färg som är 30-40 cm höga och de heter 
'Tchin Tchin´ varför jag har döpt den här till 'Storasyster Tchin tchin' .  
Egentligen borde den nog heta 'Kristina' eftersom jag fått den av 
Kristina på Kristinas oas. Det är den maffigaste iris jag sett. 
En annan av mina trädgårdsirisar (Iris Germanica-Gruppen), och .....

........ ytterligare en. Båda tyvärr för mig utan känt namn.
Trädgårdsiris (Iris Germanica-Gruppen)
När man ser en sån här trädgårdsiris (Iris Germanica-Gruppen) 
blir man betagen. Det blev i alla fall jag när jag besökte 
Torse Trädgård på Värmlandsnäs och fick syn på den.  
Resultatet blev ett inköp av tre nya sorter vars blomning, 
tillsammans med ett par andra av mina sorter som surat i år, 
förhoppningsvis kommer  nästa år. 
Lämnar garageslänten och går förbi ett av mina ängslika partier ....... 
..... och fram till den rabatt som jag så fantasifullt kallat för "torrabatten".
Inte ett så vackert namn kanske, men talande, för här har jag sandjord.
I resten av trädgården är det lera och åter lera.......
....... men vad gör väl lite lera när det finns jordgubbar.

Önskar alla en 
GLAD MIDSOMMAR!
Anna-Karin

fredag 17 juni 2016

Trädgården runt med vackra och mindre vackra nedslag

Vår trädgård är ca 1400 kvm stor och ligger i ett område med en blandning av hus från 1800-talet och helt nyproducerade villor, och allt däremellan, och för att vara helt ärlig så är det nog husen emellan som dominerar. Vårt hus är från 1956 och är större än den för 40-talet tidstypiska egnahemsbostaden men betydligt mindre än de villorna som sen blev vanliga under 60- och 70-talet. Vi bor på gammal sjöbotten och gräver man tillräckligt djupt så kommer man ner till alven som består av nästan ren lera, och bitvis också blålera. Vattnet rinner, som ni nog gissar, därför inte så snabbt undan och just den här våren och sommaren har det varit en stor fördel. Jag har fått vattna växterna, och speciellt de nyplanterade rätt rejält, men gräset som fortfarande är alldeles grönt har inte fått en endaste droppe extra. Att det är gammal sjöbotten gör också att trädgården är nästan platt. En bit bort, vid Vänerns strand, är det mer kuperat och på en del ställen till och med lite Västkustkänsla (jag skrev lite :-)), men den variationen och underbara känslan som berg i dagen skapar saknas tyvärr i vår trädgård.

Det här kortet är taget från uppfarten framför husets entrésida och som ni
ser är det alldeles platt. Vid den tomma spaljén växte fram till i höstas fyra
klätterrosor. De drabbades av svartfläckssjuka och började ta så mycket tid i
anspråk att de fick åka till containern för brännbart på återvinningen.
Tanken är att det hål de lämnade efter sig ska täppas igen och att planteringen
på den här sidan av huset ska bli betydligt större för att minska insynen
från gatan, som går utanför på höger sida. Utmed gatan växer en
rödbladig perukbuske (den går att skymta) ........... 
...... och vid den gör jag mitt första nedslag. De små blommorna som ramar
in den rödbladiga perukbusken (Cotinus coggygria Rub. 'Royal Purple´)
är vit rosenbräcka (Saxifraga Arendsii-Gruppen) som jag planterat och
de stora vita är tovsippa (Anemone sylvestris) som hittat dit på egen hand.
Det blev vackert men jag får nog se upp med tovsippan
så att den inte tar överhanden.
Rödbladig perukbuske (Cotinus coggygria Rub. 'Royal Purple´) och
vit rosenbräcka 
(Saxifraga Arendsii-Gruppen) från ett
annat håll dit inte tovsippan hittat än.
Det var något i kombinationen av dessa båda som fick
mitt hjärta att slå lite extra.
Rödbladig perukbuske  (Cotinus coggygria Rub. 'Royal Purple´) och vit rosenbräcka (Saxifraga Arendsii-Gruppen) .
Nedanför perukbusken börjar rhododendronbuskaget och där det slutar  ligger
den här lilla ingången från gatan. Till höger i bild ligger en nyanlagd liten
plantering som jag som bäst håller på att fylla med växter.
Eftersom allt är nyplanterat är det inte så storslaget precis,
men här kommer några av nytillskotten i all sin litenhet .....
...... smörbollen (Trollius cultorum 'Alabaster' ) som fått lite gräsklipp
runt fötterna som skydd mot uttorkning och .......
...... vars svagt gräddgula färg jag bara inte kunde motstå.
Smörboll (Trollius cultorum 'Alabaster' )
Den vita stjärnflockan (Astrantia major Star of Billon') stod liksom
smörbollen bara där på trädgårdsamatörernas växtmarknad och väntade
på att jag skulle få syn på den, och det fick jag ju förstås.......
....... det samma gäller den än så länge lilla paradisliljan
(Paradisea liliastrum) med sina helt oemotståndliga
vita blomklockor. Den blir med tiden 60 cm hög.
I bakgrunden syns en mandeltörel
(Euphorbia amygdaloides 'Purpurea') med gulgröna
blommor och violett bladverk, också den
nyplanterad men inhandlad på
Botaniska trädgården i Göteborg, 
Mandeltörel (Euphorbia amygdaloides 'Purpurea') 
Innanför den nyplanterade rabatten ligger den nu två år gamla planteringen
med växter i vitt, gult, lime och violett (det verkar som om jag bara gillar
de färgerna :-) men jag har andra färger också, på andra ställen)
Mitt i planteringen går en liten stig som normalt är mossbeklädd,
men så icke denna regnfattiga vår och sommar.
Mittemellan myskmadran till vänster (det stora ljusgröna fluffet)
och gullgrönan till höger (det platta lite mörkare gröna)
mynnar stigen ut mittemot det lilla äppleträdet som nu har tre år på nacken.
Det har jag vattnat, för fruktträd tar minst fyra år på sig innan de
etablerat sig tillräckligt för att  klara sig själva.
Ställer jag mig med ryggen mot äppleträdet ser jag istället odlingslådorna,
pallkragarna och den underbart vackra redskapsboden som har en renoverad
och tre orenoverade sidor ....... Hrmmm!!!  Ibland tar det stopp och då får
man vänta ett tag tills lusten faller på igen. Ibland dröjer det rätt länge,
och den här sommaren har vi ingen lust att snickra, skrapa och måla
heller, så "den lagom förfallna charmen" kommer att bli kvar ett tag till.
Vad som växer i odlingarna kommer nästa gång då jag
fortsätter min tur genom resten av trädgården.

Innan jag slutar för idag tänkte jag backa tillbaka nån vecka i tiden till en gammaldags narciss. Den blommar i slutet av maj och i början av juni efter det att de flesta andra tulpaner och narcisser gjort sitt. En av mina bloggvänner var nyfiken på vilken sort det är och eftersom jag inte har en aning hoppas jag att någon kanske kan hjälpa mig med detta. Den doftar riktigt starkt, mycket starkare än t.ex, poetnarcisserna, och inslaget av vanilj är tydligt.

Här står det lilla beståndet och
knoppbildningen är igång.
När den börjar slå ut är den alldeles gul......
...... för att bli mer och mer ljusgul .....
..... och till sist istället helt vit med gula inslag bara i mitten.
Jag inbillar mig att det är en gammal sort men den kanske bara är halvgammal. Det vore väldigt roligt om nån kände igen den för den är min absoluta favorit bland de doftande växterna. När den blommar får den ofta besök. Den doftar godare än all parfym i världen, jag lovar :-)


Fortsätter min runda nästa gång, för nu ska jag ut och lägga halm under jordgubbarna, 
för imorgon ska det äntligen regna lite rejält......
......eller äntligen och äntligen......
det är helg, dottern ska spela fotbollsmatch och vi ska på trädgårdsbesök....
 ...... så om vi nu har väntat så länge så kunde regnet lika väl 
ha kunnat komma på måndag istället...

Det blir som det blir, med en tillönksan om en fin helg till alla!
Kram Anna-Karin

tisdag 7 juni 2016

Nä, usch, såna vill jag inte ha ....... läs gärna min artikel om nyttan med daggmaskar i Allt om Trädgård

När jag av en vän blev tillfrågad om lite tips till trädgården så föreslog jag att hon kunde ha marktäckare mellan de lite större växterna för att slippa vattna så ofta och för att slippa rensa ogräs. Så långt allt väl! När jag la till att marktäckare också är bra för att de får småkrypen och daggmaskarna att trivas så tittade hon dock mycket skeptiskt på mig och sa lite försiktigt att såna ville hon nog helst inte ha. Förstår precis hur hon menade, för inte många vill väl ha myror som gräver upp sanden mellan plattorna på ingången och sen kilar in i huset och dyker upp lite här och var i hemmet, eller tvestjärtar som kommer pilandes uppför foten när man tar sin första kopp kaffe i morgonsolen, eller små daggmaskar som kryper runt bredvid krukan på trappen när det regnar och välkomnar gästerna :-), eller ........ Det finns många exempel på när de flesta inte vill ha de små liven, och framförallt vill man väl inte ha dem på sig själv eller inne i sitt hus. Men eftersom de allra flesta småkrypen (men förstås inte alla) gör en ovärderlig nytta i trädgården och faktiskt aldrig gör något väsen av sig så är de dock värda att satsa på. Trädgården blir finare och mera lättskött, jorden blir mer brukbar och växterna mår bättre och ,otroligt nog, mycket av den oönskade ohyran hålls borta. De små så kallade nyttodjuren är faktiskt riktigt duktiga på att hålla skadedjuren i schack.

Ett av de absolut viktigaste små djuren i trädgården, i odlingslandskapet och i naturen överhuvudtaget är daggmasken. Den lockar inte direkt till några kärvänliga klappar och inte är den väl supersnygg heller, men å andra sidan är det inte så ofta den kommer fram ur jorden och visar upp sig.

Vältränad ......
........ social
..... och definitivt jordens bästa vän.
Daggmasken är trots sin avsaknad av skönhet en grovjobbare man verkligen bör värna om. Om ni vill kan ni läsa min artikel om nyttan med daggmaskar i det senaste numret av Allt om Trädgård.

Eftersom det finns så otroligt många små kryp som vi behöver tänkte jag återkomma till några av dem vid senare tillfällen. Ett av de mer intressanta, förutom daggmasken, är .......
..... jo då, ni ser rätt, det är en geting, och om den finns
det mycket fascinerande att säga förutom att den
förstås kan stickas riktigt illa ...........
....... nyttodjur Hrmmm!!!
Även om getingen gör nytta så hoppas jag alla kan få njuta av det underbara sommarväder vi nu har utan besök av närgångna getingar.
Med andra ord, ha det riktigt gott alla!
Kram Anna-Karin