Hej igen! I min serie om ätbart i vår trädgård har jag nu kommit fram till den femte och avslutande delen, den som handlar om goda ettåringar i kruka.
Många har nog sedan länge sått sina paprika-, chili- och tomatfrön m.m.. Andra är kanske precis som jag lite sena. Jag sådde i går. Några har inte kommit igång än. En del tvekar. Oavsett vilket tycker jag bilderna från förra sommaren inspirerar och väcker längtan. Sommaren var lång och varm och skörden enorm. Det var en säsong som utan tvekan var mödan värd.
Jag börjar där jag slutade mitt förra inlägg, med tomatplantorna som fick stå i en odlingslåda eftersom krukorna tog slut. Lådan är oftast ingen idealisk placering. Det brukar inte bli tillräckligt varmt där. Förra året fungerade det dock utan "klagomål". Plantorna levererade och levererade........
 |
| Solmogna tomater. Bara att gå ut och plocka. Kan det vara bättre? Tomaten i närbild är ampeltomaten 'Tumbling Tom Red' |
Tomaterna i krukorna, som fick en vindskyddad placering i söderläge på ett av våra trädäck, "gnisslade" däremot. Normalt är det den bästa platsen hos oss, men i fjol var den i hetaste laget. En vederkvickande kalldusch då och då höll emellertid plantorna på hyfsat gott humör. De såg ledsna ut ibland, men mängden tomater kunde vi inte klaga på.
 |
| Tomaterna står i oglaserade lerkrukor. Vi gillar enkelt obehandlat lergods. För att de inte ska torka på nolltid har jag plastsäckar inuti. För dräneringens skull gör jag några småhål i botten på säckarna innan jag fyller på med jord. Längst fram ses körsbärstomaterna 'Vilma' och 'Minibell'. |
 |
| Tomater, |
 |
| tomater, |
 |
| och mera tomater. Vi hade egna tomater hela säsongen. Till vänster ligger den nästan osannolikt goda randiga körsbärstomaten 'Artisan Golden Bumble Bee'. I mitten ses de utsökta sorterna 'Minibell', 'Vilma' och 'Tumbling Tom Red'. Tomaten längst till höger är trots tuff konkurrens vår absoluta favorit. Jag köpte den som okänd avlång gul tomat från Hornudden. Den är hård i konsistensen med ganska mycket fruktkött, men är trots det spänstig och saftig, med en frisk svårslagen smak. |
 |
| 26 september. Sista skörden. De som inte hann mogna fram la jag in som gröna. Syrligt och gott! |
En annan syrlig godsak vi hade i kruka på trädäcket bredvid tomaterna var gyllenbäret (Physalis grisea). Det smakar som och är släkt med kapkrusbären (Physalis peruviana), vilka brukar säljas som physalis i affärerna. Det var första året vi odlade egen physalis, men absolut inte sista. En enda liten planta gav massor. Att kunna plocka till efterrätt då och då och att hela sommaren kunna ta vägen förbi bara för att mumsa i sig några bär, var en härlig känsla.
 |
| Gyllenbär. |
 |
| Till vänster den lilla plantan med gyllenbär, och till höger en tomatillo under mognad. |
Tomatillon (Physalis philadelphica) var likt physalisen ny för oss. Innan jag började skriva det här inlägget läste jag på lite, och såg då att man måste ha två plantor av samma art för att få frukt. De måste korspollineras. Hrmmm!!! Vi hade bara en planta men fick många "tomatillosar" ändå. Det borde inte ha gått, men gjorde det ändå. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med frukterna och provsmakade en färsk. Syrligt, men inte gott! Hela ansiktet skrynklade ihop sig och rynkorna har inte försvunnit än. Hrmmm!!! Jag gissade mig till att man troligen skulle bereda den innan man åt, och skördade och ställde undan för att ta hand om senare. De blev dock bortglömda och hamnade till sist i komposten. Hrmm!!! Nu vet jag i alla fall att de passar i salsa, sylt och sallader, och i olika bakverk, så det blir till att försöka igen.
Det blev många hrmmm och inte alls som jag tänkt mig med tomatillon. Men trots det blev jag förtjust i växten. Blommorna var så vackra.
 |
| Tomatillo i blom. |
Tomatillon härstammar från Centralamerika där den växer som både vild och odlad. Den är flerårig men odlas hos oss som ettåring. Den har inte fått sitt namn av tomaterna. Det är tvärtom den som gett tomaterna deras.
Vår altan ligger i väster och har nästan bara kvällssol. Den här sommaren räddade den de flesta av våra frösådder eftersom det höll sig förhållandevis svalt där. Det stod växter överallt. På borden, på hyllorna och på golvet. Men det är väl som det ska, för vad ska man annars ha en altan till? :)
 |
| Det höga fönstret vetter mot söder. Framför det fick paprika- och chiliplantorna trängas. |
Tomater, gyllenbär och paprika kan man äta hur mycket som helst. I år har jag förutom våra vanliga tomatsorter sått en ny. Den heter 'Opalka' och har fast textur med få kärnor. Den beskrivs som idealisk till såser och annan matlagning, och att den dessutom är stor och lär likna hornen på en tjur gjorde den förstås oemotståndlig. Det blir något annat än våra vanliga små söta körsbärstomater det. Beträffande tomatillo och chili finns det gränser för hur mycket man kan stoppa i sig. Det hindrar dock inte oss från att odla mer. Man kan ju alltid ge bort. Det finns så många chilisorter som lockar och i år provar vi två nya; Capsicum annuum 'Black Pearl' och Capsicum annuum 'Blue Christmas'. Namnen räckte för att vi skulle vara fast.
Nu åter till fjolårets paprikor och chili.
 |
| Vi fick många paprikor i år, men hade lätt ätit upp ännu fler. De grönsaker som verkligen är otroligt mycket godare som egenodlade än som köpta är gurkor och paprikor, tycker jag. Att de köpta paprikorna dessutom tillhör våra mest besprutade grödor, både beträffande mängden gift och mängden olika gifter, gör förstås de egenodlade än mer värdefulla. Paprikorna på bilden ser ut som chilifrukter, men det är spetspaprikor av okänd sort. Till höger, i bakgrunden, ses cayennepeppar. Storleksförhållandet skvallrar om hur gigantiska paprikorna var. |
 |
| Chiliplantorna blommade hela sommaren och det kom nya frukter hela tiden. Den här bilden är från sjätte september. |
 |
| Närbild på chilin 'Jamaican Bell' (Capsicum annuum 'Jamaican Bell') Också sjätte september. |
 |
| Längst till vänster cayennepeppar (Capsicum annuum 'De Cayenne') I mitten medelstark chili av okänd sort och längst till höger turkisk peppar (Capsicum annuum 'Biberiye Tursu'). Bilden är tagen samma dag som vi skördade de sista tomaterna, den 26 september. |
 |
| Vi tog nästan in all chili, men lät 'Jamaican Bell' hänga kvar ett tag till. Visst är klockorna vackra? |
 |
| Efter några dagar gav jag dock upp. De sista fick eftermogna inomhus. Så här såg det ut den sjunde oktober. |
Idag är det den sjunde mars.
Snödropparna blommor och tulpanerna kikar fram.
Det är exakt sju månader till den sjunde oktober,
då den sista chilin mognade fram förra året.
Sju härliga och löftesrika månader.
En skön tanke, tycker jag.
Kram Anna-Karin
 |
| Jag kunde inte låta bli. :) Den här bilden är också från sjunde oktober och vår diadembuske (Tibouchina urvilleana) blommar. Den har precis flyttats in för vinterförvaring. Om ett tag är det ånyo dags för både den och oss trädgårderare att flytta ut igen. :) |
