fredag 19 januari 2018

Fin utsikt på jobbet

De senaste åren har vi haft fyra björkar. Två riktigt tjusiga och två mer skraltiga. Under lång tid har vi funderat på att ta bort de båda "fulare", men inte kommit till skott. Att ta bort sina träd är ett stort beslut. Det väcker känslor och förändrar trädgårdens karaktär drastiskt.

I somras hade vi dock inget val. En av björkarna hade gradvis blivit sämre och sämre, fått färre och färre blad, tappat fler och fler grenar, börjat dö i toppen och blivit kalare och kalare för vart år som gått. I vintras när vindarna friskade i och tog tag i det stackars trädet åsåg vi eländet med stora fjärilar fladdrandes i magen. Vissa nätter var sömnen inte den bästa.

I mitten syns björken som i sin glans dagar hade långa
lövfyllda grenar som hängde ner som draperier från de
större sidogrenarna. Då var den en sann primadonna,
tät och fin, och inte alls som här, gles och miserabel.
Längst ut på sidorna står de båda taniga inte speciellt
välväxta björkarna som vi från början tänkte ta bort,
men som vi nu tänker behålla för att
bevara trädgårdens höjd.
(Alla tre björkarna är troligen hybrider mellan vårtbjörk
(Betula pendula) och  glasbjörk (Betula pubescens.))

Tyvärr var det vår finaste björk som gav upp, den som vi helst av alla ville ha kvar.

Nåväl, här kommer björkens öde, och också en liten inblick i hur det kan vara att jobba med fin utsikt. :)

Arborist
En lärling som börjar klättra och en arborist som tittar på.
Arborist
Gren efter gren kapas utmed vägen upp.
De stora grenarna, de som i sig själva är som mindre träd,
är svåra att manövrera och en råkar hamna i busken. 
Arborist
Lärlingen ger sig för den här dagen, klättrar ner och tar över
markarbetet. Den mycket erfarne arboristen klättrar upp.
Arborist
Kolla in höjden. Hur kan han stå där uppe? Imponerande!
Betänker man sen att han sågar bort grenar av den
storleken som syns på bilden, samtidigt som han
balanserar på den vajande stammen, så blir det obegripligt.
I alla fall för en sån som mig. Jag får gelé i benen om jag
måste upp på tredje steget på en stege för att nå, och får
rysningar till och med nu, bara av att titta på bilderna.
När det begav sig hade jag svårt att stå still.
Vill här poängtera att min höjdrädsla och min oro förstås
är helt obefogad. Trädet var provborrat och kontrollerat
innan, och arboristen kan sin sak och vet vad han gör.  
Arborist
Snart ......
Arborist
.......faller grenen.
Arborist
Undrar just om han passade på att njuta av utsikten
innan det var dags för honom att bege sig neråt igen? :)
Det syns inte på bilden, men stammen vajade nog minst
en meter fram och tillbaka där uppe i toppen där han stod.
Hujedamej!
Arborist
På väg åt rätt håll men tufft ändå. Stockarna han tar
med sig på vägen är inte direkt små.
Äntligen klart! Det ser ut som värsta förödelsen men allt
ligger där det ska. På gräsmattan eller på den bara jorden.
Inget i rabatterna eller planteringarna.
Till och med busken som fick en gren över sig
i början klarade sig utan skador.
Några bilder till som visar hur det såg ut efteråt, och som
också visar hur det ser ut i grannskapet där vi bor.
Det är alltid lite spännande, eftersom olika områden
har så olika karaktär.


När björken tagits ner anlade vi en ny plantering kring den. Stubben sparade vi för att i framtiden kunna använda som stomme till en stabil klätterställning.

Stenkanter
Här syns början till den nya planteringen. Den är gjord av
grästorvor och trädgårdskompost, och kommer att behöva
ligga till sig ett par år innan den kan tas i bruk.
Clematis Vitalba-Gruppen 'Summersnow'
Men när maskarna och de andra nedbrytarna gjort sitt
tänker vi plantera en honungsros och en skogsklematis
här, och låta den vackra duon klättra i den höga stubben.
Den borde vara tillräckligt stadig till och med för de
här båda giganterna. På bilden längst ner till vänster
syns det hur starkväxande de är.
Där har de tagit över ett helt äppelträd.
Honungsros (Rosa helenae 'Hybrida') och skogsklematis
(Clematis Vitalba-Gruppen 'Paul Farges')
Clematis Vitalba-Gruppen 'Summersnow'
Skogsklematisen och de av lavar beklädda grenarna i
närbild. Jag har nog visat bilden förut men den är
så fin så jag kunde inte låta bli. :)
Skogsklematis (Clematis Vitalba-Gruppen 'Paul Farges')


Till sist, tillbaka till jobbet med den fina utsikten och till arboristerna. En yrkesgrupp man sällan tänker på förrän man behöver den. Som till exempel när man som vi får ett träd som måste ner, men som inte kan fällas utan att orsaka stor skada på omgivningen. Någon vecka efter att de tagit ner vår björk tog de en till i grannskapet. Den var en ännu större utmaning än vår, eftersom ägaren, som kanske blev inspirerad av oss, har hela sin trädgård full med olika unika mycket sällsynta växter från världens alla hörn. Den tog de utan att med en enda liten kvist nudda marken. Det ni! :)

Arboristerna har lång utbildning och är mycket kunniga. Inte bara i att ta ner träd utan också i hur man sköter om dem och håller dem fina. Vi funderar på att låta dem snygga till vår gigantiska lind nästa sommar. Det är spännande att tänka på hur fin den skulle kunna bli om den fick lite omvårdnad.


Det var ledsamt att behöva ta bort den förr så fina björken.
Men också skönt.
När det stormade för några nätter sedan behövde jag inte oroa mig.
Jag kunde sova som en stock. :)

Kram Anna-Karin

24 kommentarer:

  1. Hej Anna-Karin!

    En fin och känslosam berättelse om en björk. Jag vet hur det känns, har varit med om det några gånger och alltid har det känts som om jag medverkat till ett övergrepp, många tycker det är fånigt att reagera så men du förstår..

    Vi har också hittat en sån där kunnig arborist, en engelsman som är superduktig att ta ner stora träd mitt i vår trädgård. Ingen skogshuggare som vi anlitade en gång när vi inte visste bättre men aldrig mer.

    Björken kommer att leva kvar hos er även om den blir paketerad i vacker blomstring.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Gunilla!

      Jag förstår mycket väl vad du menar. Att ta ner ett träd gör ont, och man känner sig på något vis skyldig. Men ibland måste det göras, av den ena eller den andra anledningen, och då känns det bra att veta att man har någon som kan göra det på ett bra sätt. En duktig arborist är som du skriver guld värd.

      Har också sett skräckexempel, tack och lov inte i vår trädgård men hos andra och det får en att inse att man nog bör kolla lite innan man låter dem gå lös. 😊

      Leva kvar paketerad i vacker blomstring var vackert och trösterikt.Tack!

      Kram Anna-Karin

      Radera
  2. Skönt! Vi har också en del problemträd i våra trädgårdar. Får nog återkomma och få adressen till din arborist.

    Meta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut. Det är bara att du hör av dig.
      Anna-Karin

      Radera
  3. Det är som du skriver med blandade känslor man tar ner stora träd men även dessa blir gamla och kanske både fula och farliga. Skönt att slippa oroa sig för att de ska blåsa omkull, bättre att förekomma. Blir det, som hos dig, dessutom något nytt att planera och plantera har man snart glömt hur det såg ut tidigare.
    Tur att det finns de som vågar sig upp på höjden. Trodde att man använde stegar eller något slags lyftkran. Jag är väldigt imponerad. Snyggt jobbat.
    Önskar dig en fin helg. Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är som du skriver. Man glömmer snart hur det såg ut tidigare. I början tyckte jag det kändes förskräckligt tomt när björken var borta och bara den ensamma stubben stod kvar. Nu känns det helt okej, och att tänka på att den kommer att få bli stöd till nya fina växter bara roligt (nästan i alla fall).

      Visste inte heller att de kunde klättra på det viset, och var nog inställda på att de skulle använda sig av en sky-lift när vi kontaktade dem. Mycket fascinerande att se hur skickliga de var.

      Önskar dig en fin fortsatt helg!
      Kram Anna-Karin

      Radera
  4. Det blir supersnyggt med det nya växtvalet och ett rejält stöd behövs till dem.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, de lär nog inte kunna välta den stubben i första taget. :)

      Radera
  5. Ja, det känns att ta ner stora träd. Man kan ju liksom inte ångra sig efter en vecka.
    Angående skogsklematisen tänkte jag också att den skulle klättra fint i ett äppelträd här, men har fått tänka om flera gånger. Dels klättrar den inte på egen hand utan måste bindas upp och det är svårt att få till snyggt för den blir enorm, både i omfång och på höjden. Din högstubbe kommer att vara övervuxen på en halv säsong. Jag flyttade sen min till en portal, där den också tog över nåt alldeles förskräckligt och nu bor den tillfälligtvis i nyttolunden som marktäckare, men funderar på om den ska bli marktäckare på slänten istället. Den blir ca 4 meter hög, men slår rot efterhand och kan bre ut sig hur mycket som helst.
    Ser så fint ut med dina nya rabatter!
    Kram
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har skogsklematis som klättrar i både äppleträd och bigaråträd och behöver bara binda upp i starten innan den hittar grenar i träden att klättra på. Klipper ner skogsklematisen riktigt hårt varje år till ca 1-1.5 m. Fungerar bra hos mig och de blir lagom stora där de står.
      Kristina

      Radera
    2. Nej, man har som du säger ingen möjlighet att ångra sig och därför är det nog klokt att tänka till både en och två gånger innan man tar bort sina stora träd. Hade vårt träd inte blivit dåligt hade vi aldrig tagit det, för det var en ovanligt vacker och välväxt björk.

      Skogsklematisen växer som bara den, ja. :) Liksom också honungsrosen som nog växer ännu mer, både på bredden och höjden. Speciellt på höjden. :)

      Jag har tänkt mig att använda stubben som stomme, och bygga en klätterställning som blir mer klättervänlig med den som bas. Det kommer nog att kräva en del funderande och provande men på något vis hoppas jag att det ska gå. Jag kan vara rätt envis ibland :).

      Att ha den som marktäckare i en slänt låter underbart fint. Önskar jag hade lite större ytor för då skulle jag gärna låta en breda ut sig över marken också. Men man vill ju att den lilla tomten ska räcka till så mycket så jag får nog försöka få upp den på höjden.

      Tack, det ska bli riktigt kul att plantera i de nya rabatterna framöver. Något att längta till.

      Kram Anna-Karin

      Radera
    3. Kristina. Tack för tipset om att klippa ner dem hårt varje år. Det ska jag ta med mig in i framtiden när skogsklematisen ohämmat breder ut sig och tar för sig...... Bra att veta att man kan göra så.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  6. Hej Anna-Karin!
    Har några stora träd, som blivit för stora. Får nog skaffa en arborist som friserar dem, tyvärr går inte det med granen, som blivit alldeles för stor. Den skulle nog lämna ett stort tomrum om den kom bort, så jag funderar vidare. Dina rabatter blev fina.
    Ha en trevlig helg /Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marika!
      Vi hade också en stor gran en gång i tiden. Nedanför den växte det kantareller och det var en härlig känsla att kunna plocka i den egna trädgården. Det var längesen nu. Granen stod en halvmeter in på grannens tomt och när de nya ägarna flyttade in så tog de den efter bara några veckor. Saknar den fortfarande ibland så jag förstår om du vill fundera vidare.

      Tack, det ska bli roligt att plantera i de nya rabatterna framöver.

      Önskar en fortsatt fin söndag!
      Anna-Karin

      Radera
  7. Det är något andäktigt och mäktigt över fullvuxna träd. Och tänk allt som hänt under deras livstid. Men sjuka träd är inge kul och då är valet lättare. Gillar att ni redan ser framåt och hur det ska se ut sen.

    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Carina! ja, det är ingen idé att hänga läpp utan bättre att se framåt. Det var turligt nog inte vår lind som blev dålig, för då hade jag nog varit otröstlig ett bra tag framöver. Nu ser jag istället fram emot att få anlägga lite nytt, det är bland det roligaste av allt.

      Kram Anna-Karin

      Radera
  8. Jeg forstår godt hva du mener, for en vil jo helst bevare trærne i hagen. Bjørker er jo også så vakre.
    Men det ble jo så fint etterpå. Du vil nok også merke at det ikke vil være så tørt der bjørkene sto, for de drikker mye vann :)

    God helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jo det kommer förhoppningsvis bli fint med det nya även om jag nog kommer att sakna björken då och då. Och blött kommer det nog att bli, som du skriver, för björken var riktigt stor. Vi försöker att höja bäddarna för att ge växterna lite bättre förutsättningar men arter som vill ha det torrt är det nog inte att tänka på där, nej.

      Önskar fin söndagseftermiddag och kväll!
      Kram Anna-Karin

      Radera
  9. Visst är det sorgligt med träd som ger upp. Men det är ju naturens gång. Det syns hur mäktig och vacker björken var i sin glans dagar. Att behöva oroa sig under stormiga dagar/nätter är inte alls kul. Skönt då att den ändå fick sluta sina dagar på ett så värdigt sätt. Att få bli klätterställning till vackra klängväxter. Det kommer att bli så vackert. Honungsros är en av mina favoriter och dom växer ju verkligen snabbt. Det kommer att bli som ett riktigt blomstertorn. Ett levande blomstertorn för när insekterna tar över honungsrosen då är det verkligen som om den lever. Ett av mina sommarfavoritljud. Roligt också att se arboristerna i arbete.

    Kram Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det gör ont när de stora träden ger sig, men som du skriver, det är ju naturens gång. Jag ser verkligen fram mot att kunna plantera min honungsros där. Har länge drömt om en honungsros men inte hittat någon plats som känts lämplig tidigare. Att få se den blomma och höra hur det surrar av liv är en dröm jag hoppas kommer att förverkligas inom en inte alltför avlägsen framtid. Egentligen borde jag inte plantera i landet förrän nästa sommar (2019) men det kan nog bli så att jag inte kan hålla mig. :)

      Kram Anna-Karin

      Radera
  10. Där fick du till en bra slutkläm utan att berätta om "timmerstockar" i sömnen. :)
    Synd att det var favoritbjörken. Jag är lite höjdrädd så jag hade inte vågat ha det jobbet.
    Jag gillar människor som brinner extra för något. Du har en fantastisk blogg som du ska vara stolt över. Jag har vandrat runt i den och kommit på att jag längtar till våren. Än så länge får jag njuta av snödropparna utanför sovrummet och att ljuset har börjat ta tillbaka makten.
    M v h Bosse Lidén

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Bosse!
      Jo, jag brinner för natur och trädgård, och blir väldigt glad när jag nu läser att du tycker att min blogg är fantastisk. Stort tack!

      Längre dagar och mera ljus kan jag också njuta av, men snödropparna får jag vänta på länge än. De brukar blomma i mars, eller med lite tur i slutet av februari, här i Värmland.

      Bästa hälsningar
      Anna-Karin

      Radera
  11. Arborister har min fulla beundran, det är ett som är säkert! Tittade på när ett par tog ner en stor björk på jobbet, gick inte att fälla den där den stod. Imponerad blir man! :)
    Trist att det var favoritbjörken som gick, men stubben blir ett bra klätterstöd.
    Vi har klematis 'Sumner snow' på två portaler och jag kapar ner klematisarna varje vår. De växer lätt upp på några månader!
    Önskar dig en fin helg!
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man blir verkligen imponerad. Vilken yrkesskicklighet. Det där med att man kan kapa 'Summer Snow' rejält, och att den sen växer upp ganska fort igen låter bra. Klematisen är så fin och jag vill gärna ha en, men jag vill ju inte att den ska ta över helt. Hade jag en större tomt skulle den kunna få riktigt stort utrymme, men som det är nu så inser jag att det kommer att bli trångt. Sitter och planerar vad vi ska plantera till våren och får börja stryka på min lista om det ska få plats. Oj oj :)

      Önskar dig fin fortsättning på helgen!
      Kram Anna-Karin

      Radera