måndag 6 mars 2017

Med mycket karaktär

Våren är på väg, men den står och stampar lite i startgroparna. Tycker jag. I väntan på fler vårtecken visar jag istället några växter med karaktär, som sticker ut och syns. De är från både vår, sommar, höst och vinter.

En blå spanskgran (Abies pinsapo 'Glauca') och en kopparlönn
(Acer griseum) omgivna av bambu. Här, på sommaren, är
kopparlönnens blad lite gråaktiga men på hösten glöder de. 
Att inte lägga märke till den blå spanskgranen är nästan omöjligt, trots att den försöker gömma sig i allt det gröna. Vilka barr! Wow! Sitt karaktäristiska utseende får den bland annat av att barren sitter spridda runt grenarna. Att jämföra dem med flaskborstar är inte snällt men ganska talande. När kottarna kommer är trädet än mer uppseendeväckande. De är många och stora, står rätt upp och är nästan vita. Tyvärr är trädet lite kinkigt och trivs bäst i zon I, men kan tänka sig zon II om man är riktigt snäll mot det. Och att visa det lite omtanke är inte så dumt eftersom den vilda arten, spanskgranen (Abies pinsapo), är globalt klassad som starkt hotad. Den finns egentligen bara på ett ställe i hela världen. I Sierra Nevada-bergen i Spanien. Det finns en underart till den, också den på ett enda ställe, men i Marocko. Granen på bilden växer i en privat trädgård i Danmark.

Nedanstående karaktärsstarka barrväxter är inte lika kinkiga som spanskgranen. De är kanske inte riktigt lika fina, men härliga de också. Trädet längst bak i raden till vänster är en Weeping Nootka Cypress. Namnet har den fått för att den ser lite ledsen ut med sina stora hängande grenar. Granen till höger har grenar som nästan helt saknar sidoskott, vilket ger dem det ormlika utseendet. Undrar just om det gömmer sig några riktiga ormar i den där den växer i stadsträdgården i Karlstad? :)


Mer häftiga barr. Himalayatall (Pinus wallichiana, Zon 1-2) till
höger och blågran (Picea pungens Zon 6) till vänster. Blågranen har ett
lite bonsailiknande växtsätt och blir en till två meter hög. 
Himalayatallen har längst barr av alla. De är upp till tjugo cm långa, böjliga och mjuka. Den vill växa helt skyddad från väder och vind i Zon I eller möjligtvis II. Den på bilden växer i en privat trädgård i Vänersborg. Det finns en hybrid, en korsning mellan himalayatall (Pinus wallichiana) och weymouthtall (Pinus strobus) som har nästan lika långa barr och är betydligt härdigare. Schwerintall (Pinus x schwerinii).

De här barren kanske inte är så häftiga! Vanlig tall (Pinus sylvestris).
Av Europas drygt tjugo vilt växande tallar har vi bara en art i Sverige. Vår vanliga tall (fur). Alldaglig och lite tråkig kan tyckas, men vid närmare eftertanke kanske ett av världens vackraste träd. Vilka silhuetter! Speciellt på vintern.

Bara barr, barr och mera barr ........   Kanske dags för lite blad, och en stilig herre med mycket charm.

Hrmm..... Ludna grenar och små håriga blad om våren.
Ser snäll och försynt ut ...... :)
... men nej, är inte det minsta försynt. men fantastiskt vacker och med en
alldeles egen stil. Rönnsumak (Rhus typhina
Få träd slår rönnsumaken ifråga om karaktär. Vackert skulpturalt växtsätt som gör den lätt att känna igen också på vintern. Stora palmlika blad som på hösten får de vackraste av färger. Täta röda blomklasar på sommaren, som övergår mer och mer i purpur för att sen pryda sin plats hela vintern. 

Den stiliga rönnsumaken har dock ett smeknamn som avslöjar en mindre trevlig sida. Att den bedriver underjordisk verksamhet. Den kallas "Trädens kirskål" och sätter mängder med rotskott som kan ta över hela områden. Kraftiga marktäckare eller gräsmatta utgör inget hinder. Att skicka iväg rötterna tjugo meter är en lätt sak. 20 meter!!!  Det är otroligt långt, men den går att hålla efter. Det är tur för visst är .....

.... den hur läcker som helst.
Till sist en blomma som också pockar på uppmärksamhet. Med sina en och en halv meter höga blomspiror och palmlika bladrosetter drar den blickarna till sig och lämnar ingen oberörd. Den fina sommarbilden är tagen i Köpenhamn men den klarar zon III - IV i ett skyddat läge med ordentlig vintertäckning. När den blommat försvinner den nästan helt, för att under flera år samla ny kraft innan den kan blomma igen, Så håller den på, fiberpalmliljan (Yucca filamentosa).



Fiberpalmlilja (Yucca filamentosa)
När jag tittar tillbaka på bilderna ser jag att det blev mest sommar, höst och vinter. Inte så mycket vår.
Bara några små julrosor längst ner på "headern".

Men snart blir det vår på riktigt,
och mera vårbilder.

Kram Anna-Karin

16 kommentarer:

  1. Så flotte busker og trær du har i hagen din! Det er flott med vintergrønne vekster som er like fine året rundt.

    Ha en fin kveld!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det vackert med barrväxter och vintergrönt. Växter man lätt glömmer bort men som tillför så mycket.
      En fin kväll till dig också!
      Anna-Karin

      Radera
  2. Dejligt med billeder af dine stedsegrønne vækster, de ser fine ud.
    Ja nu længes vi efter våren.
    Fin aften til dig
    Lisbeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja det är verkligen fina växter men lite vårblommor skulle göra gott i själ och hjärta nu. våren är efterlängtad.
      Önskar också dig en god kväll!
      Anna-Karin

      Radera
  3. Det finns otroligt många träd och bland dem barrträd som jag skulle vilja ha i vår trädgård, tyvärr kräver det mycket plats och många av dem är inte härdiga här men vem skulle inte vilja ha en stor blå spanskgran, bara namnet låter ju underbart :) Rönnsumak är väldigt vacker och min käre make har alltid velat ha en men jag har sagt stopp, är LIVRÄDD för rotskotten, det räckte med parkaralian som vi slogs mot och nu hoppas att vi blivit av med. Yuccapalm har vi däremot haft och den blommade fantastiskt men efter några år försvann den tyvärr och nu är platsen fylld av andra växter, så är det ju i en trädgård, ombytligt :) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vem skulle inte vilja ha en blå spanskgran och en himalayatall i trädgården. När jag såg spanskgranen blev jag helt förstummad. Så otroligt vacker. Bilden gör den inte alls rättvisa. Önskar så att jag skulle kunna ha en men inser att så goda förhållanden går inte att skapa här. Det får bli en blågran och ett försök med palmliljan. Roligt att höra att ni haft en sån som blommat. Den är ju inte precis lätt även om den inte är lika kinkig som en blå spanskgran. Förstår dig beträffande rönnsumaken. Jag har en men håller efter den hela tiden. Kunde
      Inte motstå dess skönhet. Vacker men farlig.
      Allt Gott!
      Anna-Karin

      Radera
  4. Vilken härlig samling karaktär! Jag har på trädgårdsresor ofta fascinerats av olika barrträd och har bland annat sett den blå spanskgranen med sina lustigt växande barr. Och så ser jag att du fotograferat en av granarna i stadsträdgården i Karlstad. Kanske en plats för mig att besöka när jag ska åka och titta på Lars Lerin-muséet i juni. Men den vildväxande tall vi har här i Sverige är alldeles speciell för mig. Finns något vackrare än en tallbacke. Vi har en liten tallbacke i stan där dom tänkte avverka för att bygga bostäder men det blev så stora protester att dom avskrev dom planerna. När det gäller rönnsumak så växte det en sådan på framsidan av ett hus inte långt ifrån mig. Jag har tagit mängder av bilder på den. Men så bytte huset ägare och rönnsumakens saga var all. Men med tanke på att den kastar så långa rotutlöpor kan jag ha viss förståelse för det.

    Här snöar det nu ymnigt och ska så göra ända till i morgon bitti. Dessutom är det minusgrader så det blir påspädning av snötäcket återigen. Men våren ligger därunder och väntar.

    Ha en skön tisdag!

    Kram Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Att få se den blå spanskgranen var en upplevelse. Först tänkte jag att det här är inte sant, så här kan ingen växt se ut, men det kan den. Stadsträdgården i Karlstad är vacker med många fina träd, buskar och planteringar. Det finns många magnolior. De flesta har väl tyvärr blommat över i juni men är vackra ändå. Tycker absolut att den är värd ett besök. Skönt att höra att tallbacken fick vara kvar. Är också mycket förtjust i vår vanliga, ovanligt vackra tall och grönområdena betyder så mycket. Runt Karlstad avverkar de massor för att staden ska kunna växa. :) Synd på rönnsumaken men förståligt.

      Och visst väntar våren. Härligt!
      Kram Anna-Karin

      Radera
  5. Den skulle jag också mer än gärna vilja få uppleva i verkligheten - vilken skönhet spanskgranen är! Det finns hur mycket som helst att upptäcka i barrens sköna värld, tack för fina bilder!

    Rönnsumak är vacker ja, men aldrig i min trädgård. Jag har stor respekt för invasiva växter, stort eller smått, har alltid haft det och har därmed räddats undan de värsta marodörerna.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spanskgranen var verkligen en upplevelse. Jag har aldrig sett någon i Sverige men den kan säkert finnas i zon 1 områdena. Den såg nästan overklig ut och den var dessutom helt perfekt. Inte ett brunt barr, inte en gren som var glesare, jämnt och fint växt ...... Vill också ha men får inse att det inte går. :)
      Rönnsumaken ja, min är liten än och jag är ganska rädd för den men ändå kan jag inte låta bli ..... Jag kanske kommer att gnälla om några år när jag blir tvungen att gräva bort rotsystemet, hujamej!! :) Innerst inne inser jag att ditt val att avstå från marodörerna är smart.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  6. Många snygga träd du visar, bra med lite sådan inspiration. En rönnsumak tillhör faktiskt träden jag har tagit bort i vår trädgård. Rötterna var inte att leka med, vi lirkade upp de långa "rotrepen" fem meter bort i gräsmattan... Numera har jag en ny rönnsumak, denna gång planterad i en egen låda så jag slipper oroa mig för rotskotten.
    Palmlilja har jag fått plantor av och ser fram emot att de blommar så småningom. :)
    Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Önskar jag kunde ha en blå spanskgran men om den överlevde skulle det nog inte bli mycket bevänt med den. Något för dig kanske :) Jag ryser lite inombords när du berättar om rönnsumakens rotrep. Borde kanske ta bort min och göra som du. Ge den en egen låda att "leka" i. Vad roligt att du har palmliljor på gång. Verkligen läckra blommor.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  7. Spelar ingen roll vilken säsong du visar bilder från. Det var så många spännande bekantskaper. Ja förutom rönnsumaken mindre bra sida - den hade jag hört om tidigare och därför kommer den aldrig på önskelistan. Barrträden var mest spännande men du har helt rätt i att vår alldeles vanliga tall är ett fantastiskt träd.

    Kram, Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Tycker också att det är spännande med barrträd och tänkte plantera lite fler i trädgården. Har vaknat upp och insett att det finns så många nya fina. Den "gamla" vanliga tallen är dock en favorit och det har jag redan en på tillväxt bland rhododendronbuskarna. En rönnsumak har jag också :) men det är nog ett klokt val att som du inte ha en sån på önskelistan.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  8. Ja, då fortsätter jag att njuta av rönnsumaken i andras trädgårdar:-)
    Roligt att bli presenterad för nya bekantskaper.
    Allt gott
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, att njuta av rönnsumaken hos andra är alldeles säkert ett klokt val. Tur det finns en och annan som inte kan låta bli att ha en ...... :) Nya växter är alltid kul och variationsrikedomen är verkligen fantastisk.
      Önskar ny fin vecka!
      Anna-Karin

      Radera