Vinterskrud och sommarfägring

I söndags föll det på min lott att skotta snö. Ella och make skulle baka kokostoscakaka. Innan jag tog mig an mitt värv kunde jag inte motstå frestelsen att gå runt i trädgården och njuta. Marken och växterna var täckta av pudersnö och det var sagolikt vackert. Ljuset var också speciellt, sådär riktigt vintrigt kallt och lite blåaktigt som det blir när det är molnigt, men man ändå kan se en antydan av sol bakom det grå. Det blev några fina bilder, några tankar kring dem, och lite längtan efter vår och sommar under min lilla trädgårdsrunda.

Barrväxter och annat vintergrönt, som till exempel rododendron, blir särskilt
fint när snön lägger sig som stora tussar över barr och blad.

I juni har snötussarna försvunnit och rododendronbuskarna
översållas istället av stora magnifika blommor.
 En av sommarens absoluta höjdpunkter. 

En av mina favoritplanteringar är rododendronbuskaget. Det växer ut mot gatan och ger insynsskydd hela året. De flesta av buskarna är vanlig parkrododendron (Catawbiense Grandiflorum) med ljust syrenlila blommor. Två vita sorter har dock smugit sig in bland allt det lila. Den ena är Cunningham´s White. När blommorna är fullt utslagna är de helt vita men som knoppar har de en ljuvlig ljusrosa nyans. Den blir alldeles översållad av blommor medan den andra vita, som är mer gräddfärgad, blommar lite försiktigare.

Den med gräddvita blommor har blanka blad och svagt gula knoppar.
Någon som vet vad det är för sort?

Tar mig förbi rododendronbuskarna och går förbi ståndet med astilbe.  Fröställningarna tecknar sig verkligen fint mot den kritvita snön.

Stilleben med astilbe!!!

Fortsätter mot pallkragarna och kompostodlingarna. De är täckta med löv och snö. Det enda som står kvar är jungfrun i det gröna. Den har jag sparat eftersom den är så vacker på vintern. Frökapslarna ser nästan ut som små lyktor.

Jungfrun i det gröna (Nigella damascena) tycker jag har så fina fröbehållare
att man skulle kunna odla den enbart för deras skull..

Lämnar odlingslanden i väntan på att jorden ska reda sig så att jag kan börja pilla ner de första fröna. Det känns ganska avlägset nu när kung Bore kommit med snö och kyla, men om sisådär tre månader så är det faktiskt dags. Härligt!

Går till husets södersida där jag har en slänt med praktbetonika. De flesta ligger ner under snön men en och annan tittar fortfarande upp. Minns från sommaren att praktbetonikan fått sällskap av en passande men alltför dominerande växt. Den vilda daggkåpan har smugit sig in och kommer nog så småningom att konkurrera ut praktbetonikan. Eftersom de passar så bra tillsammans funderar jag på att ersätta den vilda varianten med jättedaggkåpa istället. Praktbetonikans ganska stora lila blomspiror borde bli vackra tillsammans med jättedaggkåpans limefärgade lite skira blomsterflor.

En praktbetonika klädd i snö.

Praktbetonikan (Stachys macrantha)  på väg att slå ut i full blom.
Det är vackert när slänten färgas lila under försommaren.

Jag tycker att de upprättstående blommorna påminner
lite grann om hyacinter och att växten är
finare i blom än i snöskrud.

Den vilda daggkåpan är riktigt fin tillsammans med praktbetonikan
men bör nog bytas ut mot den lite snällare jättedaggkåpan (Alchemilla mollis).
Annars kan nog inte växterna leva i harmoni med varandra.

Egentligen gick jag ju ut för att skotta, och den lilla trädgårdsrundan jag bestämde mig för att ta innan jag satte igång, börjar bli ganska lång. Men om jag är snabb med skyffeln så hinner jag nog ta ett par bilder till.........

Fjärilsbuskens, eller syrenbuddlejans, vissna blomsterkolvar tecknar sig
fint mot vinterhimlen. Det är en Buddleja davidii  `Empire Blue´.
Den har ganska mörkt blåa blommor.

Den här underbara syrenbuddlejan heter Buddleja davidii  `Nanho Blue´
Den är min favorit.
Man kan nästan känna den berusande doften av sommar och
honung som lockar mängder med fjärilar till sig.

Oktoberasterns fröer är näringsrika och omtyckta av småfåglarna
och jag tycker inte den skämmer sin plats.

Eftersom den röda solhatten är en av mina absoluta favoriter
så kan jag inte låta bli att ta ett kort på den också......

......och ett till. Här har fåglarna ätit rent och bara blombotten är kvar.

Visst är vintern vacker, men när man ser "Magnus" med kronbladen
hängande som en kjol och riktigt kan höra humlornas
surr då blir längtan lite svår.

Egentligen är det rätt härligt att längta, tycker jag. Det är en skön känsla som jag inte skulle vilja vara utan, varken i stort eller smått. Tur att övriga familjen bakar så att jag kan längta efter kaffe och hembakat medan jag skottar.

Första infarten klar.......

...... och andra, och.....

...... rejält med snö på rosorna så att de kan hålla sig varma om fötterna.

Äntligen kaffe och kaka!

Kram Anna-Karin