torsdag 19 mars 2015

Vanliga julrosor, klockjulrosor och nyvakna humlor

Det är fortfarande ganska kallt vilket gör att vårgrönskan sakta kommer smygande. Jag tycker det är skönt för då hinner man med och njuta av naturens och trädgårdens uppvaknande. När värmen kommer snabbare blir det mer färgsprakande men då går det så fort. Risken är då att man rätt som det är står där mitt i försommaren och undrar vad som hände med våren. I år känns det som om vi kommer att få en lång vår. Härligt!

Igår såg jag de första humlorna som ivrigt letade nektar i de utslagna krokusarna.

Jag hörde det välbekanta surrandet och hittade
humlan i en krokus (Crocus).
Här är hon på väg upp efter ett, får vi hoppas, lyckat nektarsök.
Hon har fått lite pollen på magen.....
..... och på rumpan.
De första humlorna är för mig ett av de käraste vårtecknen. Av de nektarsökande insekterna är det humlan som vaknar först. Vårens humledrottningar är mycket större än de humlor man ser senare under sommaren men så vilar också hela ansvaret för sommarens humlebestånd på dem. Det är bara de befruktade humledrottningarna som överlever vintern. De är fulla av befruktade ägg och letar ivrigt nektar för att klara av den förestående äggläggningen. När äggen väl lagts och larverna börjar komma ut så har drottningen själv ansvar för att skaffa föda till hela sin första kull av ungar. Det finns alltså all anledning att vara rädd om vårens humledrottningar så att det blir många humlor som kan pollinera fruktträd, jordgubbar och andra godsaker senare under säsongen.

Hästhoven (Tussilago farfara) är rik på nektar
och omtyckt av humledrottningarna.
Hästhov (Tussilago farfara) i närbild. Makalöst vacker!
Två andra växter som blommar tidigt och hjälper humlorna att klara den första kritiska perioden är lungört (Pulmonaria) och sälg (Salix caprea).

Andra vårtecken jag funnit är porslinshyacinten och blåsippan.
Porslinshyacinten (Puschkinia scilloides) är härdig i hela landet och
sprider sig villigt om den inte placeras för torrt.
Att blåsippan (Anemone hepatica) förekommer i sånger och
dikter är inte förvånande. Så fin!
Till sist några bilder på de kära julrosorna. Klockjulrosen, som väl inte är så vanlig, är inte vacker på samma sätt som de vanliga julrosorna, men den har något visst i sitt gracila växtsätt som lockar mig.





På lite håll ser nästan klockjulrosen (Helleborus foetidus) lite skräpig ut.
Jag gillar dock de ganska stora palmlika vintergröna bladen.
På nära håll ser man blomknopparna, och i all sin
enkelhet har de något visst som tilltalar mig.
Blommorna blir inte så mycket häftigare när de slått ut, men de är nog
fulla med godsaker. En humla flög in och jag satt med kameran och
väntade på att den skulle komma ut igen. Det gjorde den först när
mina ben inte höll för den obekväma ställningen längre.

Bilderna är tagna igår i Värmland, Hammarö kommun. Idag har jag massor med jobb att göra och det går lättare när man ser hur vårsolen strålar utanför fönstret och man vet att det är ljust ganska länge på kvällarna.

Vårkramar 
Anna-Karin

lördag 14 mars 2015

Underbart och lite mindre underbart

Idag har solen strålat och värmen mot vår södervägg varit så skön. Att sitta där, ta en kopp kaffe och bläddra i två nyinköpta trädgårdstidningar har varit underbart. Tidningarna är fyllda av superfina reportage från olika trädgårdar, tulpaner så långt ögat når, rosor som blommar överdådigt, uteplatser där man skulle kunna sitt hur länge som helst och bara njuta, sagoskogar, drömväxthus, smart design och struktur, blommande urberg, fina stenläggningar och stendekorationer, fantastiska vårkrukor, förtjusande växter och oändligt mycket mer.

Tidningarna är verkligen fina och ger massor med
inspiration och tips. Att läsa dem enbart för 
njutnings skull är heller inte fel.
Förutom att sitta mot solväggen och läsa så har jag klippt ner vinterståndarna, eller i alla fall hälften av dem. Jag klipper det vissna i småbitar som får ligga kvar i rabatter och planteringar. Jorden får tillbaka en del av näringen, blir mera mullrik och får bättre struktur. Ibland när växtmassan är stor eller när jag blir väldigt trött i handen så åker bara en del tillbaka i planteringarna och en del går oklippt direkt till komposten. Lite fusk alltså!
Före klippning och .......
..... efter.  Det här är ett trädgårdsland med bara ett fåtal perenna köksväxter.
Jag tänker lägga på lite stallgödsel och vända ner allt, utom perennerna,
lite senare när jorden rett sig ordentligt.
Mitt i allt det bruna börjar persiljan (Petroselinum crispum) från i fjol visa sig.
Jag brukar använda fjolårets innan den går i blom. 
Under tiden kan den nysådda ta ordentlig fart.
Min  kompost flyttar jag runt mellan fyra olika ställen. Tre av mina pallkragar
står sålunda på gamla kompostbottnar. Varje år får den äldsta odlingen ånyo bli 
kompost medan den befintliga komposten istället blir en ny odling. Runt runt! 
De här kompostbottnarna har trädgårdens absolut bästa odlingsbetingelser.
De fungerar som djupsängar.
Nedklippt "bös" som jag vänder ner i jorden i mina gamla kompostodlingar.
Fina rödbetor från kompostodlingarna. En rödbeta räcker till
två inläggningsburkar men jag föredrar att äta dem kokta med
smält smör eller med chevre, flytande honung och pinjenötter.
Trots sin storlek är de supermjälla och fina.
Oklippt.
Klippt. I den här slänten brukar jag sätta tulpanlökar eftersom bambi har
lite svårt att komma intill. Jag också numera. 
Undrar om landet vuxit under årens lopp eller om jag blivit lite mindre vig?
I en av de nya trädgårdstidningarna, Allt om Trädgård FIXA, finns ett reportage från Carolin Zanders underbara trädgård. Hon odlar bland annat vårlökar i mängder och menar att man kan odla tulpaner även om det finns rådjur i närheten. Hon använder sig av doftkuddar, blodmjöl och cd-skivor för att hålla dem på avstånd och när man ser hennes bilder så förstår man att hon lyckas. Så underbart!
 Carolin Zanders trädgård - en blommande oas med vårlökar som smyger in våren.
Av bilderna hittills, från min egen trädgård, skulle man kunna tro att vårens färg är den mindre underbara bruna och inte grönt, rosa, vitt, orange, blått....  Typ fifty shades of brown. Jag lovar, ni ska inte behöva se fler nedklippta bruna planteringar nu. Det får istället bli några fina bilder som visar att vårens knoppar och grönska visar sig lite mer för varje dag som går.
Rosen Stanwell Perpetual börjar få stora knoppar. Blommar senare med
medelstora till stora fyllda ljusrosa blommor med underbar doft. 
Blommar under hela säsongen men rikligast under juni månad. 
Lättodlad frisk ros som klarar halvskugga.
Taklöken trivs bland de varma stenarna.
Trots att temperaturen varit uppemot 10 grader på dagarna så går den ner till 5-6 minusgrader på nätterna. Det är tuffa tider för växterna.

På morgonen är krokusarna alldeles frostnupna och hängiga.
Framemot förmiddagen reser de på sig igen och ....
..... en har till och med slagit ut.

Att läsa lite i en bra bok eller tidning, dricka en kopp kaffe, sola näsan och se våren komma en liten bit i taget , dä ä gött dä.

Hoppas alla får njuta lite, eller mycket!
Kram Anna-Karin

tisdag 10 mars 2015

Livskraftiga uppstickare

SMHI varnar för nattfrost hela veckan så jag låter vintertäcket ligga kvar för att skydda den späda vårgrönskan. På håll ser det mest brunt och skräpigt ut men tittar man närmare ser man hur det börjar spira.

Jättevallmon (Papaver Orientale-Gruppen) är jag speciellt glad över att
se eftersom jag flyttade den förra året. Jag grävde riktigt djupt men
"lyckades" ändå gräva av en del av de längsta pålrötterna.
Som tur är verkar den ha förlåtit mig.
Den fläckbladiga lungörten (Pulmonaria officinalis) växer på många
ställen i trädgården och på södersidan är redan blommorna på väg.
Gottigott gott för humledrottningarna som snart vaknar.
En nyvaken nyckelpiga som kanske övervintrat bland fjolårets löv.
Balansen verkar vara okej trots den långa vintervilan.
Hoppas aptiten på bladlöss är det också.
Kejsarkronornas (Fritillaria imperialis) kraftiga "knoppar"
bådar gott inför kommande blomning.
Få växter är så ståtliga som kejsarkronor, tycker jag. 
Pingstliljorna (Narcissus) är på gång, liksom......
......tulpanerna (Tulipa). Förra året åt bambi upp nästan
alla mina tulpaner. Håller tummarna för att de
glupska typerna stannar i skogen i år.
Snödropparna (Galanthus nivalis) har slagit ut och oavsett vilken sort
man har, enklaste enkla eller mera sällsynta sorter,
så är de underbart vackra underifrån, också.
Vintergäcken (Eranthis hyemalis) lyser som små solar mellan stenarna. 
Att jag inte har vårstädat än behöver ni nog inte tveka om när ni ser mina bilder. Egentligen gillar jag kontrasten mellan det fjolårsvissna och vårens nya fräscha grönska. Vårens ankomst blir för mig extra påtaglig när man ser gammalt och nytt tillsammans.
En som också gillar det vissna från fjolåret är daggmasken.
Här ute på tidig vårpromenad.
Eftersom det har blåst rejält i vinter så fanns det förstås ett trädgårdsarbete som väntade på att bli gjort men som jag inte direkt kastade mig över. Att gå runt och fotografera vårens nykomlingar var roligare. Till slut kunde jag dock inte skjuta upp det längre.
Plockepinn.
Bilden på rishögen blev allt anskrämligt ful att ha som sista bild.
Den här på ormhasselns (Corylus avellana) hängen känns finare
och betydligt mera hoppfull.

Vi får hoppas att de kalla nätterna ger vika och att Värmland också snart får meteorologisk vår.
Strålande sol är i alla fall utlovat hela veckan. Så skönt!

Kram Anna-Karin

fredag 6 mars 2015

Inspirerande vårkrukor

Vad kan vara härligare än en kruka med fina vårblommor vars färger lyser upp efter vinterns vita, gråa och vissna bruna. Jag letade igenom mitt bildarkiv men resultatet blev verkligen skralt. Det blev ett telefonsamtal till min syster för att höra om hon kunde lägga upp några bilder på vackra vårkrukor i "molnet". Det kunde hon. Stort tack!


Följande fina vårblomster kommer således från min systers trädgård. De väcker längtan och visst är det härligt att längta, men faktiskt lite jobbigt också. Det kliar i fingrarna, men med minusgrader på nätterna så känns det lite vanskligt att börja ta bort vintertäckningen.

När säsongen börjar hoppas jag på att kunna använda bloggen mer som en dagbok med kortare inlägg som följer min trädgård och mitt trädgårdsarbete under den ganska korta men intensiva växtsäsongen.
Det ska bli "superkul".

I väntan på trädgårdens uppvaknande så visar jag, som sagt, min systers fina och inspirerande vårkrukor. 

Snödroppar (Galanthus nivalis) och videkissar är så mycket vår det kan bli och
gräset (Carex brunnea Variegata) i bakgrunden ger krukan höjd och liv. 
I den lägre krukan har påskliljorna (Narcissus pseudonarcissusfått 
sällskap av klarblå penséer (Viola x wittrockiana)
Penséer (Viola x wittrockianai underbara blåa och lila toner. Blommornas gula 
knappar ger den milda färgskalan liv. I den bortre krukan är tyvärr bara bladverket 
efter den lilla gula påskliljelika cyklamennarcissen Tête à Tête kvar. 
Den var nog vacker till!
Gult, blått och lite lila. Härliga färger efter vinterns mörker.
Blåa penséer (Viola x wittrockianaverkar vara min systers favorit. 
Här planterade tillsammans med två av mina favoriter, 
förgätmigej (Myosotis scorpioidesoch tusensköna (Bellis)
Snart är alla gamla vinterkrukor som passerat bäst före datum borta och istället lyser vårblommorna välkomnande på trappor och vid entréer. Härligt! Själv brukar jag plocka björkris att hänga fjädrar i till påsk och sen säger det bara pang. Det är jobb, idrottsaktiviteter, cuper, trädgårdsarbete och födelsedagar och helt plötsligt är det skolavslutning och sommar och redan dags för sommarblommor. Tanken på vårkrukan som är så härlig efter den långa vintern brukar försvinna i det allmänna tumultet.

Just nu känner jag mig ovanligt inspirerad, så vem vet, det kanske blir en vårkruka i år. Eftersom jag inte har planterat några lökar eller gjort några andra förberedelser så får jag förlita mig på blomsterhandlarnas utbud. Det är inte så fel, för att gå där och välja är ett sant nöje.


Känner ni hur våren börjar spritta i kropp och själ?
Hoppas det!
Kram Anna-Karin

tisdag 3 mars 2015

Gamla krukor, pelargonsticklingar och en skönhet från Mallorca

Jag älskar att vara i trädgården eftersom det är utomhus. Man får frisk luft och sol på näsan. Fåglarna kvittrar och barnen tjoar medan man själv kan ta ett rejält träningspass med spaden eller bara gå runt och småpyssla och småäta medan man njuter av smaker, dofter och skön växtlighet.

Att pyssla med växter inomhus har aldrig riktigt varit min grej. Mina inomhusväxter brukar bli lite styvmoderligt behandlade så därför har jag numera valt att inte ha så många. Tänker att ett fåtal friska och fina exemplar är bättre än många lite halvdana och dammiga stackare som står där och ser ledsna ut. Kanske är det lite av samma anledning som jag inte brukar odla så mycket i krukor. En del kryddor brukar det bli, en kruka på yttertrappan, ett par amplar ibland och en fin blomma på matbordet på altanen och, om andan faller på, något ytterligare arrangemang, kanske.

Här på altanen står kryddorna och .....
.... på yttertrappan den lilla krukan samt ....

.... den fiiiina blomman på altanbordet. Jag ser på trädgården att
bilden har ett par år på nacken men det var den enda jag hade .....
Att stoppa fingrarna i den riktiga moder jord, i trädgårdens golv, har varit min passion och kommer nog alltid att vara. Jag känner dock att det finns en liten konstnärlig ådra i mig som vill bli väckt. När jag ser alla fina krukor och krukodlingar som andra trädgårdsentusiaster komponerar så inser jag att jag missar en stor del av trädgårdslivet. Det finns så mycket vackert och kompositionerna är som konstverk, fast finare.

När jag var på Nordiska Trädgårdar förra året fick jag en present av Riksförbundet Svensk Trädgård. Alla medlemmar fick var sin pelargonstickling. Pelargonen jag fick var en alldeles underbar Rosenknoppspelargon med namnet `April Snow´. Den har inte gillat sitt vinterboende i källaren men tappert kämpat på, och i går kväll satte jag, för första gången i mitt liv, pelargonsticklingar.
Två exemplar av `April Snow´ på väg, hoppas jag.
Eftersom jag inte gjort det förut så läste jag mig fram till att pelargonsticklingarna ska sättas direkt i ordentligt genomvattnad såjord. Först när rötterna etablerat sig, och inte riskerar att brännas av för mycket näring, så ska de planteras om i pelargonjord. Vidare ska sticklingarna vara sex till sju centimeter långa och man ska ta bort alla blad utom de två till fyra som sitter i toppen. De får inte torka ut men man ska vattna försiktigt i små duttar så att jorden inte flyter omkring för då kan de  små nybildade rötterna förlora fotfästet. På dagen ska de stå i rumstemperatur (18 - 20 grader) men på natten gärna några grader svalare.

När jag ändå var igång så planterade jag om mina inomhusväxter också. En av dem, en sorts murgröna, kommer från Mallorca. Där växer den förstås utomhus. En vän till mig passade på att ta med sig några skott hem från sin semesterresa.
Murgrönan från Mallorca bara växer och växer. Jag är väldigt förtjust
i den eftersom den har ett så frodigt och friskt grönt bladverk.
För att den ska förgrena sig bör man klippa den ibland.
När solen tittar in genom fönstret syns det hur de ljusgröna
späda bladen tecknar sig mot de äldre lite mörkare.
Den är så snygg!
De avklippta skotten får snabbt nya rötter om
man ställer dem i vatten och ger dem lite ljus.
Nej Tussan, du ska inte äta på murgrönan. Den är redan klippt
och det räcker med att du åt upp blomstängeln på min orkidé.
Orkidén hade en riktigt kraftig blomstängel på
gång innan Tussan gnagde av toppen. 
Jaha, det var den blomningen det, tänkte jag. 
Vad förvånad jag blev när det senare ur den 
avätna toppen växte fram en ny men betydligt 
smalare stängel och att det blev blommor. 
Vilken livskraft!
Mina pelargonsticklingar är nog i längsta laget och inte heller är de så knubbiga som jag har sett andras vara. Jag får vänta och hoppas på att det går bra. Beträffande murgrönan så känner jag mig lugnare. Min kompis säger att den är omöjlig att ta död på och att skotten alltid tar sig. Hon har haft dem ett tag och inte ett enda av hennes exemplar har blivit fult eller angripet av någon ohyra. En önskeväxt! Murgröna får enligt jordbruksverket flyttas fritt av privatpersoner inom EU så ska du till Mallorca: glöm inte saxen!

Idag på eftermiddagen luktade det vår och solen sken.
Det börjar torka upp på gatorna och mina lågskor hittade fram ur garderoben igen.
Vilken härlig känsla!

Många kramar!
Anna-Karin