Förkultivering och bladutspring

Ibland väljer man att göra saker lite senare. Så var det med min frösådd som skedde först i månadsskiftet mars-april när jag kom hem efter vintersemestern. En del, främst tomatfröerna, borde förstås ha kommit i jord redan i februari för längre växtperiod och tidigare skörd, men eftersom vi bor vid Vänern så brukar höstarna vara långa och milda varför jag tror på en rik tomatskörd, om än lite sen.

När jag "pysslade" om mina frösådder i går så passade jag på att ta några bilder.

Så här ser den största tomatplantan ut :-). Det är körsbärstomat
F1 `Sungold´, en av de sötaste och godaste tomater som finns.
Den lilla rackaren bredvid är ingen tomat så den ska jag ta bort.

Prästkragar till ängen och purjolök `Musselburgh´. 

Purjolöken, liksom de flesta andra småttingarna blir lite långa och rangliga eftersom jag inte har något ljust och svalt ställe att förkultivera dem på. De står på fönsterbänkarna inomhus och även om jag har stängt av elementen så är det lite för varmt för att de ska bli riktigt kraftiga. Purjolöken går i och för sig att sätta ganska djupt och dessutom kan man kapa den vid utplantering varför den nuvarande längden inte spelar så stor roll.

Gurkorna ovan går däremot inte att plantera djupare än vad de står under
förkultiveringen. De är känsliga och kan lätt "skrumpna ihop" precis i området
kring jordytan.  Gurkorna är slanggurka ´Marketmore 76´och
bakom dem står bindsallat `Little Gem´.

Solrosor och blomsterkrasse.

Riktiga småttingar! Överst liten blåklocka och längst ner styvmorsviol.

Svartkål (`Nero di Toscana´) och spetskål `Kalibos´.

Det här ser ut som sallad och växer så det knakar.
Det är den lilla rara blomman cikoria????

De här växer inte så det knakar, inte än i alla fall.
Det är luktärten Òld Spice Flora Norton´.

De frön jag fortfarande väntar på är småborrarna och mandelblommorna men de är långsamma, och eventuellt kan de behöva en sväng in i kylskåpet innan de är redo att gro.

Frön som gror och löv som börjar visa sig på träd och buskar tycker jag är några av vårens höjdpunkter så, med risk för att bli lite långrandig, så kan jag inte låta bli att ta med några bilder på bladutsprång också.

Bukettapeln (Malus toringo Sargentii) ska bjuda på vacker äppelblomning i maj.
Busken kan bli högst två meter och sägs tåla hård beskärning och behöver därför
inte så mycket plats. Förutom den tidiga blomningen så får den dekorativa
orangeröda äpplen senare under säsongen. De ska vara ätbara, är det någon som
provat? Jag planterade min bukettapel i höstas och är riktigt nyfiken
på hur den kommer att utvecklas. (Näringsrik jord zon V)

Visst är de första små löven bedårande? Katsura (Cercidiphyllum japonicum)

Rosornas bladutsprång är alltid lika efterlängtat.
Här är det Louise Bugnet som visar sina första blad.

Till sist, och kanske vackrast av dem alla, kaprifolens första blad. Jag har två
olika kaprifoler som samsas på samma spalje. De blommar vid lite olika
tider och på så vis har jag lyckats förlänga blom- och doftsäsongen.

Nu känner jag att det börjar bli dags att avrunda så mina nyplanteringar och min uppiggade altan får vänta till nästa gång.

Tror jag ska ta med mig en kopp kaffe ut på altanen och njuta av "färgprakten".

Kaffe är gott!

Kram Anna-Karin

Växtbyte - numera endast enkel resa

För fem sex år sedan fann jag den första spanska skogssnigeln (mördarsnigeln) i vår trädgård. Jag minns än idag hur jag ryste av obehag när jag såg det stora välnärda exemplaret komma krypande med en bred slemrand efter sig över vår garageinfart. Urkkk! Just i det ögonblicket såg jag framför mig hur hela trädgården förvandlades till en öken av växtskelett och hur alla mina funkior blev uppätna jäms med marken. Tack och lov har inte detta skräckscenario inträffat.

Funkiorna (Hosta) klarade sig bra från snigelangrepp förra sommaren,
Det är jag väldigt glad för eftersom jag har många funkior och
utan dem skulle trädgården inte bli densamma.
(Jag använder inget snigelgift eller andra kemikalier.)

Förutom mördarsniglar så har jag pantersniglar i trädgården och de är jag rädd om för de ger sig på mördarsniglarna och, har jag hört, äter små mördarsniglar och ägg. De hjälper mig sålunda i mördarsnigeljakten som annars mest består av att jag plockar upp de ägg och sniglar som jag hittar samt går en runda sent på kvällen eller tidigt på morgonen och aktivt letar upp och eliminerar funna exemplar. Efter regn brukar jag också ta en extra sväng för då är både de små och stora mördarsniglarna lätta att hitta.

Eftersom det liksom aldrig har kommit mig för att fotografera den spanska
skogssnigeln (mördarsnigeln) så lånade jag en bild från Wikipedia. Söt?
Foto: Wikipedia

Det här är en pantersnigel. Den är guld värd eftersom den ger sig på mördar-
sniglarna. Den orsakar i princip inga ätskador på växtligheten utan äter
mest gamla växtdelar som den omvandlar till mull. Pantersnigeln varierar
kraftigt i utseende men har oftast de karaktäristiska fläckarna på någon
del av kroppen även om enfärgade exemplar förekommer.
Den är ganska slank och blir 10-20 cm lång.
Foto: Wikipedia

Även om den spanska skogssnigeln inte har orsakat några större skador så är det inget kul att plocka upp dem och någonstans i bakhuvudet så finns den alltid med, som ett slumrande hot mot växter och grödor. Just nu kan jag inte låta bli att fundera över hur det kommer att bli i år eftersom vintern varit ovanligt mild. Tack och lov har det varit en del barfrost och en knastertorr vår så med lite tur har de flesta strukit med.

Om man är lyckligt lottad och inte har några mördarsniglar på sina marker så är man förstås rädd om detta lyxtillstånd. Man kollar alla nya växter noga och byter inte växter med någon i vars trädgård de "bruna slemlimporna" har bosatt sig.

Min syster och jag har alltid bytt växter med varandra och hon kallar det nog fortfarande för växtbyte även om växterna bara åker enkel resa numera. De åker från hennes fina mördarsnigelfria trädgård till min och aldrig tvärtom. När hon hälsade på mig förra veckan hade hon med sig bilen full.

Den här lilla plantan kommer förhoppningsvis att bli en meter hög.
Det är äkta stormhatt (Aconitum napellus) som blommar med
djupt blåvioletta blommor.

Den här lilla krabaten växer inte så mycket på höjden men desto mer på
bredden. Den breder ut sig rejält och är inte pjoskig med växtplatsen bara
det inte är för torrt. En del betraktar den nog nästan som ogräs men
planterad så att man ser den vackra teckningen på bladen, och senare
också de brunlila blommorna på sina höga stänglar, i motljus,
så är den underbar. Brunnäva (Geranium phaeum Samobor)

Grekvädden (Knautia macedonica) är tunn och spenslig med mörkröda
blomknappar på smala stänglar. Blommar hela sommaren och väver sig
vackert in bland andra växter. Torrt och soligt.

Ett litet fänrikshjärta ( Dicentra). Det ska bli spännande att se blommorna
men det kanske blir först nästa år med tanke på att den nyss flyttat.

Förutom ovanstående så fick jag också hallonplantor, jättedaggkåpa, sköldpaddsört, snödroppar och tusensköna att plantera in i gräsmattan. Jag känner mig så tacksam och önskar att mördarsniglarna aldrig kommit till mig utan att jag hade kunnat lasta min systers bil full inför hennes hemresa.

Som avslutning får det bli lite vårspaning i trädgården:

Forsythian (Forsythia x intermedia `Freja´E) har slagit ut.

En gul julros på Kalenius växtcenter fick följa med mig hem
och ....

.... för första gången på flera år så blev det också några små
rara blomster som jag planterade i en vårkruka.
Den glädjer mig varje gång jag kommer hem.

Inga mördarsniglar än, att värmen har kommit och att byta växter med varandra är inte så dumt :-)

Ser också fram emot att snart bära fram utemöblerna......mmmmm

Kram Anna-Karin

En som kan konsten att njuta och en som sliter och släpar.

Så här på våren när allt helst skulle ha gjorts igår önskar man ibland att man vore katt. I Söndags låg Tussan inne och sov på sin favoritplats efter en ansträngande natt utomhus medan Ville höll mig sällskap i trädgården. Han övervakade arbetet på bekvämt avstånd, hittade olika sköna platser att rulla runt på, och lät solen värma sin kropp och själ.

Bloggen ska väl handla om trädgård och natur och inte om katter men jag tyckte Ville var så fotogenic så han får inleda med en "liten" bildsekvens.

Hej! Det är jag som är Ville!

Världens starkaste och kvarterets mest skräckinjagande katt.

Hallå! Vad gör du där bakom? Ska du inte komma och gosa lite med mig istället!

Det är skönt här bland jordgubbsplantorna när solen skiner. 

Hon verkar inte ha tid. Får väl snygga till mig lite då medan jag väntar.

Oj, jag råkade visst slumra till lite....... Så skönt!!!

Ibland ska man nog göra som Ville och helt bekymmerslöst ta vara på tillfället och bara njuta.

I och för sig njöt jag också men inte lika behagfullt. Jag flyttade komposten och gladdes åt alla daggmaskar som fanns i den.

Det är lite slitsamt att lasta bort det översta lagret från den gamla komposten
till botten på den nya men tack vare svärfars smarta konstuktion med
löstagbara väggar så går det ändå ganska lätt.

Att det såg ut så här för varje tag med grepen som jag tog gjorde mig lycklig.
Då vet jag att jorden är frisk och sund och att daggmaskarna
kommer att hjälpa mig att hålla den fruktbar.

Jag kände mig också tillfreds med att inte hitta en enda mördarsnigel, varken stor eller liten, och inte heller några ansamlingar av deras ägg. När arbetet var klart kunde jag också njuta av att ha utökat mina odlingar med ytterligare en djupsäng. Eftersom jag använder den gamla komposten som botten och sen fyller på med ny jord så får jag en djup, näringsrik bädd full av daggmaskar. Perfekt!

Efter kompostflytten var det dags för fagningen. Jag krattade alltså bort pinnar, visset gräs och en del vissna löv från mitt lite ängslika parti under linden.

Att använda ordet faga är nog att ta i för i den här ängen växer det
mest gräs men  fler och fler blommor letar sig in och jag försöker
putta på dem lite grann så de ska sprida sig............

Förutom slitet med komposten och "ängen" så släpade jag ut jord och stallgödsel till rabatterna och odlingarna. Eftersom det borde ha gjorts tidigare så tog det längre tid än vanligt. Det gick inte att sprida ut det jämt över utan jag fick vara försiktig med alla växter som redan hunnit komma upp.

Krolliljorna (Lilium martagon) börjar visa sig liksom...

... mina löjtnantshjärtan (Lamprocapnos spectabilis) och....

.... de första små tulpanerna är på väg att slå ut. Jag vet inte vad det är för sort
för den har vuxit här så länge jag kan minnas men den är söt och passar bra 
bland scilla och ormöga eftersom den är så liten och kommer så tidigt.

Våren smyger in så sakta i år och det känns som om växtligheten nästan står still men nu när jorden fått näring och det faktiskt har kommit en del regn så kanske det sätter fart.

Det svarta vinbäret börjar i alla fall, först av alla, visa sina blad och ...

.... visst längtar man efter att buskar och träd ska grönska.

Nåväl, när jag gjort mitt ganska digra dagsverke så gjorde jag som Ville men jag la mig i soffan och inte i jordgubbslandet. Slumrade en stund och drömde säkert, precis som växterna, om lite mera sol och värme.

Hoppas värmen kommer snart med sol, bad och grönska!

Kram Anna-Karin

Egenodlandets konst, till nytta och glädje

Sara Bäckmo som driver Skillnadens Trädgård besökte Karlstad i torsdags. Föreläsningen anordnades av Studiefrämjandet i samarbete med Riksförbundet Svensk Trädgård. Sara Bäckmo var mycket duktig och inspirerande när hon tog med oss på en fascinerande resa i egenodlandets konst.

I sin villaträdgård har Sara Bäckmo en köksträdgård på 400 kvadratmeter där hon odlar alla grönsaker familjen behöver från juni till januari månad. Under årets övriga månader får familjen, bestående av två vuxna och tre barn, kompletteringshandla. Hon arbetar dock med att successivt förlänga säsongen som de är självförsörjande med en månad i taget. På sina 400 kvadrat driver hon fram 150 olika sorters grönsaker så kosten är definitivt inte enahanda utan mer variationsrik än vad de flesta är vana vid. Dessutom njuter familjen av att äta grödorna när de är i säsong och som allra finast. Hennes grönsaker är enormt frodiga och fina och hon använder inget gödsel förutom det som naturen själv producerar och som daggmaskarna hjälper henne att bryta ner till finaste mylla.

Under föreläsningen fick vi följa Sara från starten 2011 och ta del av hennes erfarenheter och kunskaper i såväl stort som smått. Det handlade om odlingstunnlar, varmbänkar och kallbänkar men mest om täckodling på friland och om hur man bäst utnyttjar tiden och utrymmet genom att enkelt förlänga odlingssäsongen och samplantera och variera grödorna.

Hon gav också tips om hur man skyddar sina odlade kålsorter från angrepp av kålfjärilens larver (kålmasken), hur man enkelt förvarar olika grödor utan avancerade anläggningar som t.ex jordkällare samt en massa inspiration om odlingsvärda grönsakssorter och hur de odlas och används i kost och matlagning.

Lite inspirationsbilder på några av de grödor hon berättade om kommer här. De är lånade från Impecta Fröhandel.                                                      

Samtliga foton:Impecta Fröhandel

Sara finns bland annat på fb och driver i samarbete med Land bloggen www.skillnadenstradgard.se  Det finns massor med intressant läsning. Ett exempel är hennes inlägg om kålodling: http://tidningenland.se/kal-utan-larver-och-hal/

Föreläsningen, med frågestund, varade i drygt två timmar och innehöll så mycket "matnyttigt" att man blev alldeles hänförd och matt, lyckligt matt. Har ni möjlighet så missa inte tillfället att lyssna till Sara Bäckmo för att se och höra henne live är speciellt och tar hennes budskap en dimension högre.

Det här gav mig inspiration!

Hoppas ni också får inspiration, av detta, av våren eller av vad som helst som ni gillar.

Ha det riktigt gott!

Kram Anna-Karin

Mest blått

Vid den här tiden när scillan börjar blomma blir våren blå. En slänt full med scilla är som ett hav av blått som böljar fram och väcker vårkänslor och förhoppningar om den stundande sommaren. Ju fler blommor och större områden desto mäktigare känsla, så inte gör det något att den villigt sprider sig i rabatter, under träd och buskar i lunden, i häcken och i gräsmattan.

På altanens södersida har scillans (Scilla siberica) blommor börjat slå ut.
Jag gillar den lite ostädade och vilda känslan. När scillan blommat
över kan den vissna ner i fred medan silverarven
tar över med sitt flor av vita blommor. 

På altanens västersida är den ännu i knopp men snart blir
det riktigt blått. Här växer den i en plantering med perenna
växter som snart tar fart och täcker hela slänten,
inklusive de nedvissnande scillorna.

I rabatterna får scillan vissna ner i lugn och ro medan andra växter tar över skådespelet. I gräsmattan låter jag dem stå och klipper dem först när de hunnit ta tillvara på näringen i blad och blommor och vissnat ner. När jag var yngre skulle det se prydligt ut men idag föredrar jag en mer levande och naturlig trädgård så lite visset stör mig inte alls.

Ett stort och stiligt men lite ensamt exemplar. Den har ju vitsipporna
(Anemone nemorosa) som sällskap förstås och det är ju inte fy skam.

Scillan, eller den ryska blåstjärnan som väl är dess svenska namn, är en lökväxt. Den trivs i vårfuktig jord i större delen av landet och sprider sig rejält varför den passar till förvildning. Förutom den klassiska blå sorten så finns den också som vit. 

En gång i tiden köpte jag vita vårstjärnelökar som jag tänkte plantera in i slänten bland de blå scillorna men de hamnade under en ros istället. Det är jag glad för idag, för i den blå slänten vill jag inte ha något som stör det rena blåa intrycket.

Den vita vårstjärnan (Lucilliae Gigantea  Chionodoxa Alba) är mycket
 vacker med sina förhållandevis stora rent vita blommor.
Den lyser verkligen upp i mörkret.

När man pratar om scilla så menar man nog oftast både den ryska blåstjärnan och vårstjärnan. De flesta vårstjärnor är ju inte vita som den på bilden ovan utan de är också blå. Vanligtvis har de en milt blå färg som är nästan lite romantisk, tycker jag.

Vårstjärna (Scilla forbesii) 

Vårstjärna igen, för visst är den vacker och romantisk?

 Andra växter som blommar i blått tidigt om våren är luktviolen och ormögat.

Luktviolen (Viola odorata) trivs där det är fuktigt och mullrikt och kan fungera
som marktäckare i rabatter. Här växer den i gräsmattan och det är väl värt
att böja sig ner för att känna den underbara doften.

Ormögat (Omphalodes verna) trivs både i skugga och sol och har inte så stora krav bara jorden är fuktighetshållande. Den är en utmärkt marktäckare och fungerar också som ersättning för gräs eftersom den är mattbildande. Då den endast blir 5-10 cm hög passar den till exempel fint under de flesta häckar där den också hjälper till att hålla undan ogräset. Blommorna kommer redan i april

 Än så länge är det mest knopp men här mot den varma stenen har de slagit ut.
Ormögats (Omphalodes verna)  blommor är små, men tittar man
noga ser man de utsökta detaljerna.

Precis när knoppen öppnar sig är blomman svagt lila men snart får den sin
riktigt klara blåa färg som är så ovanlig i växtriket.
Färgen påminner om den blå bergvallmons.

Våririsen får bli sist ut bland vårens blåa blommor idag. Trots det ganska späda bladverket är blommorna som kommer i mars till april stora och praktfulla. På våren vill den ha fuktig jord men resten av året ska det vara torrt och väldränerat.

Våriris (Iris Reticulata-Gruppen) 

Jag hoppas alla har haft en skön påskhelg och njutit var och en på sitt vis; mat, resor, fest, vila, släkt och vänner och så förstås vackra vårblommor i kruka, trädgård och natur.

Just nu skiner solen och det är 16 grader i skuggan.

Hoppas det fortsätter så och att vi alla får en fortsatt härlig vår!

Kram Anna-Karin