måndag 21 september 2015

Ett svårt beslut

Ibland behöver man göra saker i trädgården som gör lite ont, och då menar jag inte fysiskt utan mer i själen. Jag har haft mina klätterrosor i många år och de är så ljuvliga. Varje år väntar jag på att de första knopparna ska visa sig, och när de sen slår ut i full blom är det nog bland det vackraste som finns. Verkligen hänförande!

För några år sedan dök de första små förrädiska fläckarna av svartfläckssjuka upp och jag har lagt ner mycket tid på att klippa bort allt smittat och rensa rent från löv som fallit ner vid deras fötter. Jag har också försökt med olika bekämpningsmedel, dock inte kemiska för det är totalt tabu i min trädgård, men allt förgäves. I år, efter den stora blomningen i juli, har min skötsel av dem varit mycket bristfällig. Den tar så mycket tid i anspråk och om jag ska vara helt ärlig mot mig själv så har jag nog ledsnat lite grann.

I helgen bestämde jag mig för att ta bort skygglapparna och inte titta åt ett annat håll när jag passerade rosspaljen. Det som mötte mig var en bedrövlig syn.

Med både svartfläckssjuka och rosrost är inte bladverket
så friskt, grönt, blankt och vackert längre.
Från undersidan ser bladen verkligen läbbiga ut.
Angreppen börjar nerifrån och när man rensar bort sjuka
blad är det viktigt att kolla hur det ser ut längst ner. Sjukan
sprider sig sedan uppåt, och när jag tittade längre upp
så såg jag att även det till synes friska
bladverket börjat få små prickar
Någonstans i mitt undermedvetna hade jag nog redan tidigare bestämt mig för att ta bort dem, men förmodligen var jag tvungen att låta dem stå kvar och bli riktigt bedrövliga innan jag kunde fatta tillräckligt med mod för att skrida till verket.
Nedklippningen har börjat och det var extra svårt att ta bort
de knoppar som rosorna, trots min vanvård, bjöd på.
Farväl Climbing Iceberg, .....
... farväl Penny Lane, ...
... farväl William Buffin och ....
... farväl New Dawn.
När jag tagit de mindre grenarna fick det bli lite kaffe innan jag orkade fortsätta med de grövre stammarna och, slutgiltigt, gräva upp rötterna.
Första rotklumpen upp ....
Allt, både grenar, stammar och löv packade jag ner i bananlådor för vidare
transport till containern för brännbart på återvinningen.  De smittade
växtdelarna ska absolut inte till komposten och .....
....... allt smittat ska tas bort så noga som möjligt kring växtplatsen.  Jag har 
 tagit bort de perenner som stod värst till och rensat rabatterna 
runt omkring så noga som möjligt för att få bort alla rosblad. 
Pust och stön! :-)
Det var ett svårt beslut, och in i det sista funderade jag på att flytta Penny Lane, William Buffin samt New Dawn och bara ta bort Climbing Iceberg som var den ros som drabbades först och som sen har smittat de andra. Till slut bestämde jag mig dock för att ta alla och så här dagen efter känns det riktigt skönt.

Rabatten kanske kan göras om, jag kan gräva bort mera gräsmatta och göra den större, kanske bygga en portal och få plats med lite nya underbara friska växter såsom ......

... en honungsros ...
.... eller klematisen Paul Farges som tidigare hette Summer Snow ...

... eller varför inte läderrosen  Rosa longicuspis ...

Den storblommiga blå klematisen
Rhapsody är också fin och .....

.... tillika den här gula rosen som jag
tyvärr inte vet namnet på.

Eftersom jag älskar rosor så blir det säkert någon ny sort och då får jag förstås byta ut jorden innan jag planterar den/dem. Det finns så mycket fint, och det känns kul att ta vintern till att fundera och planera inför kommande vår, så får vi se vad det blir. Genom att ta bort de gamla ganska trista och krävande rosorna har jag ju, härliga känsla, skapat utrymme för något nytt.

Ja, då vet ni vad jag gjort i helgen.
Ibland behöver man komma till skott med saker, och att lasta av 
ett lass på återvinningen då och då är ganska befriande.

En ny bra vecka önskar jag er alla!
Kram Anna-Karin

14 kommentarer:

  1. Vilket svårt beslut det måste varit men som du säger så ger det ju möjlighet till något nytt vilket aldrig är fel. Jag ser fram emot nästa vår/sommar för att se vad du ska göra med din "nya" rabatt.
    Allt gott och en skön höstvecka hoppas jag det blir. Kram Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag har dragit på det länge för rosorna är ju så vackra och de har bjudit på så mycket glädje, men så kände jag att de tagit sån tid och att jag gjort vad jag kunnat, och längtade efter växter som inte så lätt blir angripna och som troget växer och frodas, såväl i sol som i ur och skur. Det var tid för något nytt.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  2. Usch så trist! Det är ett elände när rosorna blir angripna, ibland behövs radikala förändringar för att få ordning. Hoppas du hittar nya friska rosor att plantera i stället.
    Ha det fint!
    Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Titti! Ja, det var inget lätt beslut, men rosor med ett angripet avfallande bladverk är inte kul. Jag kommer nog säkert att hitta något nytt för det brukar jag inte ha så stora problem med :-)
      Kram Anna-Karin

      Radera
  3. Det är alltid svårt att fatta sådana beslut, men när det blir så mycket problem o jobb så...... Här finns inte många rosor kvar i vår trädgård eftersom jag tröttnade ganska snabbt på allt pyssel med dem, de har ersatts av Clematis o andra mer anspråkslösa klättrare:) Du kommer säkert att bli riktigt nöjd när du väl bestämt dig för hur du ska gå vidare :) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känns ganska skönt att vara av med dem, för så mycket arbete och ändå så dåligt resultat är inte kul. Blommorna var ju enormt vackra men rosor med så tunt och angripet bladverk gör ju ingen glad. Det finns ju som du skriver så mycket andra vackra klättrare som t.ex. klematis som inte tar så mycket tid i anspråk Det ska bli kul att plantera lite nytt och använda tiden till det istället för att stå där och ta bort smittade rosblad....
      Ha en bra fortsatt vecka! Anna-Karin

      Radera
  4. Skönt att ha ett sånt projekt avklarat. Känner mig tveksam till rosor just för sjukdomarna men har några på prov. Visar de sig inte vara friska kommer de att hamna i pannan utan pardon.
    Allt gott
    Snett

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas dina rosor på prov klarar sig. Jag gissar att du valt sorter som är så friska som möjligt och inte t.ex. Climbing Iceberg som jag hade. Då, när det begav sig trodde jag i min enfald att den skulle hålla sig frisk och brydde mig inte om att det var en riktigt kinkig sort. Man lär så länge man lever. Jag gillar din inställning att de åker på pannan utan pardon. Också ett förhållningssätt jag borde lära mig av, och inte vara så pjoskig som jag är ibland..
      Ha det riktigt gott! Anna-Karin

      Radera
  5. Usch ja, det är trist att behöva ta bort. Men rosor kan vara alldeles underbara, när de är friska, och alldeles förfärliga när de är sjuka. Min honungsros är jag nöjd med, den är alltid frisk. Men den växer ganska vilt...
    /Katarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, de var verkligen förfärliga och eftersom de stod tillsammans så smittade de varandra hela tiden. En honungsros har jag nog tänkt mig i framtiden för de är så fina i blom och senare med sina små nypon. Att den är lite vild tycker jag har sin charm och tillsammans med Paul Farges (skogsklematisen Summer Snow) lär det bli ännu vildare.......oj, oj
      Ha det gott! Anna-Karin

      Radera
  6. Så trist och tråkigt, men sjuka växter gör ingen glad. Kan rekommendera - förutom underbara Gislaine - vita rosen Moonlight. Lika frisk och långblommande den.
    Kram och lycka till med nya projektet! :)
    Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det ska bli riktigt roligt med lite nytt, och den vita rosen Moonlight ska jag absolut kolla upp för vita rosor är ju så vackert. Eftersom jag ska göra planteringen större så kan jag ju sprida ut eventuella rosor så att de inte behöver stå bredvid varandra, utan med andra växter emellan, vilket bord minska risken för ev. smittspridning. Jag ska ta vintern till att låta mig inspireras och fundera så får vi se var jag såsmåningom landar.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  7. Nej, vad tråkigt. :( Jag förstår att det krävs lite tid och funderingar innan man kommer till skott. Det kommer att bli hur bra som helst med honungsros där, tänk doften...!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jo, en honungsros kommer det nog att bli för både mig, humlorna och bina att njuta av. En helt underbar växt som jag verkligen har fastnat för. Sen ska den ju få lite vackert sällskap också, som den säkert kommer att försöka tränga undan, men om jag gräver större så ska jag nog få in en del..... :-)

      Radera