fredag 31 juli 2015

Skördetid

Rubriken jag valt är ganska pretentiös men jag valde den utan tanke på skördens storlek. Den är mera tänkt som en inspirationskälla för att prova att odla eget, i hur liten eller stor skala som helst men i harmoni med den egna lusten och de egna förutsättningarna. Att äta den egenodlade gurkan och känna den fylliga riktiga smaken är underbart.

Eftersom jag inte har något växthus och gurkplantorna på
grund av vädret fick stå inomhus och bli handpollinerade med
pensel så känns det extra kul att nu se hur de växer.
En ampel där man kan plocka jordgubbar och äta som godis ger en smak av sommar och brukar uppskattas av alla barn. Om man odlar i större skala och fyller jordkällaren med potatis, morötter och annat egenodlat ger det inre harmoni liksom kassen med sommarkantareller eller hinken med blåbär direkt från skogens skafferi. Att skörda är roligt och ger glädje samt höjer kvaliteten på det vi äter.
Blåbärsrensning.
Vi behöver inte, om vi inte själva vill, tänka på att det ska räcka si eller så länge och vi behöver definitivt inte oroa oss för att inte ha mat på bordet i februari. Svunna är de tider då torparen fick betala arrende för bostad och mark genom att utföra ett visst antal dagsverken hos godsherren. På den fria tiden som oftast var knapp skulle hans familj odla sin egen mat för hela året samt sköta om eventuella husdjur. Torparen fick sålunda ingen lön för sitt arbete, han var i princip livegen och hans familj levde ofta på svältgränsen. 1943, året efter att min äldsta bror föddes, blev det enligt svensk lag förbjudet att erbjuda arrende av jord som betalning för dagsverken.

För torparen hade den sommar som vi bjuds i år varit katastrof och nöden förmodligen ett faktum. När fruktträden blommade var det regn och blåst vilket ganska självklart ledde till dålig pollinering och i det närmaste ingen fruktbildning. Regnet och kanske framförallt kylan i maj och juni försämrade grobarheten och själv har jag nog aldrig upplevt sämre utdelning per satt frömängd tidigare. Om man odlar utomhus eller i kallväxthus så har inte solljuset och värmen räckt för att exempelvis tomaterna ska mogna fram som de brukar.
Att tomatplantorna blommar när man hade trott att
man skulle skörda tomater känns lite snopet.
Listan på svårigheterna i år kan göras lång men man får inte glömma de matnyttiga växter som faktiskt trivs såsom kantareller (ingen växt precis men väldigt god), blåbär, jordgubbar, hallon, vinbär, krusbär, alla sorters lök samt mangold, sallad, rödbetor, kål m.m., om och när man väl fått dem att gro och om de växer där det är väldränerat så att inte de stora vattenmängderna blivit stående förstås.

Hallon  Rubus  (Mormorshallon och Preussen)
Krusbären ( Ribes Hinnonmäki Röd) börjar mogna och tillika ....

... de röda vinbären (Ribes rubrum Jonkheer van Tets)
De vita vinbären (Ribes Vita Holländska) är mogna.
Dem har vi enbart som "ätbär", bara för att de är så goda.
Plocksalladen och romansalladen plockar vi av varje dag.
Rödbetorna är inte så stora än. De grodde dåligt och fick sås om.
Några kostade jag dock på mig att nalla för att göra ....
.... en av familjens favoritförrätter. Sallad, rostat bröd, kokta rödbetor, chevre,
pinjenötter, olivolja och min svågers nyslungade honung .
Dillen har växt som bara den i år och några kronor för fröbildning
och som dekoration till kräftorna har jag sparat.
Koriander, som är en av mina favoritkryddor, hade jag kunnat skörda
hur mycket som helst. En hel del har därför fått stå kvar och gå i blom.
När man odlar själv märker man om skörden slår fel och jag minns från min egen uppväxt att vissa år så räckte äpplena hela vintern och ibland till och med in i försommaren. De plockades varsamt och lades försiktigt, som om de vore av tunnaste glas ner i lådor för att inte stötas. Ett enda skadat äpple skulle minska hållbarheten på alla äpplena i hela lådan så inget slarv där inte. Sylten var alltid hemgjord och tillika saften. Krämen gjordes alltid på egna bär och frukter et.c.
Svarta vinbär (Ribes nigrum Okänd sort) i väntan på att bli ....
.... sylt
Som barn var man ibland ganska sur för man ville ha BOB:s apelsinsaft och BOB:s jordgubbssylt som man fick hos kompisarna och inte morsans svartvinbärssaft och drottningsylt. Dessutom blev man ju titt som tätt utkommenderad för att rensa jordgubbslandet, plocka vinbär, gräva kanter och annat mindre kul som man på den tiden dessutom tyckte var helt onödigt eftersom det fanns godare saker att köpa i affären.

Idag kan man köpa allt i affären nästan varje dag hela året. Det finns mat från alla världens hörn och det är aldrig något som saknas. Det är inte som hos den lokale torghandlaren där det kanske saknas morötter för att den skörden slagit fel. Det finns alltid morötter, det finns alltid allt. Ibland står jag där och undrar om skördarna aldrig går fel. Det gör de förstås men det märker vi aldrig av eftersom vi lever i ett av världens rikaste länder. Kan inte den ene producenten leverera så köper förstås inköpsjättarna från någon annan. Vi skulle inte märka något förrän det blivit riktigt illa.

Vi lever i en för den gamle torparen ofattbar lyx. Våra matvaror är obegränsade och perfekta. När jag var på Sicilien, citronernas förlovade land, kunde jag inte låta bli att fråga killen i ståndet som sålde färskpressad juice varför frukten han använde var så fläckig av skav. Då skrattade han och frågade varifrån jag kom och när jag sa Sverige så skrattade han än mer. Svaret jag så småningom fick var att de citronerna som var riktigt stora, och förstås jämnstora, och som inte hade behövt ligga mot en gren eller mot varandra och få skav på skalet de sålde de till oss för något annat ville vi inte ha. Själva behöll de de lite fulare för de smakade lika bra, om inte bättre för de plockades först när de var mogna.
Citronplockning på Sicilien. Vi fick plocka för det var bara
enstaka citroner kvar. De hade tyvärr redan skördat men
det var kul i alla fall och de var goda.
Händelsen påminner om när en kompis till Ella för många år sedan fick ett av våra egna äpplen. Skalet hade blivit lite hårt och brunt på ena sidan eftersom äpplet legat mot en gren. Hon frågade om det var farligt och bestämde sig till slut för att hon nog inte ville ha något äpple utan tog en banan istället. Äpplena liksom citronerna ska vara perfekt formade, skavfria och kanske helst riktigt blanka också för så ser de ju ut i affären.

Det egenodlade är inte alltid så perfekt, det blir lite olika storlek och lite krokigt och snett ibland men ack så gott.

Den här gurkan är inte så vacker men smaken var
himmelskt god, det kan jag lova.
Alla jordgubbar är inte klassiskt sköna
men de smakar lika bra för det.
Man vet var den egna maten växt, att den är giftfri och att ingen arbetare farit illa av bekämpningsmedel eller oanständiga arbetsförhållanden på vägen till hyllan i affären,och inte minst, det ger en personlig tillfredsställelse att skörda det man själv lyckats odla, i smått såväl som i stort. Det är helt enkelt kul.

Avslutningsvis tänkte jag återvända till torparen som säkert hade en föreställning om hur himmelriket såg ut där han stod och oroade sig för hur han skulle kunna mätta alla munnar när skörden slagit fel. Kanske skulle han tro att han kommit dit, till himmelriket alltså, om man kunnat placera honom i en av våra mataffärer idag.

För 72 år sedan försvann torparinstitutionen i Sverige och torparlivet blev ett minne blott. Välfärden har sedan dess ökat i en rasande och nästan ofattbar fart och tillväxten är alltjämt i stigande. Är vår framgångssaga sann eller är det en chimär?
Den äkta stormhatten (Aconitum napellus) är lockande 
och vacker men giftig och farlig. Kanske som ett 
utseendemässigt perfekt men besprutat äpple.

Det blev lite långt, men nåt ska man ju fundera på när det regnar dag efter dag.
Vädret ska visst bli lite bättre veckan som kommer så då får vi försöka fånga de solstrålar som förhoppningsvis visar sig.

Kram och Ha det gott!
Anna-Karin

7 kommentarer:

  1. Jo visst! Det finns en baksida på välfärdssamhället. Ruskigt att tänka på allt som besprutas med gifter nuförtiden. Hur kan man ens komma på tanken att spruta gift på sin mat? Det är härligt att kunna odla lite eget, för visst smakar det mycket bättre även om det har en eller annan skavank./ Kram Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, oftast så smakar det ju lika bra även om det inte är lika snyggt och när man odlat själv så vet man ju vad som hänt med maten. Sen så känner man sig så nöjd när man skördar det egenodlade och det är en härlig känsla även om man inte skördar så mycket. I år får jag i princip inga äpplen eller plommon och det saknar jag .....
      Kram Anna-Karin

      Radera
  2. Ja, ibland är det bra att få perspektiv på tillvaron. Intressant att dagsskiftesbetalningen förbjöds. Undrar vad det betydde. Man var ju fortfarande tvungen att betala för sitt boende. Ville staten ha bättre kontroll, lättare ta in skatter eller hur tänkte man. Tror knappast torparen fick arbeta mindre även om det blev mot lön.
    Visst är vi bortskämda med att kunna handla vad vi vill året runt fast jag försöker äta klimatsmart och nu går jag och väntar på första egna squashen som är färdig vilken dag som helst. Den ska fyllas med svamp och gratineras.
    Tycker du skördat många fina grönsaker och tänk vilken kvalitet.
    Kram Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är nog som du skriver. Torparen eller motsvarande fick nog stå ut med en fortsatt hård arbetsbelastning liksom många andra. Så ock idag även om det förstås och turligt nog inte är lika illa. Försöker också leva med miljön i åtanke men ibland är det svårt att veta vad som är bäst men man får leva så väl man kan och försöka förbättra allteftersom. Gratinerad squash med svamp lät gott och att plocka svamp är så kul.
      Kram Anna-Karin

      Radera
  3. Bra och intressant skrivet! Jag tänker mycket på att inga frukter el grönsaker heller aldrig är i säsong, de finns tillgängliga året runt. Knepigt.
    Här är inte bären mogna riktigt än, men det borde vara dags för blåbären snart.
    Min mamma bakade, syltade och saftade alltid när jag var liten och visst är det så att man då hade lite svårt i att se "lyxen" med detta. Ville ha skogaholmslimpa och köpkräm - jösses. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag såg inte lyxen i det hemgjorda utan bad om köpegrejer istället. Idag känns det obegripligt men då tyckte jag det var hemskt när kompisarna fick äta hemmafest till pannkakorna... Tur man kan ändra sig :-)
      Det där med säsong är intressant för jag tror många unga idag knappt förstår vad man menar och det är ju lite skrämmande..
      Kram Anna-Karin

      Radera
    2. Hemmasylt till pannkakorna skulle det förstås vara och inte hemmafest

      Radera